Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
lösningen efter den andra. Hans "stereoautograf"
medgav nämligen endast bearbetning av fotobilder,
som fotograferats under vissa begränsade
förutsättningar, under det att nuets moderna instrument
arbeta helt universellt. Genom flygplanets rörelser i
luften, inte minst genom störande vindstötar, bliva
nämligen smärre avvikelser från horisontalläget
Fig. 1. Schematisk framställning av
strålknippets skärning med bildplan och
markplan
Problemet innebär sålunda att ur bastriangelns
trenne sidor och motstående positionsvinklar i
pyramidens topp beräkna de tre sidolängderna. De erhållna
ekvationssambanden leda emellertid till en ekvation
av 4. graden, och den omständliga lösningen blir
alltför tidsödande för att överhuvudtaget få
praktisk betydelse.
Vridning Xc
n3
K
Fig. 3. Sambandet tg x = -I––
"o
ofrånkomliga; de fotogrammetriska instrumenten av
idag påverkas emellertid ej härav och giva samma
goda resultat, oavsett huru bilden tagits i luften.
Det är ju uppenbart, att en så revolutionerande
insats som denna mekanisering föregåtts av omfattande
vetenskapliga undersökningar och matematiska
spekulationer. Redan år 1841 publicerade den tyske
vetenskapsmannen Grunert sina rön över det
numera klassiskt vordna "Pothenotska problemet".
Pothenotska problemet eller pyramidproblemet går
ut på att med hjälp av tre på marken kända
terrängpunkter och deras motsvarande lägen i fotobilden
konstruera den pyramid, vars basyta utgöres av den
av de tre punkterna bildade triangeln och vars topp
ligger i projektionscentrum, dvs kameraobjektivet.
Det är lätt att förstå, att teoretiker och praktiker
redan vid flygfotogrammetriens första framträdande
sökt efter en lösning till problemet. Det har också
lockat en mångfald forskare till stora ansträngningar
att finna en för praktiskt bruk användbar lösning.
Denna har emellertid i de flesta fall fått karaktären
av ett närmeförfarande. Finsterwalder,
Kling-atsch, Fuchs, Werkmetster, Hugershoff och
Orantz liksom Pulfrich äro här några kända
namn. Ävenledes har utjämningsförfarandet vid
tillgång på övertaliga punkter varit föremål för
omfattande vetenskapliga undersökningar. År 1925 gav
Müller en fullständig lösning till pyramidproblemet,
som emellertid ur praktisk synpunkt har ringa
betydelse.
Först då von Gruber
under senare tider gick in på
nya vägar för problemets
lösning, kan man tala om en
praktiskt användbar metod.
År 1930 publicerade han ett
arbete,1 där han istället för
det ditintills använda
analytiska betraktelsesättet
övergick till det perspektiviska
sambandet mellan
samhörande punktpar i bildplan och
markplan. Han deducerade
härvid fram uttrycken för de
erforderliga koefficienterna
och likaså vissa andra
geometriska data, bland vilka
vridningsvinkeln x fick sin
lösning, von Gruber hade
emellertid ej möjlighet att
Fig. 2. Schematisk framställning av huvudvertikalplanets skärning’ med bildplan och
markplan
i "Ferienkurs in
Photogram-metrie", 510 sid, Verlag von
Konrad Wittwer, Stuttgart 1930.
94
25 juli 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
