- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

i konstruktionen ingående trämaterial liksom vid
järn- och betongbyggnader rent ingenjörsmässigt
beräknat. Endast på detta sätt är det möjligt att på
det mest ekonomiska sätt nyttja träet som
byggnadsmaterial.

Genom den moderna träbyggnadstekniken kunna
olika efter träets struktur och övriga egenskaper
lämpligt anpassade medel för sammanfogningen av
de fabriksmässigt framställda konstruktionselementen
användas, som ge träkonstruktören möjlighet att på
ett betydligt rationellare sätt än vad förr var fallet
använda sig av träets byggnadstekniska egenskaper
och att anpassa konstruktionerna till de ändamål, för
vilket de äro avsedda, och som möjliggjort träets
användning till en mångfald ändamål, för vilka det ej
förr kunde ifrågasättas. En nödvändig förutsättning
för ett fullt rationellt nyttjande av träet som
byggnadsmaterial är liksom vid allt annat material ett
teoretiskt klarläggande av alla verkande krafter och
uppträdande påkänningar. Om man betänker vilka
oerhörda framsteg, som i vetenskapligt avseende
gjorts beträffande järn- och betongkonstruktioner,
torde man kunna påstå, att i det avseendet har
utforskandet av träets egenskaper såväl konstruktivt
som teoretiskt ej hållit därmed jämna steg. Både i
Tyskland, Amerika och annorstädes, och till en viss
grad även i Sverige, pågår emellertid ett intensivt
arbete för att vetenskapligt söka fylla de luckor, som
ännu finnas, för att träet må kunna betraktas som
ett material, som till sina egenskaper är lika
genomforskat som järnet och betongen, så att förtroendet
till detsamma som byggnadsmaterial alltmera ökas
och vägen jämnas för en allt större och mångfaldigare
användning.

Den fribärande träkonstruktionen är ej att
betrakta som en utpräglad konkurrent till den gamla
träbyggnaden. Den är fastmera en viktig
komplettering och i visst avseende en förädling av den gamla,
en anpassning efter nutidens fordringar.

Visserligen måste man från fall till fall söka
avgöra frågan om träets lämplighet till de byggnader
man har att uppföra, men såsom särskilt lämpliga kan
man på grund av träets egenskaper anse sådana
byggnader, där järn under inverkan av svavelångor, syror
och salter fort sönderfrätes och dess underhåll
förorsakar avsevärda kostnader, såsom vid banhallar.
lokomotiwerkstäder, järnverkstäder, saltlagerhallar,
kemiska fabriker, cellulosafabriker, gjuterier m. m.
Vidare till sådana byggnader, där det är fråga om en
snabb uppbyggnad och nedtagning såsom i allmänhet
är fallet vid provisoriska byggnader avsedda för
utställningsändamål. Härvid torde kostnadsfrågan
gentemot järn spela en avgörande roll, och i allmänhet
kommer man i sådana fall betydligt billigare undan
med en träbyggnad, så mycket mer som kostnaden för
frakter, montering och nedtagning bliva avsevärt
mindre.

En omständighet, må vara av tillfällig art, som man
kan förutsätta bör bidraga till högre värdesättning
och större användning av träet som
byggnadsmaterial, är det i världen rådande krigstillståndet och den
därigenom uppkomna stora järnknappheten och de
följder denna haft med avseende på järnets prisläge.
Att förutsätta är väl också, att i likhet med vad
fallet var efter förra världskriget, man efter
fredsslutet har att emotse en fortsatt betydande knapphet

på järn, som nog i hög grad kommer att verka
befruktande och stimulerande på träbyggnadsindustrien.
Det nuvarande kriget torde också, ju längre det
pågår, komma att giva träet många impulser och
tillfällen att göra sig gällande inom allt flera områden
av byggnadsindustrien. En viktig och underlättande
faktor härvid vore att våra arkitekter, som med så
stort intresse söka att vid sina byggnader använda
sig av alla de material, som i allt större utsträckning
under de senare åren erbjudit sig, även ville skänka
våra moderna träkonstruktioner den uppmärksamhet,
som de förtjäna.

En träbyggnads eldfarlighet är ej större än vid
husbyggnader av annat material, ty hela
innerbygg-naden med fönster, dörrar, bjälklag etc. är
densamma. Särskilt är detta fallet vid mera massiva
konstruktioner utbildade till bågar, balkar, pelare etc.,
och där man tryggt kan våga påstå, att eldfarligheten
är mindre än där motsvarande konstruktioner äro av
järn. Försäkringsbolagen i in- och utlandet försäkra
också byggnader med trätak på massiva trätakstolar
för samma premier som gälla för järntakstolar.

I såväl tekniskt som i ekonomiskt hänseende utgör
den fribärande träkonstruktionen en synnerligen
välkommen förbättring och utvidgning av den gamla
timmermanskonsten. Vid en riktig framställning
tillgodogör man sig i förstorad grad träets egenskaper
och söker att konstruktivt på bästa möjliga sätt vid
utformningen taga hänsyn till såväl träets
formförändring som andra på hållfastheten menligt
inverkande faktorer.

Möjligheten att övertäcka större rum eller att utföra
betydande hallbyggnader och dylikt av trä kan ej
sägas vara nutiden förbehållet, då flera forskare
såsom de l’Orme, Laves, Gilly m fi utförde beaktansvärda
arbeten för att utröna och klarlägga möjligheterna
för utbildande av träfackverk. Men då man i
allmänhet underskattade träet till förmån för järnet, som
vid utförande av statiskt klart genomtänkta fackverk
otvivelaktigt besitter vissa fördelar, så avgick i regel
i tävlan mellan järn och trä det förra i långa tider
med segern.

I början av detta århundrade framträda emellertid
Hetzer, Tuchscherer, Setphan och Noack med sina
konstruktioner som pionjärer för den moderna
träbyggnadskonsten, och med dessa system har
konkurrensen med järn med framgång kunnat upptagas.

De sistnämnda systemen ha endast vid ett fåtal
arbeten kommit till användnnig vid byggnader i
Sverige. Däremot har en på de hetzerska principerna
grundad tillverkning fått en mycket stor användning,
och förtjänsten därför tillkommer Aktiebolaget
fribärande träkonstruktioner, som vid sina fabriker i
Töreboda tillämpar desamma. Genom betydligt
förbättrade och efter våra förhållanden avpassade
tillverkningsmetoder kan det utförandesätt, som det
numera tillämpar vid sina konstruktioner, med full rätt
kallas system Töreboda.

Den konstruktiva principen i systemet består däri
att bräder av 1" tjocklek böjas på lågkant till den
avsedda formen samt under tryck hoplimmas med
ett i fuktighet oupplösligt lim. Den tvärsnittsform,
som i de allra flesta fall användes vid såväl bågar
som balkar och ramkonstruktioner, är I-formen (fig
1), då densamma är konstruktivt lämpligast och på
samma gång den mest ekonomiska. En betydande

70

27 juni 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free