- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Allmänna avdelningen /
26

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 jan. 1943 - Metoder för snabbreglering i kraft- och industrianläggningar, av Aage Garde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

konstant även under retardationsperioden, måste
pappersrullen även retarderas med ett motsvarande
moment Mv som egentligen bör sätta in momentant
samtidigt med Mr Emellertid måste regulatorn först
ha en impuls för att sätta i gång regleringen.
Diagrammet visar hur ställkraften på regulatorn växer
om man antager konstant hastighet på pappersrullen.
Pressen retarderas så att differenshastigheten ändrar
sig enligt linjen F2. Vågarmens rörelse blir
integralen av denna kurva — linje s. Ifall regulatorn

endast känner
läget s ser man, att
impulsen till
regleringen blir
mycket sen, man får
sålunda en
mycket försenad
stigning av momentet
Mx och man
riskerar att få slakt
papper med ty
åtföljande pappersbrott. Tar man
emellertid även in
hastighetsdifferensen V2 på regulatorn erhålles
ställkraften för regleringen mycket tidigare och
regulatorn kan gripa in i tid. En ändå snabbare reglering
skulle erhållas, om även den reglerade storhetens
andra derivata — i detta fall sålunda momentet M2
— infördes till regulatorn. Detta skulle ge en
momentan ställkraft på regulatorn, i likhet med vad som
var fallet vid växelspänningsregleringen, där vi hade
hjälp av det induktiva spänningsfallet hos generatorn,
och regleringen skulle momentant sätta in med full
hastighet.

Att stabiliteten ökar framgår om man ställer upp
regleringsekvationerna för systemet; det kan dock
även åskådliggöras genom ett diagram. Anta vi
att vi ha en pendling med amplituden s och låta
denna ensam påverka regulatorn, bryter denna
regleringsförloppet först i punkten A och vi få en stående

ds

pendling. Låta vi även hastigheten F = — påverka

regulatorn, erhålla vi på regulatorn den resulterande
dragkraften pres, och vi få sålunda ett tidigare
avbrott av regleringen i punkten B, så att stabil
reglering kan erhållas.

I verkligheten har detta
regleringsproblem varit ett
av de besvärligaste att
handskas med, och det
förstår man om man tänker
närmare på saken. För
det första måste
regleringens snabbhet vara mycket
stor, om man vid stopp av
pressen från 500 m/min. till
stillestånd på ca 10 sek.
skall hinna retardera den
stora pappersrullen, som
är ca 0,9 m i diameter och
väger 600 kg, utan att
papperet under hela
retardationsperioden blir slakt
eller sträckes så att det

brister. Vidare skall samma regulator reglera med
en kontinuerligt variabel svängmassa — från full till
tom rulle — med en hastighet på bromsmotorn, som
kan variera mellan kryphastighet och ca 2 500 r/m.
Detta motsvarar ungefär att samma regulator skall
reglera en kontinuerlig serie av generatorer
varierande från storleken av en av Trollhättans generatorer
till små generatorer på ett tiotal kW. Problemet
löstes genom en anordning, som automatiskt varierar
regulatorns känslighet och återföringens tidskonstant
i proportion till rulldiametern, och så gick det bra.

5. Automatisk klistring av papperet från en ny rulle
till den avlöpande pappersbanan, då den gamla
rullen tar slut. Denna procedur skall utföras vid
full hastighet av pressen med en pappershastighet
upp till 500 m/min. Hela den automatiska klistringen
erbjuder en mängd intressanta detaljer, men jag
skall endast nämna att klistringen försiggår på så
sätt att den nya rullen köres igång och regleras
automatiskt in till exakt samma periferihastighet som
den avlöpande pappersbanan, varefter klistringen
kan ske då pappersbanorna äro stillastående i
förhållande till varandra. Själva regleringsproblemet
var i och för sig mycket lätt att lösa genom en
differential-hastighetsreglering, men det kostade
mycken möda innan vi behärskade hela den automatiska
klistringsproceduren fullständigt.

Som sista exempel skall jag visa en koppling för
syngon styrning av vinkelrörelse av stora massor.
Man kan med denna anordning med en noggrannhet
på ett par grader styra en stor tröghet vid
hastigheter, som uppgå till flera hundra varv per min. och
belastningsvariationer på 5—10 kW eller mera.

Innan jag går över till en närmare beskrivning av
kopplingen skall jag omtala några principiella saker,
som ha stor betydelse för regleringsproblem i
allmänhet.

Vi tänka oss, fig. 20, att vi ha en massa m,
vilkens rörelse skall regleras så, att den exakt följer
rörelsen av styrpunkten a efter de båda linjerna lx
och l. Vårt problem är alltså att hålla avvikelsen
s — Sj = 0. Ifall massan m är fritt rörlig utan
dämpning ser man att man för att erhålla absolut
exakt följning måste påverka massan med en kraft
d2s

P = m—p\ då erhålles nämligen i varje ögonblick

Fig. 20. Diagram för reglering av
en massas rörelse.

Fig. 21. Reglering på syngon vinkelrörelse av tröga massor.

26

30 jan. 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943a/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free