- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
112

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig’. 13. Vinkeländringen som funktion av skärspänningen.
Resultat av ett försök vid normalspänningen 1,0 kg/cm2.

Fig. 14. Schematisk bild av deformationen i vanlig
skärapparat (t. v.) och i kompressorn (t. h.).

betraktas som brott. Detta är samma värde, som
enligt nedan fastställts för tryckverket, och det
motsvarar en horisontalförskjutning i kompressometern
av 3 mm. Vid denna förskjutning äro spänningarna
i gummislangen fortfarande obetydliga. Vid större
förskjutning bliva nämnda spänningar störande, men
man har knappast något intresse av att driva försöket
så långt.

Kompressometern, använd för skärförsök, är
avgjort överlägsen de vanliga skärapparaterna, t e
Haugs och Kreys apparater. Deformationen i
kompressometern är nämligen en verklig skjuvning
(vinkeländring), och den är lika i alla punkter; till
följd därav är även spänningstillståndet nära korrekt.
I de vanliga skärapparaterna däremot är såväl
deformations- som spänningstillståndet starkt
heterogent. Skillnaden i deformation visas på fig 14. Ett
annat företräde hos kompressometern är, att den i
plan är cirkulär och precis passar för det med
kolvborren upptagna jordprovet.

Tryckverk

Skärförsök i kompressometern är laboratoriets
pålitligaste metod att bestämma skärhållfastheten.
Tillströmningen av jordprover är emellertid så stor, att
denna metod tyvärr icke kan användas annat än som
kontroll i vissa fall. För flertalet prover bestämmes
därför "skärhållfastheten utan vattenavgång" på ett
vida enklare sätt, nämligen genom "tryckförsök med
fri sidoutvidgning".

För detta ändamål har konstruerats det på fig 15
visade s k tryckverket, bestående av fyra
sammanbyggda, inbördes lika enheter. Varje sådan enhet
har en underplatta, som uppbär jordprovet, och en
tryckstämpel, som belastar detsamma. Jordprovet
har 60 mm diameter, och dess höjd kan väljas
godtyckligt mellan 60 och 130 mm; för att det ej skall

torka under försöket, står det nedsänkt i en
cellu-loidburk, omgivet av olja.

Tryckstämpelns skaft löper i en styrning i stativet.
Lasten på dess övre ände utövas av en hävarm, på
vilken en skjutvikt förflyttas utåt, så att trycket på
jordprovet automatiskt ökas med låg, konstant
hastighet. På skjutvikten sitter en penna, som ritar på ett
på en vertikal skärm fästat papper; härigenom
erhålles automatiskt en polär kurva över
hoptryckningen som funktion av trycket.

Skjutviktens rörelse åstadkommes av en lång
skruv, som medelst utväxlingar drives av en
elektrisk motor på 0,01 hästkraft. Motorn betjänar alla
fyra enheterna. Dessa arbeta oberoende av
varandra, så att ett jordprov, som uppnått brott, kan
utbytas mot ett nytt, utan att de övriga tre störas.

Belastningshastigheten har valts så låg, att
skjuv-deformationen i varje ögonblick kan anses fullt
utbildad, men dock ej så låg, att nämnvärd
vattenutpressning ur lerprovet behöver befaras.
Skärspänningen ä’r ju störst i de plan, som luta 45° mot
horisontalplanet, och är där lika med hälften av den
pålagda vertikala normalspänningen. Många gånger
uppstår tydligt skjuvbrott i ett dylikt plan, men ofta
sker blott en jämn hopstukning av hela jordprovet.
För att ingen tvekan skall uppstå, har inom
laboratoriet överenskommits, att en hoptryckning av 10 %,
dvs en vinkeländring av 0,15 radianer, skall betraktas
som brott. En så stor vinkeländring i en jordmassa
kan i de flesta fall icke, tolereras i praktiken.

Konapparat

Geotekniska kommissionens apparat för bestämning
av jordprovers skärhållfasthet, vilken finnes
beskriven i slutbetänkandet- består av ett stativ samt
en kon, som medelst ett skaft hänger i stativet med
spetsen nedåt. Könens höjdläge justeras, så att
spetsen nätt och jämnt berör jordprovets avplanade
överyta. Därefter utlöses upphängningsanordningen,
könen sjunker ned ett stycke i provet, och
nedsjunlc-ningen avläses på en skala på skaftet. Apparaten
har kalibrerats på så sätt, att sambandet mellan
ned-sjunkningen och skärhållfastheten en gång för alla
bestämts genom jämförelse med resultaten från
skärförsök och med resultaten från. beräkningar av
inträffade skred.

Eftersom konapparaten är så enkel och försöket så
lättvindigt, undersökas alla prover på Geotekniska

’Fig. 15. Tryckverk.

112

22 aug. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free