- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
108

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

■HnHHHHHHRHH

Fig. 5. Markpegel, nedre delen. Fig. 6. Markpegel, övre. delen

Maskin för bestämning in situ av jordlagers
skärhållfasthet

Att vanlig sondering blott ger en vag bild av
markens beskaffenhet beror i huvudsak därpå att
ned-drivningsmotståndet alstras icke enbart vid
sond-spetsen utan till väsentlig del även på sondstången.
Det protokollförda motståndet är alltså icke ett mått
på fastheten hos det jordlager, vari spetsen befinner
sig, utan en funktion av alla de genomträngda
jordlagrens egenskaper.

För att höja sonderingens värde såsom
undersökningsmetod måste man eliminera jordmotståndet på
sondstången Flera försök härtill ha gjorts, bl a
genom införandet av foderrör kring sondstången, men
av de hittills publicerade konstruktionerna synes
ingen vara praktiskt användbar. På väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska avdelning har
emellertid en lösning framkommit, som synes öppna stora
möjligheter.

Enligt det nya förfarandet neddriver man medelst
den vanliga sondstången en tunn stålwire jämte en i
dennas nedre ände fästad s k motståndskropp i
marken. Motståndskroppen befinner sig därunder i
sådan ställning, att blott ett ringa jordmotstånd
upp-väckes. Sedan önskat djup nåtts, borttages
sondstången. När man därefter drager i wiren, fäller
motståndskroppen ut sig, så att den under det fortsatta
uppdragandet röner ett mycket stort jordmotstånd, i
jämförelse med vilket wirens jordmotstånd kan
försummas. Spänningen i wiren blir därför ett mått på
markens hållfasthet på motståndskroppens nivå.
Uppdragningen utföres av ett motordrivet spel, som
därunder på ett papper självt registrerar hållfastheten
som funktion av djupet.

Den omnämnda maskinen har visserligen
framkommit under försöken att förbättra de gamla
sondtyper-na, men den företer ej någon likhet med dem. De
resultat den giver äro också ofantligt mycket värde-

fullare än de gamla sonderingsmetodernas. Av
dessa skäl bör det nya förfarandet icke betecknas
såsom en sonderingsmetod utan såsom en metod
att in situ bestämma jordlagrens skärhållfasthet.
Metoden har utexperimenterats med ekonomiskt
bidrag av Ingenjörsvetenskapsakademien, och en
detaljerad beskrivning av den skall inom kort
inflyta i någon av IVA:s publikationer.

Markpeglar

För mätning av förskjutningar i olika punkter
i marken förfogar geotekniska avdelningen över
ett antal s k markpeglar. En sådan består, såsom
fig 5 visar, av en kort bred skruv samt en därpå
medelst bajonettlås fäst, sexkantig stång, vilken
hopsättes av 4 m långa delar. Varje skarv är
försedd med en höger- och vänstergängad muff, som
hop håller de båda stångdelarna; dessas ändar
gripa in i varandra medelst radiella
torsionsöver-förande tänder. I stången finnes en längsgående
kanal, vari instuckits en tunn tråd av högvärdigt
stål, lämpligen en pianotråd. Denna är nedtill
fäst i skruven och sticker upptill ut ur stångens
övre ände.

I detta skick neddrives markpegelu genom
kringvridning av stången medelst en
dubbel-armad sexkantnyckel. Därunder skall stången ha
samma riktning som den förskjutning man vill
mäta. Sedan skruven nått den punkt vars
förskjutning man vill mäta, uppdrages stången, medan
skruven och tråden kvarlämnas. Därefter spännes tråden
hårt medelst en spiralfjäder, fäst på en från marken
uppstående galge, såsom fig 6 visar.

Eftersom tråden är tunn, blir dess jordmotstånd
litet i förhållande till jordmotståndet på skruven,
och den kan sålunda icke störa den
förskjutning, som skruven undergår, då marken
deformeras av den pålagda belastningen. Som vidare
tråden är hårt spänd, kommer dess övre ände att i
pegelns riktning undergå samma förskjutning som
skruven. Den sökta förskjutningen kan sålunda
mätas på övre trådänden. Gäller det, såsom vanligen
är fallet, en vertikal förskjutning, sker detta genom
precisionsavvägning.

Genom att på här beskrivet sätt mäta
förskjutningen i olika punkter i marken kan man utröna
orsakerna till rörelser, som äga rum i markytan eller i
därpå vilande byggnadsverk. Man kan sålunda
avgöra, huruvida fenomenet består av komprimering
eller av undanpressning, och vidare får man veta
vilka jordlager som deltaga däri.

Pålprovningsapparat

För att provbelasta en i en mark nedslagen påle
använder man här i landet apparater av den typ, som
vid sekelskiftet utexperimenterades av överingenjör
Ernst Wendel i Göteborgs hamnstyrelse. Därvid
anbringas trycket på provpålen medelst. en hydraulisk
domkraft, medan fyra kringstående pålar nyttjas som
mothåll.

Geotekniska avdelningens nyligen anskaffade
pålprovningsapparat, vilken visas på fig 7, skiljer sig
blott i detaljerna från den gamla typen. Den består
av tre huvuddelar, nämligen för det första
domkraften, som medelst en kulled står på provpålen och som
uppåt förlänges med en pelare, för det andra stagen,

108

22 aug. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free