Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
Ävenså beröres vilka maskiner och verktyg,
slipmaterial och formar som användas vid
konststenstillverk-ning. Av stort intresse är underavdelningen om färger.
Spörsmålet huruvida färgtillsats försvagar cementet
och därigenom hållfastheten är ej berört. Detta hade
varit önskvärt.
Avd. II gäller tillverkningen av konststen. Förf.
indelar denna i tre huvudgrupper: 1) s. k. vanlig
konst-sten, 2) mosaik och 3) konststen utan synligt
bindemedel. Endast de två förstnämnda behandlas och under
rubrikerna fabriksvaror resp. mosaikgolv.
Materialens blandning, gjutningen och den icke minst
viktiga bearbetningen och efterbehandlingen beskrivas
klart och utförligt. Förf. påpekar, att vad vi kalla
mosaikgolv rätteligen borde benämnas terrazzogolv. Med
mosaik förstår man den teknik som begagnar sig av
marmor eller glasbitar, vilka sättas i mönster i bruk.
Förf:s påstående att det t e inte finnes någon
golvbeläggning i marknaden som lämnar större valuta än ett
rätt utfört mosaikgolv bör ge oss en tankeställare.
Arealen lagda mosaikgolv är hos oss blygsam, och kvaliteten
och utseende lämna oftast mycket övrigt att önska. Det
är att hoppas, att denna handbok ger byggaren ökad
kunskap och större benägenhet att lägga mosaikgolv och
då sådana med färg och gärna i konstnärliga mönster.
Kap. III behandlar läggning av betonggolv. Man
bin-förvånad att finna detta kapitel i en handbok om
konststen, men det hör onekligen hemma under denna
definition. Att det sedan är svår konst att lägga ett
förstklassigt betonggolv, en konst som knappast
ackordsprincipen omhuldar, framgår av den kortfattade och
intressanta framställningen och är f ö av betongfackmännen
ett känt faktum.
Underavd. om lagning av betonggolv, golv av färgad
betong, målning av betonggolv, härdade betonggolv
komplettera framställningen.
övriga kapitel behandla sockelputs, trappor,
trädgårdsdetaljer och gravvårdar kortfattat och rikt illustrerat.
Slutomdömet: handboken klart uppställd och väl
skriven och illustrerad. Den bör ge den intresserade
byggaren goda impulser att göra mera av och rätt
handskas med materialen cement, sten och färg och att
få fram ett gott resultat för rimlig kostnad.
Gunnar Zetterberg
Lag om vattenrätten, kommittébetänkande 1939/3
av hovrättsrådet Edvard Häixfors m fi, 26,5 X 18,5 cm,
V + 106* + 458 s, Helsingfors 1941.
Den svenska vattenlagstiftning, varmed vi hugnades
för nära ett kvartssekel sedan, har starkt påverkat
motsvarande arbete i N,orge och Finland. Grannen i väster
har sitt redan klart, om nu ej NS kommer att stuva om
även dessa lagar, men broderlandet i öster har brottats
med problemen ända sedan 1912 för att äntligen 1939 nå
ett resultat, vars svenska översättning nu är tillgänglig.
Männen bakom verket äro många, bland vilka märkas
hovrättsrådet Edvard Hällfors (ordf) samt forstråden
Karl Lindberg och Erik Koskenmaa, den sistnämnde
väg- och vattenbyggare.
Den gemensamma lagbyggnaden sedan århundraden
för Finland och Sverige präglar denna vattenlag, som
grundar sig på den germanska rätten, en de fria
männens förmån i de nordiska länderna (utom Danmark)
och England. Föreliggande arbete har icke blott
anammat det värdefulla i våra lagar utan även tillgodogjort
sig våra erfarenheter sedan 1919. Sålunda kan man
påstå, att den nationalekonomiska och affärsmässiga
synpunkten fullföljts mera än hos oss.
Jag övergår till några detaljer.
