- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
167

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG. OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

utomlands. Här liar man ännu icke prövat systemet.
Optiska signaler icke bara reglera trafiken utan även
höja säkerheten. Fordonsstyrda signaler vore ett
önskemål.

Föredragshållaren förklarade, att orsaken till att
systemet sprack i det nämnda exemplet, var den alltför
oregelbundna stadsplanen. Om försök skall göras här,
borde man först ta hit en utländsk sakkunnig.

FobsselIüs framhöll, att få gator i Stockholm passade
för synkronisering, möjligen Kungsgatan mellan
Vasagatan och Drottninggatan. Bussarna med sina
hållplatser kunna verka hindrande.

Hansen trodde, att det skulle behöva vara minst 300
m mellan korsningspunkterna, för att icke trafiksvansen
skulle komma att släpa och bliva stoppad.

Föredragshållaren medgav, att det var meningen att
bara reglera huvudkorsningarna och de ligga 300 m eller
längre från varandra.

Ordföranden tackade föredragshållaren och deltagarna
i överläggningen samt hoppades, att hjälpmedlet
trafikreglering skulle bliva ett gott redskap i stadsbyggarnas
händer.

Eifter sammanträdet följde supé och samkväm.

Erling Reinius.

Böcker

Ingenieure, Betrachtungen über Bedeutung, Beruf und
Stellung von Ingenieuren, von Friedrich Munzinger,
VDI, 136 s, 44 bilder, J. Springer, Berlin 1941, b
6,90 RM.

Vid Deutsches Museums i München
högtidsammankomst den 8 maj 1939 höll professor Carl Bosch
(ledaren av I. G. Farben-Industrie) utanför programmet
ett uppmärksammat anförande, som för övrigt torde
ha blivit hans svanesång, då han endast kort tid
därefter avled. Bosch underströk kraftigt den
katastrofala nedgången i återväxten bland tyska ingenjörer
och de stora otillfredsställda behov av tekniker och
forskare, som föreligger i Tyskland, katastrofal
därför att varje land, som vill hävda sin plats bland
nationer, måste sörja för att vara väl framme även på
den tekniska fronten. Givetvis har officersyrket
dragit till sig en väsentlig del av nutidens ungdom under
de senaste åren. Sålunda valde år 1937 av
utexaminerade 18 000 "Primaner" icke mindre än 10 000
officersbanan. Vid avslutandet av vinterterminen 1939
■—40 utexaminerades i hela landet endast 3 600
ingenjörer, och man beräknar, att det förelåg en brist
på ungefär 18 000 ingenjörer redan före
krigsutbrottet. Allt detta har gjort, att man försöker att
animera ungdomen att välja ingenjörsyrket i större
utsträckning. Ett led i detta är synbarligen den
föreliggande boken. Emellertid har den ett väsentligt
intresse även vid sidan om sin egentliga uppgift och
torde med god behållning kunna läsas av svenska
ingenjörer och varför icke också av svensk ungdom,
som tvekar i valet av yrke.

Med exempel ur ingenjörskonstens historia
behandlar förf. ingenjörskallets egenart samt gången av
några karakteristiska uppfinningars och
konstruktioners framväxt, utformning och nuvarande gestalt.
Oftast ge dessa återblickar en ny syn på
utvecklingens förlopp, och icke sällan får man sig den
tankeställaren — har det verkligen varit nödvändigt att
behöva gå denna långa, mödosamma väg, och har det
inte varit möjligt att hoppa över något steg och gå
någon genväg?

Förf. belyser också på ett,intressant och
koncentrerat sätt följderna och verkningarna av några större

uppfinningar ur nationalekonomisk, social och
sociologisk synpunkt samt ställer in ingenjören i det
allmänna sammanhanget på ett riktigt sätt. Han går
skarpt tillrätta med den enligt hans mening hittills
alltför kraftiga överbetoningen av de sköna
konsternas, litteraturens och andra andliga områdens
stormän sådant detta kommit till uttryck i t ex
historieskrivning och därmed skolundervisning.

I kapitlet om "Erziehung zum Ingenieur" tar förf.
itu med mångsyssleriet inom utbildningen och
vansinnet i att prompt stoppa i eleverna ett alltmer och
mer ökat kunskapsstoff, som för det stora flertalet
har föga med det verkliga framtida behovet att göra.
Att utbilda alla till specialister är lika felaktigt som
att icke utbilda någon alls till specialist.

Läsvärda äro en mängd av de citat förf. anför från
gångna tider om hur samtiden sett på och bedömt
sin egen tids nya tekniska landvinningar — samtidens
röst om ingenjörskonstens framtid. Det är
skrämmande att se, hur enfaldigt och oftast direkt
felaktigt bedömandet ägt rum. Någon framsynthet
vittna de förvisso icke om. Det kan vara lärorikt att
ha i minnet för dem som nu med nedgörande kritik
eller överdrivet optimistiskt beröm profetera om vad
som komma skall.

Torsten Althin.

Tekniska anvisningar för bostadsbyggande med
statligt stöd av arkitekt SAR Lennart Bergvall, medd
1942/3 från Statens byggnadslånebyrå, 24 X 16,5 cm, 16 s,
9 bilder, Sthlm 1942.

Med anledning av den rådande knappheten på vissa
byggnadsmaterial har Statens byggnadslånebyrå funnit
det nödvändigt att genom bestämmelser reglera
användningen av sådan material. Detta gäller bl a järn, asfalt
och asfaltpapp, rörledningar, särskilt avloppsrör av
gjutjärn, elektrisk materiel m m. Bestämmelserna äro
avpassade för den nu rådande tillgången på olika material
och efter nu rådande prisförhållanden. Då dessa faktorer
snabbt kunna växla, kommer byggnadslånebyrån att följa
utvecklingen och vid behov revidera bestämmelserna.

Meddelande nr 3 innehåller nedanstående
bestämmelser, vilka skola tillämpas vid byggnadsföretag, vartill
län beviljas av Statens byggnadslånebyrå.

Isolering av grundmurar. Asfalt eller tjärprodukter
få icke användas för fuktisolering av grundmurarnas
sidor, utom när dessa skola isoleras mot grundvatten, om
byggnadsnämnden i orten finner detta oundgängligen
nödvändigt. Den nödvändiga tätheten mot dagvatten
kan uppnås antingen genom att utföra grundmuren av
vattentät betong eller genom att en möjligast tät
cementputs anbringas på densamma.

Avloppsledningar. Gjutjärnsrör få icke användas för
avloppsledningar i källare och på vindar utan härtill
skall användas lergods eller cementrör av närmare
angiven beskaffenhet. För besparing av gjutjärnsrör skall
vidare planlösningen för flerfamiljshus vara sådan, att
kök och badrum eller toalettrum förläggas omedelbart
intill varandra, så att för dessa utrymmen endast kräves
en stamledning. Där detta icke är lämpligt kan i stället
två bad- eller toalettrum resp två kök i samma plan på
detta sätt sammanföras kring en stamledning.

Slutligen får gjutjärnsrör icke användas som
ventilationsrör från luftskyddsrum.

Taktäckning. Galvaniserad plåt eller underhållsfri
takpapp får i regel icke användas för taktäckning.
Däremot möter det inga hinder att använda underlagspapp
under tegel eller att utföra vissa delar av taktäckningen,
såsom ränndelar o d, av galvaniserad plåt.

I samband med dessa bestämmelser lämnas
anvisningar för arbetenas utförande.

Häftet innehåller sålunda kortfattade anvisningar för
betongarbeten, avsedda för de mindre initierade, bl a

28 nov. 1942

167

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942v/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free