- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
65

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

FACKAVDELNING

VAG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
HUSBYGGNADSTEKNIK

HÄFTE 5 Redaktör: RICHARD SMEDBERG 23 MA] 1942

INNEHÅLL: Jämförande undersökning över vissa hållfasthetsegenskaper hos ask, björk- och bokvirke,
av civilingenjör Bertil Thunell — Träkonstruktioner "system Töreboda", av civilingenjör Axel Björkman —
Föreningar — Meddelanden — Böcker — Tidskrifter — Författningssamling

Jämförande undersökning över vissa
hållfasthetsegenskaper hos ask-, björk- och bokvirke

Av civilingeniör BERTIL THUNELL, Stockholm, LSTF.

På grund av sin med ringa vikt parade goda
elasticitet och relativt höga hållfasthet samt lätthet att
bearbeta till önskad form har trä alltid använts till
redskapsskaft, handtag, medar, skidor och andra
sportredskap, vagnskorgar etc. Visserligen ha
försök gjorts att utföra t e hammarskaft av stål eller
lättmetall, men dessa verktygstyper ha i allmänhet
icke blivit så omtyckta på grund av sin mindre goda
"känsel".

De träslag, som i första hand kunna ifrågakomma,
äro ask, björk och bok. Villkoren för
användbarheten äro bland annat, att virket måste vara
tillgängligt i erforderliga dimensioner i helrent tillstånd till
ett acceptabelt pris, har god bearbetbarhet vid såväl
spånavskiljande som plastisk formgivning,
mottaglighet för ytfinish, frihet från sprickor m. m.

På den svenska landsbygden har björken sedan
gammalt använts såväl till redskap som verktyg; i
de sydligare landsdelarna har boken till stor del
ersatt björken. Asken finns i så ringa
utsträckning-inom landet av den kvalitet som erfordras, att den
till största delen måste importeras, bl a från
Danmark.

Asken förekommer över större delen av Europa,
och i södra och mellersta Sverige växer den vild i
skogar och lundar, helst på fuktig mark. Vid 100
à 120 år är den fullmogen, vid bortåt 200 år är den
vanligen behäftad med röta. Den blir 20 à 30 m
hög, och stamdiametern vid roten kan uppgå till
0,75 m. Strukturen liknar mycket ekens men saknar
de stora "speglar", som uppkomma, då märgstrålarna
skäras upp vid radialsnitt. Veden har en kärna, som
antingen är av samma gulvita färg som splinten eller
ljus, och som mörknar med tiden. Splinten behöver
icke avlägsnas, emedan den är av god beskaffenhet.
Liksom hos ek och alm är vårveden porös, så att
årsringarna framträda tydligt. Träet är mycket hårt,
segt, elastiskt och ganska lättkluvet. Det är lätt
bearbetat och kastar sig föga samt är lätt att böja
efter basning. Som byggnadsvirke blir asken för dyr,
och den är ej heller lämplig, emedan den ruttnar vid

växlande fuktighet. Dock är den motståndskraftigare
än boken.

Björken är Nordens mest karakteristiska träd. Den
växer längst norrut av alla träd och erhåller olika
utseende och egenskaper allt efter växtställets
beskaffenhet. Dessutom finnas flera olika arter;
tekniskt viktiga är glasbjörken och framför allt
gråbjörken. Björken bibehåller normalt barken
sprickfri och slät till omkring 20 år, vid vilken tid nävern
är bäst. Björken är fullmogen vid ca 60 års ålder
och uppnår då vanligen en höjd av 20 à 25 m. Träet
är hårt, segt och tätt, tämligen fint, ofta med breda
årsringar och masurbildning, glänsande och till
färgen vitt med tiden gul- eller rödaktigt.
Björkvirket står sig ej bra mot väderväxlingar, det sväller
och kastar sig samt angripes lätt av mask och röta.
Det är sålunda olämpligt som byggnadsvirke men
lämnar däremot ett gott material till snickare,
trä-snidare och vagnmakare m m.

Boken (rödboken) finns i Sverige endast längst
söderut och på Gotland. Den är fullmogen vid 120
à 150 år och kan vid gynnsamma förhållanden uppnå
en höjd av 30 à 40 m och en stamtjocklek vid roten
av 1 till 2 m. Träet är rött- eller gulaktigt, vid
högre ålder rödbrunt. Karakteristiskt för dess
utseende är, att det har märgstrålar, som vid ett
radialsnitt framträda som glänsande fläckar, vidare saknas
egentlig kärna, i vissa fall uppträder dock en s k
falsk kärna, som hypotetiskt förorsakas av stark
frost. Veden är tät och hård samt lättkluven. Färskt
trä låter lätt bearbeta sig, under det att förhållandet
är det motsatta med uttorkat. Bokträ är mindre
användbart som byggnadsmaterial utsatt för fuktig
luft, emedan det gärna angripes av röta och mask
samt arbetar starkt. Under vatten håller det sig
däremot utmärkt och användes på sina ställen därför till
vattenbyggnader. Rödboken användes mycket av
snickare och vagnmakare till särskilt hårda föremål
och verktyg samt kugghjul på grund av sin stora
motståndsförmåga mot slitning.

I samband med provningar, som Föreningen skogs-

25 juli 1942

65

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free