- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
130

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Termisk Tidskrift

på åtgångsdata och alldeles undvikit att diskutera de
gränser, inom vilka olika detaljkostnader kunna
pendla på grund av lokala faktorer, dels uteslutit
åtskilliga poster, som följa med forcerad sprängning
av försvarsarbeten, såsom övertids-, index- och
skiftgångstillägg, förluster vid 3-skift, krav på maskering,
speciell renskrotning osv. Till dessa sistnämnda
poster hör också t ex den inverkan som ogynnsam
utformning av tunnelsektioner och anläggningens
planform ha på slutkostnaderna. Dessa synpunkter
skola här närmare utvecklas.

Kostnader som icke bero av arbetsplatsens läge

Först göres alltså en kommentar till de av
Rutberg anförda åtgångsdata av olika slag. Den undre
gränsen för dessa värden torde undantagslöst kunna
återfinnas i statistiken från gruvorna och är som
regel ej uppnåelig på byggnadsplatser, varför endast
variationer ovan medelvärdena skola diskuteras.

Åtgången av dynamit i normalberg synes vara
riktig, medan en ökning av intill 50 % vid segt berg
ingalunda är en sällsynthet. Vid en sprängning om
över 70 000 m3 har sålunda åtgången vid 25 m2 area
uppgått till 1,6—1,7 kg/m3. Till den höga
dynamitförbrukningen bidrar även den s k amerikanska
metoden med helsalvsskjutning med många 10-tal skott.
Då borrarlagets kostnader för en dylik salva ofta
uppgår till 300—500 kr inkl reversal göres vanligen en
viss överladdning, speciellt av utslagshålen, som
extra säkerhet för att utskjutningen skall lyckas, då
en bomsalva slukar flera dagars överskott. Denna
överladdning måste givetvis beräknas in i ackordet,
när man föreskriver helsalvor. Statistiken från det
senaste årtiondets stora
kraftstationstunnelspräng-ningar pekar också på att de av Rutberg anförda
siffrorna ligga i underkant vid små och medelstora
areor. Däremot är den stora differensen mellan
åtgången vid 90 m2 resp öppen bergsskärning
svårförståelig, då tunnlar av denna storlek ju kunna pallas
ut ungefär som dagsprängning, med undantag av ett
mindre takgalleri. Den första Krångedetunneln om
116 m2 krävde sålunda endast 0,54 kg/m3.

Redan här skall inskjutas en invändning, som
gäller samtliga de anförda siffrorna, nämligen ätt ät"
gångs- och kostnadsdifferenserna mellan små och
stora areor ligga inom en alldeles för snäv ram. Om
man accepterar t ex siffran 20 kr/m3 i tab XVI för
en area om 90 m2, bör priset för 4 m2 area ligga i
trakten av 45 kr/m3.

Ovan angiven ökning av sprängmedelsåtgången
medför en kostnad av ca 1 kr/m3 vid 25—30 m2
area. I dessa dagar tillkommer dessutom frågan om
försörjningen med lämpliga sprängmedel. Håller man
sig till Nitroglycerin a.-b:s tillverkningar, vilka torde
fullständigt dominera här ifrågavarande arbeten, så
försvann först A-dynamiten ur marknaden, så typ IV,
och nu kvotas B-dynamiten ut med minst 50 % Territ
och Nitrolit eller annat likvärdigt. Vad detta kan
komma att medföra för åtgångssiffror i bergarter,
som ej passa ihop med dessa "ersättningsvarors"
sprängtekniska karaktär kan ännu icke siffermässigt
anges. Sprängningsarbetet torde dock icke bli
billigare härigenom även om t ex nitrolitpriset är 2/3 av
dynamitens, ty i annat fall skulle man väl för länge
sedan gått över till dessa ämnen.

På tal om öppen bergskärning skulle man vilja

klassa den i två typer, nämligen dels vanlig
dag-sprängning om 500 m3 och mera, dels påhugg för
orter i tämligen vertikala slänter med en förskärning
av några få tiotal m3. Sistnämnda typ är ofta bland
det dyraste som finns i sprängningsväg, inte så
mycket genom själva sprängningsarbetet utan genom de
fördämningsåtgärder, som behöva vidtagas, antingen
det gäller att skydda kringliggande bebyggelse eller
egna provisoriska byggnader och ledningar eller, ur
maskeringssynpunkt, varenda liten buske framför
mynningarna. Accepteras icke ett högt pris för dessa
påhugg, måste kostnaderna gömmas in någon
annanstans i anbudets poster.

Vid skjutning av helsalvor använder man numera
oftare eltändare, varigenom tändmedelskostnaderna
ökas med 0,25—0,50 kr/m3.

I fortsättningen (tab III) tillämpar Rutberg den i
gruvor vanliga beräkningsmetoden med allting
baserat på borrmeter, vilket som bekant ej är fallet på
byggnadstekniska arbetsplatser, där ackordslaget
sköter såväl borrning som laddning och skjutning
(och ofta även utlastningen, kompressorskötsel och
borrvässning) och ackorden baseras på m3 berg,
varför direkt jämförelse med erfarenhetssiffror från
byggnadsplatser ej är möjlig. En analys av de olika
siffrorna visar emellertid god överensstämmelse för
normalfallen. Som exempel på hur borrningsarbetet
kan variera relateras följande från en arbetsplats. I
starten utborrades en tillfartstunnel om 26 m2 på ett
skift från ortsula och borrvagn, varvid 6
borrareladdare erfordrades. På de båda återstående skiften
skedde utlastningen och så vidare varje dygn. I ett
senare skede klarades exakt samma area trots större
indrifter på 5 man därigenom att två man borrade
på morgonskiftet och två på eftermiddagsskiftet pius
en laddare, varvid utlastningen av en likadan salva
ägde rum i ett angränsande rum på samma två skift,
varefter borrare och lastare bytte rum nästa dag.
Ökningen i arbetsprestation erhölls genom minskad
trängsel och kortare ställtid, då i det senare fallet
eftermiddagsskiftet blott hade att övertaga redan
monterade maskiner, varjämte tidsvinsten från
71/2-timmars 3-skift till 8-timmars 2-skift tillkom. Då
totala borrarstyrkan var oförändrad mellan de båda
olika skedena, kunde alltså ca 20 % mera berg lossas
per dygn, varvid utlastningsapparaten ej behövde
ökas på grund av bättre utnyttjande (mindre
ställtider, bl a på grund av att utvädringen kunnat ske
under nattskiftet). I entreprenadkontraktet betalades
givetvis alla dessa orter med samma pris, men i
praktiken ställde sig det förstnämnda fallet naturligt nog
mycket dyrare. Detta illustrerar alltså i någon mån
den inverkan planutformningen av anläggningen kan
ha på skenbart fullständigt lika arbeten.

På åtgången av arbetstid, borrmeter och
sprängmedel m m kunna även sådana lokala omständigheter
inverka som försiktig skjutning i tättbebyggda
samhällen eller intill befintliga försvarsanläggningar samt
kravet på dels absolut klar teoretisk sektion för att
giva plats för inredningsarbetena, dels det motsatta
kravet att teoretiska sektionen ej nämnvärt får
överskridas för att ej försvaga täckningar eller
mellanväggar.

Handlastningsackordet förutsätter en kapacitet som
kan uppnås i gruvorna med sedan många år utbildat
fast spårsystem med relativt tung räls, men som

130

26 sept. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free