- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
153

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

FACK AVDELNING

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
HUSBYGGNADSTEKNIK

HÄFTE 11 Redaktör. RICHARD SMEDBERG 28 NOV. 1942

INNEHÅLL: Stockholms norra förorters vattenledningsverk, av civilingenjör Georg Björkholm. -—
Jordtryck mot en stödmur vid friktions jord, av civilingenjör Sten Odenstad. — Föreningar. — Böcker. —
Tidskrifter. — Författningssamling.

Stockholms norra förorters vattenledningsverk

Av civilingeniör GEORG BJÖRKHOLM, Sundbyberg

I slutet av år 1929 stod vattenverket vid Görväln
färdigt att leverera vatten till de norr om Stockholm
belägna förortssamhällena, Sundbyberg, Stocksund,
Hagalund, Råsunda m fi. Dessa hade före nämnda
tidpunkt erhållit sitt vattenledningsvatten från
under åren 1910—12 i Brunkebergsåsen anlagda
grundvattenbrunnar. Emellertid hade den i början av
1920-talet starkt ökade vattenkonsumtionen till följd, att
dessa vattentäkter blevo alltför kraftigt nyttjade.
Vattenuppfordringen översteg den naturliga
grund-vattentillrinningen och det erforderliga tillskottet
utgjordes av från Brunnsviken infiltrerat saltvatten.
Härigenom ökades vattnets salthalt och hårdheten
tilltog. År 1926 var således vattnets klorhalt inte
mindre än 500 à 600 mg/1 och för samma år finnes
antecknat, att den totala hårdheten utgjorde 26 tyska
grader. Denna försämring av vattnet framtvingade
en snar lösning av de norra förorternas
vattenledningsfråga, och sedan olika härför framkomliga vägar
undersökts, bildade Sundbyberg, Stocksund och
Hagalund år 1926 ett kommunalförbund med ändamål "att
anlägga vattenledningsverk på lämplig plats vid
Mälaren samt att genom ledningar därifrån tillhandahålla
vatten till Stockholms norra förorter med omnejd".
Platsen, som valdes för vattenverket, blev
Skeftinge-holmen, belägen i Görvälnfjärden av Mälaren. I en
uppsats i TT 1929/11 s 137—143, betitlad
"Stockholms norra förorters vattenverk vid Görväln", ha
hrr Hjalmar Unander och Julius Körner lämnat en
utförlig beskrivning av det hösten 1929 i bruk tagna
vattenverket.

Verkets första 10-årsperiod kom att kännetecknas
av en synnerligen kraftig stegring av
vattenförbrukningen, vilken hade sin orsak dels i en livlig
nybyggnadsverksamhet, som ägde rum såväl för
bostadsändamål som för industrien, dels i en genomförd
modernisering av bostadsbeståndet inom betydande
delar av förbrukningsområdet genom införandet av
wc och bad. Under det att sålunda den totala
årsförbrukningen 1930 var 1 466 000 m3 med en
maximi-dygnsförbrukning av 6 500 m3, voro motsvarande
siffror för 1938 2 956 000 m3 och 12 800 m3. Uti den
prognos, som legat till grund för vattenverkets
dimensionering, hade man antagit, att år 1944 den

totala förbrukningen skulle komma att uppgå till 1,7
mill m3 och för samma år räknade man med en
maxi-midygnsförbrukning av 6 800 m3. Som jämförelse
härmed kan nämnas, att 1941 uppnåddes en
förbrukning av 3 740 000 m3, under vilket år största
förbrukningen per dygn uppgick till 15 400 m3.
Vattenförbrukningen har sålunda ökat i ett avsevärt mycket
hastigare tempo än vad utredningsmännen då ansågo
sig böra räkna med.

Det blev därför snart nödvändigt att vidtaga
åtgärder för att förorternas vattenbehov skulle kunna
på ett tillfredsställande sätt tillgodoses. Tillkomsten
av vattentornet vid Sveden år 1937 och i samband
därmed nedläggandet av en ny huvudledning till
Stocksund kan betecknas som den första milstolpen
i verkets utbyggande. Inkopplandet av vattentornet,
som rymmer 2 500 m3, medförde en avsedd
förbättring i verkets distribution. Ungefär samtidigt
ökades renvattenbehållaren vid Görvälnverket från 400
m3 till 1 400 m3. En vissa tider av året väsentlig
överbelastning av vattenverket och den 16,5 km långa
huvudledningen till samhällena gjorde emellertid
snart frågan om ytterligare åtgärder aktuell. Härtill
kom att det från vattenverket levererade vattnet
beträffande vissa egenskaper, såsom lukt, smak, färg
och grumlighet, icke helt uppfyllde de fordringar som
numera ställas på ett förstklassigt
vattenledningsvatten. Reningsförfarandet bestod i enbart
snabbfiltre-ring och klorering.

Redan vid verkets planerande hade frågan om
införandet av fällning med aluminiumsulfat dryftats.
Utredningsmännen ansågo emellertid, att en väl
genomförd snabbfiltrering skulle giva önskvärt resultat.
Flertalet av de under årens lopp mot vattnet riktade
anmärkningarna från konsumenternas sida visade sig
också ha sin orsak i bristfälligheter inom berörda
samhälles distributionsnät. Särskilt hade i detta
avseende vissa svårigheter förekommit i de
villabebygg-da delarna av förbrukningsområdet, där
servisledningarna ofta äro långa och förbrukningen liten. Om det
sålunda kunde konstateras, att mot vattnet ej kunnat
framföras några nämnvärda anmärkningar i
bakteriologiskt och hygieniskt avseende, kvarstod dock det
förhållandet, att det vattenreningstekniskt sett ej

24 okt. 1942

153

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free