Processförandet utmärkes av avsevärda förbättringar,
vilka vi förgäves strävat för i Sverige. Sålunda blir det
endast 2 instanser, vattendomstolen och högsta
domstolen, den senare förstärkt med 2 tekniska ledamöter.
Länsstyrelserna äro helt avkopplade och allt överlämnat
till de 3 vattendomstolarna, varigenom dubbelarbete och
försening undanröjas. Vattenrättsnämndemän saknas.
Kungsådrebegreppet — denna allmänningsrätt som
icke innebär någon statlig äganderätt -— är i Finland
vidsträcktare än hos oss, i det att MQ ’2. 2 m3/s bildar
gränsen. Detta innebär, att kungsådra finnes praktiskt
taget överallt utom i bäckar. Hos oss är som bekant
gränsen satt vid MLQ > 5 m3/s, motsvarande MQ =
:= 15-—7’5 ms/s. Detta svävande begrepp, vilket blir allt
svårare att fastställa med hänsyn till
vattenregleringarna, vållar oss besvär ej blott i vattenrätten utan även
i fastighetstaxeringen. Det vore önskvärt, att vi kunde
övergå till den mera oföränderliga och lättare
åtkomliga MQ.
Av allmänningsintressena är flottningen viktigast —
Finland har 45 000 km mot Sveriges 33 000 km — och
ingå även flottar i flottningen, under det att flottar hos
oss hänföras till farledsproblemen.
Ifråga om förhållandet mellan nytta och skada äro
villkoren i Finland lindrigare än i Sverige och detsamma
gäller bygdekraften. Man låter skälighetsprövningen
fälla utslaget i öster.
Vad man vidare fäster sig vid är förordningen med
detaljerade föreskrifter, huru vattenbyggnadsförslag böra
vara beskaffade. Man lägger därvid särskild vikt vid
avvägningarnas hänförande till enhetligt nollplan, vilket
oupphörligt förbises i Sverige, t o m av högskolebildade
ingenjörer.
Lagspråket är redigt.
R B
Väckarklocka av Elin Wägner, 20 X 12 cm, 339 s,
Albert Bonniers förlag, Sthlm 1941, h 9,50 kr, b 12,00 kr.
När 1941 års svenska litteraturflod drog sig tillbaka,
stannade på minnets strand väl knappast halvdussinet
böcker. Bland dem är det främst Vilhelm Mobergs "Rid
i natt" och Elin "Wagners "Väckarklocka", vilka ha
något verkligt betydelsefullt att säga oss.
Kanske man erinrar sig, att Wägner i den lilla skarpa
skriften "Fred med jorden" (TTvv 1941 26/4 h 4 s 59)
gick till rätta med väg- och vattenbyggarnes "härjande"
i naturen. Nu har hon vidgat ämnet genom att angripa
ingenjörerna i allmänhet, framhållande industrialismens
förbannelse för mänskligheten. Hon klandrar
rovdriften, varvid man får det intrycket, att förf har i
tankarne den hänsynslöshet mot människan och naturen, som
engelsktalande länder råkat ut för, men som man nu
synes vara i färd med att ångra. Rättvisligen borde förf
ha framhållit, att bilden är ljusare hos de nordiska och
tysktalande folken.
I en om betydlig socialhistorisk beläsenhet vittnande
framställning söker förf visa, att männens oförmåga att
bemästra problemen beror på att kvinnan ej tagit
tillräcklig del i samhällsarbetet. Det är ett viktigt
budskap till alla.
Ett slagfärdigt språk gör boken ännu mera läsvärd,
men varför skall förf utarma vår andes stämma genom
"böökande" med verb i singularis.
R B
Tidskrifter
Kriget och tidskrifterna.
England
Air raids and structures (Concrete etc 7)
The application of reinforced concrete in war-time
building (Do 7)
Design of huts (Do 7)
Reconstruction in Europé (Nature 3662)
Civilization and the rights of man (Do 3668)
22 aug. 1942
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
