- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
55

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG. och VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

1. Genom undersökningar inom Alnarpsflodens
område har man funnit, att sänkan i kalkgrunden
torde sträcka sig från Östersjön till Öresund. —
Någon mera omfattande undersökning inom rännans
södra del har emellertid icke utförts. — Det är därför
sannolikt, att en del av det grundvatten, som bildas
i sänkan, söker sig väg till Östersjön. Efter allt att
döma torde dock den större delen av
grundvattenströmmen rinna till Öresund. För att erhålla den
vattenmängd, som rinner till Östersjön, skulle
behövas en brunnsanläggning vid Skånes sydkust på
ca 40 km avstånd från Malmö. Genom denna
anläggning skulle i bästa fall kunna vinnas ungefär lika
mycket vatten som från Alnarpsströmmen. På grund
av att resultatet dock är ganska ovisst och
kostnaderna enbart för undersökningar äro relativt stora
samt att man icke kan tänka sig att för lång tid
framåt kunna fylla vattenbehovet på detta sätt, ha
icke igångsatts några direkta undersökningar vid
sydkusten. Att utanför Alnarpsfloden på ett
begränsat område finna tillräckligt med grundvatten
är knappast möjligt. Dock finnes t e inom
Fyleda-lens område sydost om Sjöbo ett flertal naturliga
källor med en kapacitet av tillsammans några
10-tal 1/s, vilket tyder på att i här befintliga
sand-och gruslager bildas ganska stora mängder
grundvatten. Avståndet till Malmö är dock så stort som
ca 50 km. Söder om Vombsjön eller något närmare
Malmö hava sand- och grusavlagringar stor
utsträckning och torde innehålla ganska stora mängder
grundvatten. För här utförda undersökningar lämnas
i det följande en närmare redogörelse.

Då Köpenhamns stad hämtar sitt
vattenledningsvatten i de övre kalklagren och dessa härleda från
samma geologiska period som berggrunden i
sydvästra Skåne, ligger det nära tillhands att genom
borrningar i kalken söka erhålla vatten. Denna
utväg har tidigare prövats. Sålunda utfördes år 1877
en borrning till ca 300 m djup under markytan inom
Malmö vid det äldsta vattenverket vid Pildammarna.
Härvid påträffades fast kalk till ca halva djupet och
sedan lös skrivkrita. Vid provpumpning erhöllos
dock endast 3 1/s. Vattenmängden hade ej ökats
under borrningen av den nedre hälften av borrhålet.
Under de senare åren har vid gasverket i Malmö
utförts tillsammans 5 borrningar i kalken, 3 st till ca
80 m och 2 st till 25 m djup och dessa lämna
tillsammans ca 8 1/s vid vattenuppfordring med
luft-inblåsning. Vid det i sydvästra delen av Malmö
belägna kalkbrottet i Limhamn, vilket har en yta av
ca 50 ha och vars botten ligger i medeltal ca 20 m
under havsytan, uppfordras en sötvattenmängd, som
under torrperioder uppgår till minst 25 1/s. Då
kalkbrottets bredd, räknad parallellt med stranden av
Öresund, är ca 500 m, skulle man genom en
brunnsanläggning kunna räkna med att erhålla ungefär
motsvarande vattenmängd per km. Då avståndet
från Limhamn till Foteviks sydspets är ca 15 km,
skulle man på denna sträcka sålunda kunna räkna
med att vinna ca 300 1/s. Som kalklagren äro
mycket veckade och förkastningar dessutom finnas,
påträffas icke samma slags kalk på olika platser på
samma nivå och därmed äro också möjligheterna att
få vatten mycket växlande. Sålunda anses
kalklagren i Malmö och dess närmaste omgivningar icke
vara särskilt vattengivande. Det är därför möjligt,

att på andra ställen vattentillgången i kalken skulle
kunna vara större. Som ex må nämnas, att under
de senaste åren i Landskrona utförts några borrhål
i kalken, som här påträffats på ringa djup under
markytan. Den största vattenmängd, som erhållits,
har i ett 225 mm borrhål till 132 m djup vid
sänkning av vattenytan till 50 m under marken uppgått till
ca 9 1/s. Hårdhetsgraden är 25 tyska grader.
Ungefär motsvarande resultat har erhållits i Trelleborg.

2. Alnarpsströmmen lämpar sig mindre väl för
infiltration av ytvatten. Grundvattnet, som
framrin-ner på stort djup under markytan, får nämligen
endast genom mindre sand- och grusområden tillskott
från nederbörden. Största hindret härför är dock,
att ytvatten i tillräcklig mängd saknas i
vattentäktens närhet. Från de vattendrag, som finnas, kan
man oftast endast påräkna något överskott på vatten
under några få månader av året. Även om
vattentäktens stora utsträckning skulle möjliggöra en viss
utjämning under året, blir dock tillskottet ej
tillräckligt att fylla det stegrade vattenbehovet för någon
längre tid framåt. Skall vattenfrågan lösas genom
konstgjord infiltration, vore det därför nödvändigt
att skaffa ytvatten på stort avstånd från Malmö.
Närmast belägna vattendrag, som kan komma ifråga
härför, är Klingvallsån. Längs denna å finnas
emellertid vidsträckta sandfält, som bättre lämpa sig
för infiltrationsanläggningar än Alnarpsströmmen.
Skall man söka skaffa konstgjort grundvatten, har
man sålunda att välja mellan att leda vatten från
Klingvallsån eller från ännu avlägsnare vattendrag
till Alnarpsströmmen eller också att i närheten av
vattendragen nyttja befintliga sand- och
grusförekomster för grundvattenbildning.

3. Även om man i första hand söker att lösa
vattenfrågan genom att anskaffa mera grundvatten, bör
man också undersöka, vilka möjligheter som finnas
att få ytvatten i tillräcklig mängd. Det närmast
Malmö belägna större vattendraget är Kävlingeån,
som vid Borgeby ligger endast 19 km från staden.
Näst efter Helgeån och Rönneån är detta Skånes
största å. Dess nederbördsområde är dock ej större
än 1 230 km2. Som emellertid vattnet i denna å
förorenas genom avloppsvatten från
industrianläggningar såsom sockerfabriker och textilindustrier samt
från samhällen, är vattnet i åns nedre del mindre
lämpligt som vattentäkt. Skall vatten från detta
nederbördsområde nyttjas, bör det därför ske uppe
vid Vombsjön. Visserligen har nederbördsområdet
här minskats till 450 km2 och avståndet till Malmö
ökats till nära nog det dubbla eller 36 km, men å
andra sidan är vattnets beskaffenhet väsentligt
bättre. Trots att Vombsjön ligger 5 km närmare
Malmö än Ringsjön, är det dock den senare sjön;
som sedan länge ansetts som den säkraste tillgången
på ytvatten. Ringsjön med 40 km2 yta mot
Vomb-sjöns 12 km2 är näst Ivösjön den största i Skåne.
Dess nederbördsområde vid utloppet är 400 km2 och
sålunda något mindre än Vombsjöns. På grund av
något rikligare nederbörd i det centrala Skåne är
dock avrinningen från de båda sjöarna ungefär lika.
Från vardera sjön avrinner årligen ca 10 gånger så
mycket vatten som de båda städernas nuvarande
förbrukning. För jämförelse lämnas här några upp
gifter för dessa båda sjöar. Vattenanalyserna
hänföra sig till 1937 31/8.

25 april 1942

55

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free