Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 jan. 1943 - Metoder för snabbreglering i kraft- och industrianläggningar, av Aage Garde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tiiiiit
Fig. 14. Diagram för regulatorns tickning.
torn tickar symmetriskt, dvs. arbetar med lika
långa slut- och bryttider på kontakterna, och då
spänningen stiger och faller med samma hastighet,
håller sig medelvärdet av matarespänningen sålunda
konstant, och spänningen tickar omkring detta
medelvärde. På grund av generatorfältets stora
tidskonstant gå dessa tickningar endast i ytterst
obetydlig grad igenom i generatorspänningen. Vid små
generatorer med liten tidskonstant i fältet kan
tick-genomslaget i spänningen dock bli för stort, så att
ett högre ticktal måste väljas eller
regleringshastigheten nedsättas — dvs. snabbmatare&pänningen måste
minskas.
Vi kunna nu med detsamma se vad det är som får
regulatorn att ticka. Till matarens spänning är
inkopplad en transformator —
"likströmstransformator" bruka vi kalla den, fastän det icke är
likströmmen utan endast dennas pulsationer, som
transformeras. Transformatorns sekundärsida är ansluten
till regulatorns återföringsspole, som sålunda
genomflytes av pulsationerna och håller regulatorn i gång.
Frekvensen bestämmes av regulatorns egenfrekvens,
bestämd av fjäderkonstanten och pendelns
tröghetsmoment. Vi skola ett ögonblick se på om
tick-impulserna verkligen få en sådan fas, att de tillföra
pendeln drivkraft — det är visserligen
experimentellt konstaterat, men det kan vara ganska
belysande i alla fall:
övre kurvan på fig. 14 visar regulatorpendelns
utslag s som funktion av tiden. Kontakterna bryta
och sluta, då pendeln passerar sitt mittläge, som
visas på nästa kurva. Bortse vi från tidskonstanten i
snabbmatarens fält, kommer dess spänning att
variera i takt med kontakterna. Vi hade förut
sålunda blir matarens magnetiseringsström och
därmed matarens spänning Em en sådan
sågtandskurva, överlagrad över matarespänningens
medelvärde. Likströmstransformatorns primärlindning har
stort motstånd och liten tidskonstant, så dess ström
är ungefär i fas med matarespänningens
pulsationer, och sekundärströmmen är i sin tur i motfas
mot primärströmmen. Strömmen i återföringsspolen
ger sålunda en ställkraft på regulatorn, som är i fas
med hastigheten, och blir alltså en rent drivande kraft,
som håller pendeln i gång utan att influera dess
frekvens. Regulatorn tickar sålunda på återföringen.
Den sista kurvan visar de små pulsationerna i
generatorns magnetiseringsström och sålunda även i dess
spänning. Då fältet har stor induktans, är
strömmen fasförskjuten 90° efter matarespänningen.
Dessa pulsationer komma in på regulatorns
kännande organ, och det framgår, att de äro i fas med
utslaget av pendeln — sålunda av fjäderkaraktär.
Emellertid är kraften motsatt riktad mot fjädern och
verkar sålunda sänkande på frekvensen. Vid vissa
regleringar kan detta fenomen vara ytterst
obehagligt, ty en sänkning av frekvensen medför i sin tur en
ökning av tickgenomslaget, varigenom frekvensen
återigen ytterligare sänkes. Detta arbetar sig så
småningom upp, tills en tickning av så låg frekvens
erhålles, att den närmast får uppfattas som en
pendling. Som botemedel får man öka regulatorns
ticktal så mycket, att tickgenomslaget blir så litet, att
detta tillstånd aldrig kan arbeta sig upp.
Snabbregleringens förlopp
Fig. 15 visar hur en reglering tar sig ut.
Detta diagram skulle jag vilja beteckna som "det
klassiska diagrammet för snabbreglering". Det
angavs i denna form ursprungligen av dr-ing. Arle
Ytterberg, som ju var en av pionjärerna på
snabbregleringens område. Bilden visar den idealiska
regleringen av en växelströmsgenerators spänning,
efter kopplingsdiagrammet med snabbmatare, som vi
sågo förut. Den tjockt dragna kurvan visar
generatorspänningen, och i punkten A tänka vi oss en plötslig
inkoppling av en belastning, som medför det
momentana läckspänningsfallet AB, varefter
generatorspänningen, ifall ingen reglering fanns, skulle falla
ytterligare enligt den prickade kurvan på grund av
armaturreaktionen. Sänkningen av spänningen från A
till B får emellertid regulatorn att stanna med slutna
kontakter, och matarspänningen, som förut tickade så
/
—WA
Fig. 15. Diagram för växelspänningsreglering med snabb
matare.
22
30 jan. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
