Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Utredningar
Torrläggningskommittén (1937 11/6—1941 6/12),
med uppgift att undersöka de statsunderstödda
torrläggningsföretagen för att konstatera, i vilken
omfattning de kunna behöva fullständigas och under vilka
villkor statsbidrag böra utgå, särskilt med hänsyn till
möjligheterna att vid arbetslöshet underlätta skapande
verksamhet, har bestått av överstelöjtnant VYK Carl
J. Insulander (ordf fr jan 19 38) samt redaktör
Gustaf Karlsson och lantbrukare Gust. E. Andersson.
Såsom sekreterare hava tjänstgjort omväxlande 2.
kanslisekreterarna R. Odhnoff och H. P. Gullstrand. Ur
slutbetänkandet — som föregåtts av vissa tidigare
delyttranden — må följande framhållas.
Kommittén har under arbetets gång granskat vissa
större, alltsedan år 1840 statsunderstödda
torrläggningsföretag, av vilka kommittén i sina slutliga
förteckningar upptagit 364 st. Det framhålles, att
behovet av förbättrad torrläggning i nästan alla län är
långt större än vad förteckningarna meddela. I de
tre nordligaste länen är det sålunda för överskådlig tid
praktiskt taget obegränsat och nästan detsamma kan
sägas om Kristianstads län; mycket stort är även
kravet i Jönköpings, Kronobergs och Värmlands län.
Torrläggningsarbeten av samma storleksordning
kunna ordnas i ungefär dubbelt så stor omfattning som
den i förteckningarna angivna, vartill komma ett större
antal smärre företag. Kostnaderna för arbetena hava
skattats till 60 à 80 mill. kr. Beloppen äro stora, men
de kunna försvaras med hänsyn till
livsmedelsförsörjningen och den åtrådda befolkningstillväxten.
För att kunna möta ev arbetslöshet är det av vikt
att planerna ligga färdiga, men den nuvarande
kulturtekniska organisationen är för liten och dessutom i
väntan på stadga, varför yrket ej lockar unga teknici.
I samband härmed erinras om vikten av goda
undersökningar, för vilket ändamål statsunderstöd i större
omfattning är önskvärd. Därvid bör den geotekniska
sakkunskapen få göra sig gällande. Vidare påpekas
nödvändigheten av att såväl anläggnings- som
underhållskontrollen skarpes. Den sistnämnda bör mera
normalt utsträckas till 40 år. I samband med
arbetenas slutförande nödiga rensningar böra medräknas i
resp kostnadsförslag och vid bestämmandet av
statsunderstöd.
Kommitterade övergå därefter till
lantbruksingenjörernas utbildning, varvid man har att taga hänsyn
till både tekniska och agronomiska kunskaper. Någon
avsevärd ändring synes icke erforderlig.
Ett utförligt avsnitt handlar om de större och
mindre beredskapsarbetenas finansiering och följande
normer föreslås:
större företag (> 10 000 à 30 000 kr):
att statsbidrag före arbetets igångsättande beviljas
för alla kostnader för torrläggningsarbetet, tegdikning
eller dränering ej inräknade, med avdrag för det
belopp, som intressenterna skola vidkännas;
att bidragstagaren skall bestrida högst 50 % av den
före arbetets igångsättande godkända kostnaden, eller
beträffande företag med lägre båtnadsvärde än
kostnaden, högst 50 % av sagda värde;
att vid särskilda omständigheter bidragstagarens
andel kan minskas till 20 % av det beräknade
båtnadsvärdet och
att bidragstagarens andel skall bestämmas till visst
belopp.
För de mindre företagen skulle statsbidraget bliva
högst 70 %.
Kom. föreslår att odlingsskyldighet återinföres samt
att bättre föreskrifter om jämkning i arbetsplaner
meddelas.
Med hänsyn till underhåll föreslås nödiga ändringar
i vattenlagens 13. kap.
Flottningsintressets förhållande till
torrläggningsarbeten förutsättes bättre reglerat genom tillägg i
vattenlagens 7. kap. Detta tillgodoses i Finlands nya
vattenlag.
Ett förenklat syneförfarande förordas för
komplettering av äldre företag.
R S
Föreningar
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst hade måndagen den 9 mars 1942
ordinarie sammanträde på föreningens lokal under
ordförandeskap av civilingenjör Bo Ekelund.
Sammanträdet var besökt av ett 80-tal ledamöter.
Att jämte ordföranden justera dagens protokoll
ut-sågos major Knut Kinch och professor Karl Ljungberg.
I avdelningen inträdde genom egen anmälan följande
civilingenjörer:
Svante Bergling Karl-Arthur Scherman
Bertil Stendahl Erie Tärnås
Ordf. meddelade att föreningens styrelse beslutat att
med anledning av kriget i år icke utdela
Ahlsellstipendiet.
På ordförandens förfrågan godkände avdelningen att
tiden för sammanträdenas början sättes till kl. 19,15
precis.
Direktör Tobsten åström höll ett med ljusbilder
illustrerat föredrag om Stockholms spårvägar och krisen.
Tal lämnade en överblick över utvecklingen av
Stockholms kommunikationer under de senaste 10 åren. Före
krigets utbrott 1939 funnos över 20 000 personbilar och
droskbilar förutom Stockholms spårvägars 400 bussar och
700 spårvagnar. Numera har personbilarna praktiskt
taget försvunnit och bussarnas antal minskat med mer
än hälften, vilket medfört stora trafiksvårigheter under
rusningstider. Trots ökningen av antalet resenärer har
ekonomien försämrats, beroende på att driftkostnaden
per vagnkm sedan 1939 för buss vuxit från 60 öre till
120 öre och för spårvagn från 65 öre till 85 öre.
Då bussdriften eventuellt måste ytterligare skäras ned
och spårvägsparken icke kan få några nämnvärda
tillskott under den närmaste tiden, blir man tvungen att
behandla kommunikationsfrågan i samband med
bostadsfrågan. Spårvägsbolaget har därför gjort en
framställning till myndigheterna om nödvändigheten av att
först exploatera områden i det inre stadsområdet och i
andra hand sådana ytterområden, som ligga intill
spårnätet. Försöker man utnyttja områden, som kräva
bussar, blir följden kaos.
Propagandan för "kapandet av topparna" under
rusningstid har resulterat i att omkring 10 000 personer fått
ändrad arbetstid. En viss men långt ifrån tillräcklig
lättnad har märkts, tydligen beroende på att många, som
nu sluta tidigare, i stället för att fara hem uträtta något
ärende först och sedan som vanligt hamna mitt i kl.
17.00-rusningen.
Tal beskrev därefter utvecklingen av bussarnas
gengasdrift samt redogjorde för en del tekniska nyheter,
såsom ombyggnaden av trådbussarna på linje 41, de
nya 2,50 m breda vagnarna för den beslutade
Ängby-banan m m.
Efter föredraget följde diskussion.
Professor H. N. Pallin frågade, om det var rätt
uppfattat att de 70 trådbussarna kostade endast 4 mill. kr.
samt önskade veta huru många som hade frikort och
om antalet spelade någon roll i bolagets ekonomi.
62
25 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
