- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
117

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

Ingeniørvidenskabelige skrifter A nr 42, Danmarks
na-turvidenskabelige samfund, Köpenhamn 1936, 10 d kr.

Föreliggande skrift utgör en fortsättning på en i
Ingeniørvidenskabelige skrifter A nr 23, år 1930, lämnad
redogörelse för de första serierna av undersökningar
angående vindtryck på byggnader.

De virvlar, som bildas framför och bakom en
byggnad, som utsättes för en luftström, ha en avgörande
betydelse för de påkänningar, som luftströmmen utövar
på byggnaden. För att kunna studera strömningarna
kring en byggnad ha förf. företagit en mängd
modellförsök. Dessa ha utförts så att en modell av byggnaden
nedsänkts i en ränna med vatten, som uppblandats med
aluminiumpulver. Genom att, då modellen drages
genom vattnet, taga fotografier med förhållandevis lång
exponeringstid, framträda på dessa aluminiumpartiklarna
som linjer, vilka i varje ögonblick få symbolisera
strömlinjernas storlek och läge i förhållande till byggnaden.
Fotografierna, som till stor del finnas reproducerade i
skriften, visa med önskvärd tydlighet strömningsfältets
utseende. Då emellertid ytspänningen i vattnet
förorsakar förändringar i strömningsfältet i jämförelse med
en luftström, ha förf. även företagit modellförsök i en
vindtunnel. Resultaten av dessa försök, som omfatta
byggnader med olika höjder och taklutningar, ha
sammanställts i diagram och tabeller, av vilka framgå
tryck-och sugpåkänningarnas variation på byggnadens
lovart-resp. läsida.

Skriften avslutas med matematiska undersökningar
av strömningsfältet omkring en byggnad, vilka delvis
tidigare publicerats i tidskriften Ingeniøren.

Skriften, som ganska ingående behandlar själva
experimentens tekniska utförande, har säkerligen sitt
största värde för den forskningsintresserade ingenjören.

Sven Evers.

Sydfinska kraftaktiebolaget 1916—41 av Gösta
Nordenswan, 2:5 x 20,5 cm, 125 s, 67 bilder, Helsingfors
1941

När uppgiften att skriva detta betydelsefulla företags
kvartsekelkrönika anförtroddes bolagets verkställande
direktör 1918—37, var detta ett lyckligt val, ty ingenjöt
Nordenswan tillhör en gammal kultursläkt med
skrivförmåga. Att få läsa en teknisk-ekonomisk skildring, som
ej tynges av fantasilöst kanslispråk eller något
liknande i "saklighet", utan som löper lätt och elegant, är så
pass ovanligt, att det förtjänar påpekas inledningsvis.

Hydroelkraftutvecklingen i Norden har liksom
flottningen gått från väster till öster, från Norge via Sverige
till Finland. Visserligen började försöken med
elbelys-ning i Finland redan 1880, men den första
kraftöverföringen kom ej till stånd förrän 1898 (8 km i Karelen),
medan vi redan 1893 startade Hällsjön—Grängesberg (15
km). Det gemensamma hindret för utvecklingen i de
nordiska länderna har varit vattenrättslagstiftningens
avvoghet mot kraftbyggaren, men i Sverige är detta
undanröjt sedan 1919, i Norge sedan 1940 och Finland är
just i färd med att lösa problemet. Därtill komma de
ur ekonomisk synpunkt ogynnsamma naturliga
förutsättningarna i Finland, nämligen stora välreglerade
vattenmängder, låga fallhöjder och flacka dammlägen,
kapitalbrist och trycket från Ryssland. Likväl har
utvecklingen i vårt broderland varit storartad, och det
jubilerande bolagets historia bär vittne om detta.

Uppryckningen kom under det första världskriget, då
ryska beställningar krävde mera kraft och det var i
samband härmed bostads- och industribyggande i
Helsing-forsbygden gåvo upphov till Sydfinska kraft-ab, vilket
delvis tagit Sydsvenska kraft-ab till förebild, dvs blivit
halvkommunalt.

