- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
129

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG. OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

entreprenad. För att påvisa att kostnaderna blivit
avsevärt högre än nödvändigt upprättade de
sakkunniga en "normalkalkyl" över totala
sprängningskostnaderna vid olika tunnelareor, varvid t ex
arbetareavlöningarna voro beräknade efter gällande
gruv-avtal och arbetet förutsattes bedrivet i normalt takt
utan forcering o d. En av de berörda myndigheterna
framförde i sitt svar häremot, att vid industriell
gruvdrift möjliga priser ej vore tillämpliga vid rena
byggnadsarbeten av tillfällig karaktär och att alltså
"normalkalkylen" måste underkastas så avsevärda
kompletteringar, speciellt beträffande lönekontot, att
någon nämnvärd differens mellan teoretiskt
beräknade kostnader och verkligen erhållna kontraktspriser
i flertalet fall ej skulle uppstå.

Den sakkunnige Rutberg har tydligen accepterat
denna tankegång och i ovannämnda, ytterst
intressanta artikel offentliggjort en överarbetning av
"normalkalkylen". Kostnadsberäkningarna i artikeln
utföras efter två parallella linjer, den ena
baserad på gruvavtalets arbetarlöner och den andra på
en antagen lönestandard, som ger dubbelt så höga
förtjänster som i gruvorna. Den senare linjen skall
väl närmast anses motsvara de timförtjänster, som
normalt uppnås på byggnadsplatser, där avtal ingåtts
med t ex Svenska väg- och
vattenbyggnadsarbetareförbundet eller SAC, medan däremot Grov- och
fabriksarbetareförbundets skyddsrumsprislista genom
sina en gång för alla fastlagda priser ofta medför
betydligt högre timförtjänster.

De i artikeln anförda siffrorna äro vid normala
förhållanden i stort sett riktiga och väl avvägda och
skulle icke ha tarvat någon kommentar, om icke
Rutberg i slutet av uppsatsen anfört "att
normalkostnaderna för sådana större sprängningsarbeten skall
kunna stängas in mellan de båda priskurvorna", dvs
mellan kurvor baserade på gruvpriser resp på
"dubbla gruvpriset". Med tanke på att detta uttalande
gjorts av en av Krisrevisionens sakkunniga skulle
ett reservationslöst accepterande av detta påstående
realiter kunna få till följd, att även tunnelarbeten
bli begåvade med någon sorts statliga maximipriser.
Avsikten med denna artikel är att söka påvisa, att
entreprenadanbud, som överstiga Rutbergs
summakostnader icke med nödvändighet behöva vara
tilltagna i överkanten. Hithörande spörsmål beröra
närmast byggnadsfacket, varför det synts riktigast att
publicera artikeln i avd V.

Kostnader för redan utförda sprängningar

Först som sist skall konstateras att de
sprängningar, som igångsatts under det första krigsåret,
erhöllos till priser, vilka kunna betecknas som relativt
höga. Orsaken härtill är emellertid mycket enkel
och kan klarläggas med orden: tillgång och
efterfrågan. Efterfrågan var mycket stor —
Krisrevisionen använder uttrycket "att myndigheterna
stundom konkurrerat om entreprenörerna" — medan
tillgången praktiskt taget var lika med noll, då i
huvudsak endast en firma utfört några mindre lagerrum i
berg för olja. De anbudsgivande
entreprenadfirmorna saknade sålunda erfarenhet av tunnelsprängning i
denna form, saknade befäl och arbetare med
erfarenhet och saknade i viss utsträckning lämplig
maskinell utrustning. Därtill kom att myndigheterna på
grund av det rådande utrikespolitiska läget fordrade

betydligt kortare leveranstider än som dittills ansetts
möjliga eller i varje fall ekonomiskt lämpliga.
Planläggningen av sprängningen för t ex en större
kraftstationstunnel brukar ju pågå i månader och år med
genomräknande av många alternativ och beställning
av erforderliga lastningsmaskiner, specialbilar, lok
osv samt föregås av omsorgsfullt planerade och
utförda provisoriska anläggningar. Yid här behandlade
försvarssprängningar förelågo icke dessa möjligheter.
Anbudet skulle avgivas på 2 à 3 veckor och inrymma
alla eventualiteter. På sin höjd medhanns en ytlig
besiktning av arbetsplatsen, medan alla detalj
spörsmål om bergets skjutbarhet, länshållning, ventilation,
överberg, förstärkningsåtgärder m m endast
gissningsvis kunde taxeras. Leveranstiden för
nödvändig utrustning låg i många fall långt bortom
tidpunkten för sprängningsarbetenas färdigställande och
tvingade till provisoriska lösningar eller uppenbart
ofördelaktiga inköp. Särskilt utlastnings- och
uttrans-portproblemet vållade mycket huvudbry, då lämpliga
lastmaskiner ej funnos att tillgå och bl a stor
ovisshet rådde, om yrkesskyddsmyndigheterna skulle
medge användningen av gengasdrivna bilar i tunnlarna.
Hur länge skall kriget vara? Blir det flera
tunnelarbeten? Frågor, som företagsmässigt försiktigt
måste besvaras vid en beräkning av
erforderlig nedskrivning på nyanskaffade specialmaskiner,
grova rörledningar osv. Innan alla dessa problem
lösts i praktiken måste, som vid all ny verksamhet,
dryga experimentkostnader och lärpengar betalas och
givetvis också om möjligt inräknas i anbuden.

En följd av detta resonemang bör då bli, att nya
entreprenader skola kunna offerera till lägre priser.
Så har också blivit fallet, och under loppet av ett och
ett halvt år ha sålunda à-priserna på en vanligen
förekommande area sjunkit från 28—29 till ca 22 kr/m3.
Härvid är dock att märka, att de första arbetena
endast avsågo sprängning, medan de senaste även
inkluderat inredning till belopp minst lika med
sprängningen. Det är uppenbart, att man i dessa senare fall
på ett betydligt mera ekonomiskt sätt kan
administrera arbetet och fördela en hel del av de fasta
kostnaderna och därigenom föra över en del nödvändiga
utlägg från sprängnings- till byggnadsarbetet. Det
ovannämnda beloppet 22 kr/m3 betyder i nuvarande
prisläge på arbetskraft och material en så hård
ned-pressning av anbudssiffrorna, att arbetet knappast
kommer att ge någon vinst, varför de av staten
tidigare indirekt betalade lärpengarna nu torde ha
förräntat sig. Snarare torde man få räkna med en
justering uppåt av den senaste tidens priser utöver
den höjning som följer med de allmänna
prisstegringarna och ökade svårigheter att erhålla material. Vad
skall då en tunnelsprängning av idag kosta? Svaret
på denna fråga söker Rutberg ge i sin artikel.

Kostnader för kommande sprängningar

De av Rutberg angivna kostnaderna hänföra sig
dels till erfarenhetsmässiga siffror beträffande
spräng-medelåtgång, borrning, handlastning, allmänna
åtgångsdata osv från företrädesvis gruvorna, dels till
av honom genomförda beräkningar över övriga
kostnader vid tunnelarbeten om 10 000 och 60 000 m3. Yid
ett studium av uppsatsen finner man, att
invändningar av principiellt två slag kunna göras, nämligen
att Rutberg dels endast medtagit normalmedelvärden

26 sept. 1942

129

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free