- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
79

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

London letter 011 buildings under bombiiig, O. Bondy,
Eng. news rekord 1941 14/8. I denna numera tyvärr
sällan hitkommande tidskritt förekommer ovanstående.
Förf. är en konsulterande ingenjör och innehållet är
i huvudsak det följande.

"Folk i allmänhet föreställer sig att
luftbombardemang huvudsakligen orsakar vertikala träffar. För
mannen på gatan utgör därför en stålhjälm symbolen
för det skydd, som behövs mot de ’kaksmulor’, som
falla från ovan. Hjälmen är dock intet skydd mot
splitter, som vid en bombexplosion kastas vida omkring i
sidled och orsakar de flesta kroppsskadorna.

Brittiska ingenjörer på luftskyddets område fingo
först av allt ordna splitterskydd, vilket ganska lätt
gick för sig. Skydd mot direkta träffar, vertikala eller
sneda, äro däremot så dyra att de endast utfördes i
vissa speciella fall. Londonborna fingo alltså nöja sig
med skydd i begränsad omfattning.

Sneda träffar äro vanligare än man hade väntat. En
bomb slog exempelvis snett igenom ytterväggen till den
historiska Middle Temple Hall, en stor men ganska
låg byggnad, varvid den utsökta träkonstruktionen i
taket knappast blev skadad.

Tunga bomber ha emellertid ofta en förödande
verkan. Det slags järnstomme, som användes före kriget
har mycket liten motståndsförmåga mot laterala
krafter. Även om grova helvalsade balkar eller nitade
balkar ha använts, så äro infästningarna för svaga och de
få nitarna eller bultarna kunna ej ge tillräckligt fäste
eller erforderlig styvhet åt konstruktionen för att
förhindra förstörelsen.

Anmärkningsvärt är att sidoeffekten av
explosionerna icke alltid står i proportion till bombernas vikt.
Man kan råka på små bombkratrar omgivna av
vidsträckt förstörelse och å andra sidan kan man finna
stora kraterhål där skadan inskränker sig till ett par
krossade butiksfönster på 10 m avstånd.

Bombernas effekt i vertikal led är också i hög grad
varierande. Splittermärken kunna förekomma endast
å bottenvåningen, i andra fall kastas tunga skärvor
och spillror upp till tionde våningen och högre.

Vid upprepade besiktningar av skador har det visat
sig att sidoverkan av explosionerna varit mest
förödande. Vid nedslag intill en äldre stenklädd tegelbyggnad
nära St. Paulskatedralen sögos ytterväggarna jämte
angränsande balkar och pelare utåt så att en stor del
av byggnaden blev av med sina bärande delar. I detta
fall synes just svagheten hos infästningarna ha räddat
byggnaden från fullständig kollaps.

Moderna stomhus konstruerade för att även
upptaga horisontalkrafter ha visat sig äga ett överlägset
motstånd mot bombverkan av alla slag. Detta gäller
utföranden i såväl stål som betong. En dylik byggnad
med stomme av stål kunde ses stå kvar emellan två
illa åtgångna äldre hus. Exteriören var ganska oskadd,
men invändigt hade dess nio våningar bränts ut. Den
hade dock behållit sin form och kunde snart nog
repareras.

Av särskilt stor betydelse har det visat sig vara att
stålet, i synnerhet i pelarna, inneslutes brandsäkert.
London County Council Regulations omfatta förvisso,
liksom byggnadsnämndernas föreskrifter i andra orter,
bestämda fordringar på att ståldelar i en byggnad
skola brandisoleras. Mot bakgrunden av luftraider, då
tiotusentals brandbomber kastas under en enda natt,
måste skärpta bestämmelser införas.

Det har även hänt att betonggolv med hålkroppar
icke motstått brand, emedan den i hålkropparna
inneslutna luften expanderat så häftigt, att den sprängt
sönder golven. I en del hus föllo även golv och
innerväggar ned ända ovanifrån och endast stomme och
ytterväggar blevo kvar.

Till slut kan sägas att typ och verkan av de bom-

ber, som på sista tiden använts, äro så mångfaldiga att
några bestämda regler icke kunna uppställas utan
systematiska undersökningar av bl. a. bomber av olika
typ och kaliber, vertikala resp. sneda träffar, träffar
i stenläggning eller lös mark, bomber från stor höjd
och sådana som släppts alldeles ovanför hustaket.

En sak är dock säker — skyddet mot brandbomber
måste förbättras och särskilt måste de bärande
delarna ges en hög grad av motståndsförmåga mot värme.

Av fundamental betydelse är dessutom
konstruktionens stabilitet för sidokrafter. Detta problem är
närbesläktat med problemet angående stabilitet vid
jordbävning, oaktat krafternas angrepp är olikartat.
Moderna stomhus verkande såsom monoliter motsvara
fordringarna mycket bättre än äldre byggnader.

Konstruktören står här inför ett stort problem, som
måste lösas — icke i framtiden utan idag."

Valdemar Rang

Der ban (les Maastiinnels in Rotterdam, von Jr.

J. P. van Brixjgen, direktor d Tunnelbauanstes (Die
Um-schau in wissenschaft und technik 194/50, s. 789—792).

Staden Rotterdam genomkorsas av floden Maas och
sedan år 1878 har en bro utgjort den enda trafikleden
mellan stadsdelarna på ömse sidor om floden. Genom
stadens utvidgning, särskilt ifråga om hamnen, blev det
så småningom nödvändigt att avlasta trafiken på denna
bro och efter ingående diskussioner beslöt man bygga
en gatutunnel under floden trots de ogynnsamma
grundförhållandena. Byggnadsarbetena igångsattes sommaren
1937.

Tunnelns tvärsektion har utbyggts i fyra delar, två
för biltrafikens olika körriktningar, en för fotgängare
och en för cyklister. Trafik med hästfordon är ej
möjlig med hänsyn till de långa relativt branta
anslutningsramperna, som ha en lutning av 35 °/oo-

Tunneldelen under floden har byggts med den s k
sänkmetoden, varvid tunnelkroppen färdigställts i
torrdocka i segment på vardera 60 m, vilka sedan sänkts
ner i floden och sammanfogats i en uppmuddrad ränna,
som sedan åter igenfyllts. De anslutande landtunnlarna
ha färdigställts i öppet schakt mellan järnspånter.
Landtunnlarna innehålla endast genomfarter för biltrafiken,
då såväl fotgängare som cyklister vid vardera
flodstranden genom rulltrappor komma upp till gatunivån.

Till båda ändar av tunneln ansluta breda gator, vilka
stå i direkt förbindelse med de planerade och delvis
under byggnad varande autostradorna till Haag och
Antwerpen. De flesta gatukorsningarna med denna
genomgående trafikled ha utförts planskilda och blott på ett
par ställen ha trafikplatser utformats, vilka ge
förbindelse med övrig trafik i staden.

Såsom vid alla tunnlar med biltrafik har särskild
omsorg ägnats å ventilationen. Invid flodens stränder ha
uppförts särskilda ventilationsbyggnader, vilka skilja

Tunnelinfart och ventilationsbyggnad.

22 aug. 1942

79

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free