Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 6 febr. 1943 - Vår svenska krona måste skyddas, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
X G A R E: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: SVEN A HANSSON
Häfte 6
Årg. 73
Vår svenska krona måste skyddas • Statisk elektricitet • Carl Sahlin † • TNC •
Från styrelsens bord • Personnotiser • Sammanträden
6 febr.
1943
Vår svenska krona måste skyddas
Priserna på alla livsförnödenheter visa f.n. en
stigande tendens här i landet, och om denna
tendens får fritt utveckla sig, kommer faran för
en ödesdiger försämring av den svenska kronans
värde att rycka allt närmare. Än så länge finns
det ingen direkt anledning till panik eller
räddhåga, men snabba och målmedvetna åtgärder äro
för visso av nöden, för att situationen ej skall
bli oss övermäktig och en alla ekonomiska
värden ödeläggande inflation sopa bort de sista
resterna av vårt mångbesjungna välstånd för
åratal framåt.
Den av alla ekonomiska experter
rekommenderade vägen att möta faran heter SPARSAMHET,
sträng sparsamhet i det enskilda och offentliga
livet. Frågan är bara hur man, medan tid är,
skall kunna övertyga den stora allmänheten om
nödvändigheten av att slå in på en så föga
populär väg, och om att denna verkligen kan leda
till målet. "Vad har man för garanti för att
pengarna ha något värde alls, när kriget en gång
är slut? Är det inte bättre att köpa nu vad man
kan få och låta staten sköta landets ekonomi?",
är det kanske en och annan som med oro frågar
sig i dessa dagar.
För att kunna besvara den viktiga frågan om
våra pengars sannolika värde efter kriget, är det
nödvändigt att ett ögonblick dröja vid
prissteg-Tingens båda huvudorsaker. Den ena av dessa
kan hänföras direkt till kriget, till minfaran och
andra krigsrisker, vilka driva frakter och
försäkringspremier i höjden. Det är med andra ord
en ökning av transportkostnaderna för alla de
varor, som vi måste hämta från utlandet. Den
andra orsaken, vilken kan betecknas som
infla-tionistisk i egentlig mening, är en följd av att
varumängden inom landet minskas, medan den
mängd betalningsmedel, som står till
allmänhetens förfogande, snarare ökar än minskar. Denna
minskning av varumängden beror i sin tur dels
på avspärrningen, som inte tillåter oss att förnya
DK 332.574
våra förråd, och dels bl.a. på statens kolossala
varuhunger i dessa rustnings- och
beredskapstider, vars tillfredsställande så sysselsätter
industrien, att den blir ur stånd att i vanlig ordning
täcka allmänhetens behov av förnödenheter av
olika slag.
Så snart minfaran någon tid efter krigets slut
har eliminerats, och sjöfarten åter kommer i gång,
komma otvivelaktigt frakterna att gå ned högst
avsevärt och därmed också priserna på alla
importerade varor. Under förra kriget steg priset
på stenkol till ca 240 kr. per ton. När priset strax
efter krigets slut hade sjunkit till 150 kr. per ton
tillråddes förbrukarna att lagra stenkol, ty nu
skulle man inte kunna räkna med någon
ytterligare prissänkning ■— trodde man den gången.
Icke långt därefter hade priset gått ned till
för-krigsnivå eller ca 15 kr. per ton! Beträffande
prisstegringens ena huvudorsak kunna vi alltså räkna
med en ändring till det bättre när freden
kommer. Redan det bör ju vara en sporre till
sparsamhet !
Den andra huvudorsaken till den dyrtid, som
vi just nu genomleva, är som redan har antytts
en brist på balans mellan varumängd och
betalningsmedel. Just denna bristande balans mellan
varor och pengar skapar ett överskott på
köpkraft, som ej kan rationellt utnyttjas i nuvarande
läge, och som därför måste sparas, för att det ej
skall verka direkt penningförsämrande. Vare sig
vi spara eller ödsla med våra tillgångar, få våra
handlingar en tvåfaldig verkan dels på det
nuvarande läget och dels på vår förmåga att rida
ut de svåra tider, som vi av allt att döma ha att
räkna med efter krigets slut. Att nu
besinnings-löst vräka ut sina pengar i ängslan för att de
framdeles skola förlora sitt värde är att direkt
påskynda den utveckling, som man fruktar. Det
är lika dåraktigt som det skulle vara av en
jordbrukare att i onödan tära på sitt förråd av utsäde
och samtidigt försämra grobarheten hos det åter-
13 febr. 1943
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
