Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 23 jan. 1943 - Svensk företagsamhet i samband med ingenjörsuppgifter i utlandet, av Hugo von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
giften och man vände sig slutligen till den danska
firman Saabye & Lerche. Dessa å sin sida
associerade sig med firman Kampmann, Kierrulf &
Saxild, vars ledare, ehuru unga och mindre
erfarna i järnvägsbranschen, ansågos lämpliga för
den stora uppgiften. I den för ändamålet
bildade svensk-danska gruppen ägde Nydqvist &
Holm den ena hälften och de två danska firmorna
den andra. Arbetet slutfördes 1934. När en
liknande arbetsuppgift erbjöd sig i Iran 1933, erbjöd sig
denna grupp att ata sig arbetet men
omorganiserades något till det s.k. Consortium Kampsax, däri
de danska delägarna fingo 2/3 och det svenska
företaget 1/3. I arbetet i Iran ingingo inga
materialleveranser utan endast järnvägsbyggande.
Den svensk-danska gruppen i Turkiet ocli
konsortiet i Iran utförde ej byggnadsarbetena själva
i egenskap av entreprenörer, annat än i
undantagsfall. De ledde och voro ansvariga för arbetet
i dess helhet i egenskap av regeringens
konsulterande ingenjörer och representanter gentemot
entreprenörer och leverantörer och uppburo
därför visst honorar.
Arbetena representerade i Turkiet byggnad av
en järnvägssträcka på över 850 km och
byggnadskostnader på över 55 miljoner amerikanska
dollar och i Iran en sträcka på 1 050 km
—- större delen av vägen från Persiska viken till
Kaspiska havet — och byggnadskostnader på
omkring 27 miljoner pund sterling.
Båda dessa järnvägsbyggnadsarbeten
genomfördes med stor energi och skicklighet under hu
vudsakligen dansk överledning. Deltagandet av
svenska ingenjörer var ganska talrikt. I Turkiet
förekommo svenska, danska och norska
ingenjörer i nästan lika stora andelar, under det att i
Iran procenttalet av svenskar var betydligt lägre.
Det svenska initiativet ledde alltså till stora
uppdrag i Turkiet och i Iran under 12 års tid. Det
blev danska ingenjörer, som på grund av större
frejdighet fingo hand om större delen av
byggnadsuppgiften, och i sin helhet blevo arbetena ett
utmärkt exempel på gott skandinaviskt samarbete.
Svensk företagsamhet i Främre och Mellersta
Orienten fick snart, medan järnvägsbygget i
Turkiet pågick, en ny och intressant inriktning
genom det 1930 av ett antal svenska
exportindustrier startade Persiska Kompaniet — ett
pionjärföretag på byteshandelns område — som var
avsett att på clearingbas sköta försäljningen till
iranska staten av svenska industrialster, främst
lokomotiv, vagnar, maskiner etc., och å andra
sidan export av vissa persiska varor,
huvudsakligen mattor, frukt, skinn etc.
Närvaron i Iran av svenska, förut vid
järnvägsbygget i Turkiet anställda välprövade och
skickliga ingenjörer, som av persiska staten
engagerats inom kommunikationsdepartementet,
utnyttjades för att göra en framstöt i Sverige för
bildandet av ett företag, som med användning av
dessa ingenjörer kunde ta vata på de
arbetstillfällen, som uppstodo i samband med shahens
järnvägsbyggnadsplaner. Svenska
byggnadsfirmor, som tillfrågades, voro nu lika litet som 1926
hågade att engagera sig i ett dylikt företag, men
genom intresse från Kooperativa Förbundet ocli
Bofors kunde företaget, Svenska Entreprenad AB,
komma till stånd. Detta var sålunda ett svenskt
företag inom entreprenadområdet, bildat med
särskilt sikte pä verksamhet utomlands. Det
började med arbetsuppgifterna i Iran men har sedan
utfört det stora kraftverksbygget vid Keguins i
Lettland i samarbete med Electro-Invest. För
detta åtagande gavs erforderligt finansiellt stöd
av Stockholms Enskilda Bank, varvid
kreditrisken delvis försäkrades hos
Exportkreditnämnden. En av förutsättningarna för att saken kunde
gå igenom var, att VBB, som arbetat med
liknande dammbyggnadsproblem bl.a. i Svirfloden
i Ryssland, anmodades medverka som
konsulterande ingenjörer och uppgjorde förslaget till
damm och vattenkraftstation och därvid hade den
lettiska statens fulla förtroende.
Som framgår av ovanstående exempel ha de
olika initiativen och företagen ofta länkat in i
varandra — det ena uppslaget eller arbetet har
givit det andra. Sålunda ledde svenska
lokomo-tivleveransintressen till järnvägsbyggnader i
Turkiet med aktivt svenskt deltagande.
Järnvägsbyggnaderna i Turkiet ledde skandinaverna till
nya järnvägsbyggnadsuppgifter och annan
företagsamhet i Iran. Arbetsfältet i Iran
möjliggjorde bildandet av ett svenskt entreprenadbolag,
inriktat på såväl iranska som andra utländska
uppgifter, och så vidare.
I stort sett har dock den svenska
företagsamheten pä anläggnings- och byggnadsområdet
utomlands varit begränsad, och man kan icke sägas
ha plöjt dessa arbetsfält i den utsträckning, som
arbetstillfällenas omfattning och natur och svensk
teknisk och organisatorisk förmåga skulle kunnat
motivera. Vi kunna t.ex. sålunda ej alls uppvisa
maken till den utveckling, som de ledande danska
firmorna på området presterat under de gångna
20 åren. Om vi önska bevaka de möjligheter, som
sannolikt komma att bjudas, när freden
kommer, måste vi söka förbereda oss på dessa
uppgifter i tid.
Från den stora internationella erfarenheten på
detta arbetsfält och även av de svenska försöken på
området kan man dra vissa slutsatser och lärdomar.
Som en första förutsättning gäller det att ha
tillgång till och uppsöka arbetsfält med mer eller
mindre fri konkurrens. Om det är politiskt eller
ekonomiskt inflytande eller tryck, som avgör
fördelningen och placeringen av kontrakten, har
Sverige föga chanser.
Vidare erfordras, att den svenska prestationen
är fullgod. Den bärande tekniska idén,
organisationsinsatsen och kvaliteten på produkter och
maskiner böra ligga på ett högt plan. Den svenska
prestationen — för att vara konkurrenskraftig i
internationell tävlan — måste därtill erbjudas på
fördelaktiga villkor och vara, 0111 ej bäst och
billigast, så för beställaren den mest tilltalande, med
hänsyn till kvalitet, effektivitet ocli övriga villkor
— även i avseende på kredit och finansiering. Om
dessa förutsättningar finnas eller ej beror alltså
ytterst på den svenska industrien — på de
forskande och nyskapande krafterna inom den, och
närmast inom exportindustrien.
30 jan. 1943
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
