- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Allmänna avdelningen /
73

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 30 jan. 1943 - Färg, färgfoto och färgtryck, av Ove Persson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskri ft

Det ovan sagda gäller naturligtvis inte när man
använder så snabbtorkande tryckfärger, att de
hinna torka mellan de olika tryckverken i
pressen, vilket är möjligt att genomföra åtminstone i
djuptryck.

Fordringar på färgreproduktion

Med hänsyn till allt vad som nu sagts om
vanskligheterna vid trefärgsreproduktionens
genomförande, är det egentligen ganska förvånande,
att man kan åstadkomma så pass goda färgtryck,
som vi ändå så gott som dagligen se exempel på,
även vid återgivandet av naturfotografier, vilka
väl ställa de största kraven på vårt
reproduktionstekniska kunnande. Färgfotograferingen kan
visserligen synas ha hunnit långt, när man t.ex.
tänker på de utmärkta färgfilmer, som ibland
visas på bio. Men just där sker bildens
förevisning under osedvanligt gynnsamma yttre
betingelser. I den mörka salongen har ögat inga
jämförelsegrunder, utan vårt seende inställes helt
efter vad som exponeras på den vita duken. Även
fullständigt oriktiga färger accepteras, blott de stå
i samklang med varandra på ungefär samma sätt
som de minnesbilder vi gjort oss av motsvarande
föremåls "egenfärg". Vi märka inte felen, förrän
den i bilden förhärskande färgskalan plötsligt
ändrar karaktär vid oskicklig hopklippning av
filmen. En plötslig övergång från en grönblå
till en violettblå himmelsfärg t.ex. kan verka som
en fullständig chock på ett känsligt färgsinne.

Färgreproduktionen på papper utsättes för
mycket större krav än biofilmen. För det första
har man så gott som alltid det pappersvita att
tillgå som jämförelsegrund, för det andra har man
kanske andra bilder eller rent av motsvarande
originalföremål inom synhåll. Vid bedömandet av
bilden fäster man sig omedvetet vid vissa färger
ocli värderar naturtroheten i reproduktionen efter
hur "sannolika" just dessa färger återges. En
geolog och en botanist kunna ha helt olika
uppfattning om originaltroheten i en
landskapsreproduktion. En bild, som skall tillfredsställa en
större åskådarekrets, vilket ju i allmänhet är fallet
med den tryckta bilden, bör tåla granskning ur
många sådana synpunkter.

Nu är det inte alls säkert, att en bild, som till
äventyrs fullständigt korrekt återger ett visst
motiv, av betraktaren uppfattas som ens något så när
riktig. Synsinnet anpassar sig som nämnt efter
rådande belysningsförhållanden, och vårt
färgseende omstuvas i det undermedvetna efter någon

sorts normalförhållanden. Färgade skuggor,
starkt färgat reflexljus o.d., som äro så vanliga i
naturen, accepteras helt enkelt inte, när vi få se
dem återgivna på papper. Endast personer med
uppövat färgsinne, målare och konstkännare, äro
benägna att godta dem som riktiga. Speciellt svårt
för att tro på en aldrig så riktigt återgiven
färgfotografi har man, när den reproduceras sida vid
sida med en annan bild med helt annan
färgstämning. Det är f.ö. sällan till fördel att exempelvis
på ett uppslag i en bok samtidigt visa flera
färgbilder. De slå lätt ihjäl varandra. Ofördelaktigt
inverka också stora vita ytor kring en färgbild.
Den mår oftast bättre av små marginaler, vilket
väl i allmänhet betyder, att bilden bör
reproduceras så stor som möjligt. Detta är fördelaktigt
även ur andra synpunkter.

Vår färgkänsla reagerar på sådant sätt, att vi i
små, dvs. starkt förminskade bilder fordra större
färgstyrka hos de hopträngda bildelementen, för
att de skola göra samma intryck på oss som de
större och längre från varandra belägna ytorna i
en bild i större skala. Eftersom en del av våra
tryckfärger just sakna tillräcklig färgintensitet, är
det därför lättare att få en god färgavstämning i
en förstorad bild, som naturligtvis också är
lättare att detaljretuschera, och som erbjuder mindre
passningssvårigheter än miniatyrbilden. Vidare
är det för perspektivriktighetens skull alltid
önskligt, att en fotografisk bild reproduceras i en
skala, som anges av förhållandet mellan
avståndet för tydligt seende (ca 25 cm) och
kamerautdraget vid bildens exponering. Eftersom de flesta
svart- och färgfotografier tas med objektiv med
mycket liten brännvidd, betyder detta, att de böra
reproduceras i avsevärd förstoring.

En strävan att göra bilderna så stora som
möjligt är också påfallande i exempelvis nutida
fotografiskt illustrerade böcker. Man använder sig
gärna av utfallande bilder, dvs. sådana som få gå
lit i marginalerna oberoende av satsytans
begränsning. Däremot syndas det ibland mot regeln
att inte på samma uppslag anbringa två
färgbilder, som inte kunna samsas, och mycket ofta ser
man illustrationer omgivna av stora vita ytor, som
förta en hel del av färgverkan. Man kan lätt
övertyga sig om, hur mycket bättre exempelvis en
helsidesillustration, som nu står mot en blank sida
eller en halvsidesbild, vilken under sig endast har
en enkel underskriftsrad, skulle göra sig mot den
mera neutralgrå bakgrund, som erhålles om de
stora vita fälten äro fyllda med text.

30 jan. 1943

73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943a/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free