Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väg- och Vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik
VejWboratoriet, 24,5 x 16 cm, 20 s, G E C Gad,
Köpenhamn 1940.
Vejlaboratoriet giver i sitt meddelande nr 19 en
exposé över i Danmark förekommande vägbeläggningar
1940 1/4 samt över förbrukad mängd bituminösa
bindemedel under räkenskapsåret 1939—1940.
Tillnärmelsevis Vs av de danska vägarna äga mer eller
mindre högklassig beläggning, såsom framgår av
sammanställningen nedan:
%
storgatsten ............................................................0,6
smågatsten ............................................................1,7
cementbetong ........................................................0,5
gjutasfalt, stampasfalt och asfaltbetong ............0,7
tunna beläggningar av essenasfalt och likn. typ 2,9
tjärbetong ..............................................................0,2
indränkningsbeläggningar samt ytbehandlade
makadamvägar ..................................................25,6
grus-, makadam- och jordvägar..........................67,8
Sa 100,o
Till utbyggnad och underhåll av de bituminösa
beläggningarna har åtgått 67 900 ton bindemedel, varav
39 200 ton asfaltemulsion.
Meddelandet består i stort sett av tabeller över
körbanebeläggningar på huvudvägar och på bivägar samt
över beläggningar å gator och vägar i städerna,
ävensom över förbrukad mängd bituminösa bindemedel
inom motsvarande grupper. Av speciellt intresse är
att studera utvecklingen under det sista året och se
vilka beläggningstyper som enligt danska förhållanden
visat sig vara mer eller mindre ändamålsenliga.
Vad gäller landsvägarna har, oaktat väglängden
ökat med 132 km, den icke belagda arealen minskat
med 17 km. Största ökningen, 174 km, visa de tunna
slitlagren av pulverformig beläggning, såsom
essen-asfalt och fin asfaltbetong med bindemedel av fluxad
asfalt. Cementbetongbeläggningarna uppvisa
anmärkningsvärd stor ökning av 52 km.
Tjärbetongbelägg-ningarna ha ökat med 21 km, under det övriga typer
äro tillnärmelsevis oförändrade med undantag av
indränkningsbeläggningar och ytbehandlingar, vilka
uppvisa minskning med 103 km.
Vad gäller beläggningar å gator och vägar i
städerna uppvisa de tunna slitlagren ökning (40 km),
asfaltmakadam (16 km), cementbetong (8 km) samt
asfaltbetong (8 km) under det att emulsionsbetong
uppvisar minskning (12 km) liksom beläggning av
storgatsten (10 km), av smågatsten (5 km) samt av
tjärbetong (3 km).
Mauritz Rahlén.
Jernbanetarifer og omkostningsberegninger, av J. A.
Tork, cand. polit., with an English Summary, 25 x 17
cm, 92 s, 13 fig, Ingeniørsvidenskabelige skrifter
B nr 19, Dansk ingeniørforening, Köbenhavn 1939,
3 d kr.
Skriften utgör en allmän redogörelse för de
ekonomiska principer och de kostnadsförhållanden, som
inverka på utformningen av järnvägarnas
godsbeford-ringstariffer. Förf. framhåller att taxan, för att
järnvägen skall åstadkomma dels största möjliga
allmännytta, dels bästa möjliga ekonomiska resultat, måste
vara grundad både på noggranna
självtransportkost-nadsberäkningar och på en ingående kännedom om det
ekonomiska livets struktur.
I en historisk översikt påpekas att de första
järnvägstarifferna ej voro differentierade utan gåvo ett
mot varans vikt eller volym och mot transportens längd
direkt proportionellt befordringspris. Dessa taxor
måste snart övergivas, då det visade sig att priserna
måste sättas så höga att en stor del av den möjliga
trafiken utestängdes. Järnvägarnas monopolställning
gjorde det emellertid möjligt att genom införande av
tariffer, där fraktpriset avvägdes med hänsyn till "vad
godset kunde tåla", uppnå en bättre utnyttning med
därav följande bättre ekonomi.
Avhandlingens huvuddel behandlar olika tariffers
innehåll och form och redogör för de principer, som
böra följas vid beräkning av en järnvägs
självtransportkostnader. Förf. framhåller att man vid
järnvägsdrift måste räkna med att en mycket stor del av
kostnaderna äro fasta, dvs. tämligen oberoende av
trafikens omfattning. En taxa bör vara så beskaffad att
fraktpriserna för varje transportslag täcka de rörliga
kostnaderna (minimikostnaderna), vilka direkt kunna
bestämmas ur bokföring och statistik. De fasta
kostnaderna behöva däremot ej täckas för alla
förekommande transportarbeten, utan deras fördelning genom
differentiering av fraktpriset för olika varor och för
olika transportavstånd beror på järnvägens
ekonomiska politik.
Förf. framställning är lättfattlig och klar och
åskådliggöres av figurer och diagram. Avhandlingen ger en
översikt över ett tekniskt-ekonomiskt problemkomplex,
vars betydelse för näringslivets utveckling kanske
alltför litet beaktas.
Gunnar Retzner.
Några undersökningar av sulfitlut av Harry
Ahnfelt, rapp 14 fr Statens väginstitut, 24,5 x 16,5 cm,
22 s, 4 bilder, 8 tab, Sthlm 1941, 0,50 kr.
I inledningen och de första avdelningarna
redogöres för sulfitlutens kemiska sammansättning och
funktion i vägbanan samt för olika lutsorter. För att
giva en uppfattning om den nationalekonomiska
betydelsen av lutens nyttiggörande meddelas, att är
1939 erhöllos i Sverige ej mindre än 1,7 mill. ton
(torrsubstans), som till största delen fingo rinna bort
som avfall.
Undersökningarna, som utförts på lut från flertalet
svenska sulfitfabriker, ha avsett bestämning av halten
av torrsubstans, spec. vikt, vätejonexponent,
bindeförmåga, hygroskopicitet och rostningsverkan.
Redogörelse lämnas för resultaten och förfarandet vid
undersökningarna.
En del anvisningar meddelas rörande sulfitlutens
praktiska användning för vägändamål. Sålunda ökar
dess bindeförmåga med halten av torrsubstans, vilken
senare kan kontrolleras enkelt vid leveransen med
aerometer med tillhjälp av sambandet: torrsubstans
(i %) = 19 6 (spec. vikt — 1). Rostningsförsöken
utvisa vikten av att luten är neutraliserad före
spridningen.
För den vägbyggare, som sysslar med sulfitlut, bör
rapporten vara välkommen, och det torde vara första
gången ämnet ifråga behandlas mera ingående ur
vägteknisk synpunkt.
Hugo Sjölund.
Vibrotekniska undersökningar, rap-port 3:
vatten-täthetsförsök med vibrerad och ovibrerad betong, av
direktör Stig Giertz-Hedström, 23 x 15,5 cm, 10 bilder,
Sv. cementföreningen, medd. h 5, Malmö 1941.
Häftet innehåller beskrivning av två försöksserier,
som utförts redan under år 1939 men som på grund av
mellankommande omständigheter ej kunnat publiceras
förrän nu.
Den första försöksserien gäller undersökning av
oarmerad betong och är utförd under laboratoriemässiga
förhållanden. Försöket visar att praktiskt taget
samma täthet erhålles vare sig betongen vibreras eller inte.
25 juli 1942
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
