Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 13 febr. 1943 - Gamla goda spår, av Torsten Gårdlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. 2. Ekmans Nya Snickerifabriks-Aktiebolag, Stockholm 1896 (ur Tekniska Museets arkiv).
skräddaren med. Nu när det fanns både tyg och
kläder att köpa, bars kardstol, spinnrock och
vävstol upp på vinden. Och fåren minskades, man
hade bara litet till strumpor, och den ullen fick
man lämna in till Högsjö, och då blev det tvinnat
och färdigt för femti öre skålpundet. Man såg
inga granna lintäppor mer, det var för mycket
besvär. Jag var nog den sista som hade lin. Det
var 1900."
Med denna utveckling har grunden lagts för
mellankrigsskedet. Detta skede har främst
kännetecknats av allt större avkastning inom dessa
tidigare anlagda industrier och vidare av en ökad
relativ betydelse för
hemmamarknadsproduktionen. På åtskilliga områden har under denna tid
inträtt en stagnation i sysselsättningen av
egentliga industriarbetare samtidigt med ett ökat behov
av folk för varornas försäljning och för
transportarbetet.
Yrkesskicklighetens problem
Att ge större effektivitet åt de krafter, som
samverka i produktionen, är det första av de samtida
industriella problem, som jag efter denna
inledning skall ta upp. Effektiviteten är naturligtvis
alltid en huvuduppgift för industrin, men kravet
är nu av större vikt än någonsin, eftersom vi efter
kriget måste kunna återuppta tävlan med länder,
som i många fall genom sina krigsansträngningar
tvingats till stora industriella framsteg.
Förbättrad hushållning med våra råvaror, intensivare
teknisk forskning för att finna nya
förädlingsmetoder, en rationellare utbildning av vår
arbetskraft, liksom också en effektivisering av denna
arbetskraft genom bättre levnadsvillkor — allt
sådant kan sägas ingå i denna stora uppgift. Det
kan måhända tyckas vara en aning omänskligt
alt se en förbättring av människornas levnadsvill-
kor som en förutsättning för ökad effektivitet
inom industrin, men detta behöver ju inte stå i
motsättning till den av alla godtagna satsen, att
industrins verksamhet är till för människornas
skull.
Av många orsaker tog man förr i tiden mycket
lättare på dessa uppgifter än vad vi nu göra.
För ett århundrade sedan var Sverige ur
industriell synpunkt likt ett stort ouppodlat
kolonialland. När man liade väldiga urskogar att ta av,
var icke skogshushållningen någon angelägen
uppgift. Med den tidens enorma folkökning
fanns det alltid arbetskraft att få, och kravet på
yrkesskicklighet var med den tidens enkla
teknik ej så stort. Men efter hand uppstod behovet
av effektivare hushållning. Till
sågverksindustrins allt större efterfrågan på virke kom mot
seklets slut snickeriindustrins och framför allt
niassaindustrins anspråk. De stora bolagens
skogsförvärv, som även liade en social sida,
betydde ekonomiskt, alt en enhetlig
skogshushållning blev möjlig.
När det gällde arbetskraftens utbildning, visade
sig behovet först inom de tekniskt mera
krävande industrierna, ocli företagen inom dessa fingo
en påkostande uppgift både i att skola sitt folk
och att hålla dem kvar inom företaget.
I skildringarna från den tidiga industrin klagas
ofta över svårigheten att erhålla skickliga ocli
plikttrogna arbetare. För den svenska
verkstadsindustrins grundare, Samuel Owen, sades
sålunda tvånget att oupphörligen nödgas anställa
"råa, oliyfsade och i alla ting okunniga
arbetskarlar" ha varit den främsta orsaken till de
ekonomiska besvärligheterna.
I fråga om yrkesutbildningens problem te sig
emellertid förhållandena under genombrottstiden
snarare som avskräckande exempel än som förc-
116
27 febr. 1943.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