Vattenfallsköpen ägde huvudsakligen rum i Kymmene-

älv, Abborforsgrenen, en historisk bygd med Äbofredens
1743 ryska gräns och med den berömda bron, där 1808 års
krig började och 1918 års slutade. Vattendraget är även
äganderättstvisternas klassiska grund och bland de
många skarpa hjärnor som sysslat här märkes även Risto
Ryti.

Det var också andra orsaker, som fördröjde
vattenfallsandelarnas utbyggande, nämligen möjligheten att
köpa kraft från andra verk, valutans fall till 10 % av
guldvärdet, svårigheten att få maskinell utrustning,
kopparpriset m. m., varför bolaget framförallt blev inriktat
på kraftöverföring, där det varit pionjär.

När det stora Imatraverket 1925 med dess väldiga
krafttillgång kom till stånd, trodde man att den enskilda
kraftförsörjningen skulle ekonomiskt hotas, men
landet ägde djärva industrimän, vilka togo risken och 1928
inlämnades byggnadsansökan på Abborforsverket enligt
förslag av vår landsman, kapten WK Bror Sjögren, chef
för Consulting (TTvv 1940 s 127). 1930 kom bygget i
gång, efter ett fantastiskt förspel med amerikanaren
Backus som pådrivare för tillverkning av Insulite. Det
blev efter halftannat år ett 30 500 thk kaplanverk.

Så kom vattenbristen 1933—34, medan den industriella
utvecklingen krävde mera utbyggnad. Ett lika
spännande förarbete och 1934 satte bolaget för Rouhiala
kraftverk i Vuoksen (136 000 thk) i gång med
färdigställande 1937. Kraftkällan tillhörde den store, man kan gott
säga, legendariske industrimännen Eugen Wolff, vilken
råkat i svårigheter, som den finska staten intresserade
sig för, men blev förekommen. Även i detta företag är
jubilaren delägare.

Mten behoven växa och man engagerar sig västerut i
Kumoälv, så att när vinterkriget utbryter 1939, kan
kraftförsörjningen upprätthållas. Sålunda hade
Helsingfors endast 5 minuters avbrott under
100-dagarskri-get, medan ledningarna från Vuoxen systematiskt
bombades. Under nuvarande krig ha inga nämnvärda
störningar förekommit.

Genom Moskvafreden förlorades Rouhiala, men
driftledningen stannade kvar för att lära ryssen sköta
anläggningen. Till tack höjde efterträdarna priset för
dessa stora energimängder i stil med detaljtarifferna
inom stad.

När förf. hunnit till slutet av skildringen, ingick 1941
21/8 meddelande om att Rouhiala återtagits. Men i
vilket skick! 2 av de 4 maskingrupperna voro bortförda, 2
voro skadade, transformatorerna hade bränts,
instrumentering och dammvalsar sprängts, maskinistbostäder
förstörts osv.

Av den statistik som avslutar boken framgår, att
bolaget förmedlar mer än 200 milj kWh på ett ledningsnät
om ca 800 km. Balansen 1940 31/12 utgör nära 87 milj
mk.

B S

Dansk civilingeniörstat 1942, Mografiske oplysninger
om polyteknisk kandidater 1829—1941 m fi av
civilingeniör Aage Hannover, 26 X 18 cm, 727 s, C A Reitzels
forlag, Nörregade 20, Köpenhamn K, 1942.

Med anledning av Den polytekniske læreanstalts
(Danmarks tekniske höjskole) 100-årsjubileum tog Dansk
in-geniörforening 1929 initiativet till en 3:e upplaga av
civilingenjörsbiografierna, vilka förut utkommit 1890 och
1903. Föreliggande arbete är alltså det 4:e i ordningen
och har utgivits till Dansk ingeniörforenings 50-åriga
bestånd 1942 1/3. Med hänsyn härtill omfattar boken
även 226 levnadsteckningar över föreningsmedlemmar
vilka icke äro polytekniska kandidater, men utmärka sig
för framstående teknisk verksamhet.

Arbetet, som håller sig med ett prydligt tryck, synes
förtjänstfullt redigerat. När man betänker det stora
antal danska civilingenjörer, vilket verkar i främmande

22 aug. 1942

117

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free