Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 10 april 1943 - Nya metoder — en diskussion om rationalisering, av Carl C:son Schmidt, Elvira Wedberg-Larsson, Bertil Starck, Emil Petterson, Torvald Karlbom, Harald Ager och Harald Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
stor betydelse, att man i
rationaliseringsdiskussionen gjorde detta klart för sig.
Också skulle jag vilja framhålla, att ett arbete
inte får planeras så att resultatet blir jäkt. Då är
det helt enkelt något fel på studien. Det har
antytts något om att effektiviteten ej får gå ut över
bekvämligheten. En arbetsmetod skall vara
både effektiv och bekväm. Det gäller inte bara
att kunna arbeta intensivt under en kort tid, utan
effektivt under timmar, dagar och veckor. Om
en rörelse är obekväm, så visar det sig också, att
den är ineffektiv. Naturen har ordnat det så
vist, att gör man ett arbete på det rätta sättet, då
kan det också utföras med minsta möjliga
ansträngning för människan.
Fru Larsson
Mekaniseringen av arbetet gör att man i regel
blir oerhört beroende av varandra och varandras
arbetstakt. Jag var med redan under hantverkets
tid och upplevde övergången till maskinerna. Det
var en väldig revolution. Då önskade vi oss
tillbaka till hantverket. Sedan kom två- eller
fler-mansmaskinerna, och då önskade vi oss tillbaka
till enmansmaskinerna. I regel är kamratskapet
utomordentligt gott, samarbetet bra och
hänsynsfullheten mot varandra stor, men det kan hända,
att människor kommer till samma maskin, som
inte alls passar för varandra. Det gäller ju dock
att sitta intill varandra i åtta timmar per dag
månad efter månad, kanske år efter år och vara
beroende av varandras humör och möjlighet att
följa med maskinens hastiga takt. Då är det
klokt av arbetsledningen — närmast är det
förmännens uppgift — att, som vi säger, bevilja
skilsmässa.
Direktör Schmidt
Här tog fru Larsson upp en tydligen mycket
viktig sak. Detta om de olika individernas beroende
av varandra i arbetet. Jag kan nog säga, att jag
heller inte tänkt så mycket på att folk, som står
bredvid varandra vid samma maskin, inte passar
ihop. Jag har mest arbetat med manliga
arbetare. Kanske är det så, att det här problemet är
svårare bland kvinnor än bland män.
Fru Larsson
Ja, det tror jag. Vi kvinnor är känsligare för
viss artighet också kvinnliga kamrater emellan.
Förman Petterson
Som arbetsledare har jag haft hand om både
män och kvinnor och nog har jag exempel på att
man måste ta kvinnorna ganska försiktigt. Men
det finns också män, som nog är litet besvärliga
mot varandra. Problemet finns inte bara vid
maskiner, där flera arbetar samtidigt, utan också
vid skiftarbete, där nya mannar skall fortsätta
med de föregåendes arbete. Där är det
naturligtvis nödvändigt, att männen konfererar med
varandra. I de flesta fall sker ju detta, men det
finns också sådana som bara ger sig iväg utan att
säga ett ord till sin skiftkollega. Här har man
naturligtvis att överväga en omflyttning.
Ingenjör Starck
Jag nämnde tidigare ett andra
problemkomplex, som är av största betydelse vid
rationaliseringen, nämligen "produktionskvantitetens
ökning". Förutsättningen för den mekanisering, som
skall möjliggöra den ökade produktionen per
individ, år en relativt stor produktionsvolym och
därför är alla åtgärder, som kan befrämja denna
sak, av största värde.
Den sedan länge i vårt land bedrivna
standardiseringsrörelsen har gjort en värdefull insats, men
det torde vara först de senaste årens tvång i detta
avseende, som mer allmänt vänt
uppmärksamheten på vad som kan vinnas genom
typbegränsning och standardisering. Detta gäller såväl de
allmänna förnödenheter, som hänföras till svensk
standard, som de inom företagen interna
förnödenheterna.
För ett så litet land som Sverige måste ännu
större krav ställas på den
produktionsvolymsstegring, som standardiseringen kan ge, för att vi
i framtiden skall ha några förutsättningar att
beträffande standardiserade detaljer kunna
konkurrera med de stora industriländerna.
Det synes därför vara på sin plats, att även
ifrån högsta ort största möjliga intresse ägnas
denna sak.
Förvisso fordras det nya metoder och nya tag
för att möta de svårigheter, som efterkrigstiden
ined visshet kommer att förelägga oss. Det synes
mig då lämpligt att målmedvetet fortsätta på den
inslagna vägen, så att onödiga irritationsmoment
mellan företagare och arbetare i allt större
utsträckning avlägsnas och så att grunden vinnes
för ett förtroendefullt samarbete, i avsikt att
genom fortsatt rationalisering vinna den inre
styrka, som gör det möjligt att hävda vår kultur
och vårt ekonomiska oberoende.
Ingenjör Ag er
Där satte ingenjör Starck fingret på en öm
punkt. Svenskens omvittnade individualism har
sina frånsidor. . Enligt min åsikt är
typförbist-ringen alldeles för stor här i Sverige. Det är
kanske lite elakt sagt, men i stor utsträckning är
det nog så, att man "tillverkar det som säljs,
istället för att sälja det som tillverkas". Det är
vad ingenjörerna i produktionen brukar kalla
"beställningsskrädderi".
Se på amerikanarna och tyskarna, hur de har
lyckats standardisera sina produkter. Det har
varit en förnuftig standardisering, som enbart
varit till nytta för folk. Det har blivit billigare
priser och bättre kvalitet.
Billigare blir det på grund av att serierna blir
större, och bättre blir kvaliteten, då man kan
koncentrera sina ansträngningar på ett mindre antal
typer, som verkligen kan utformas på bästa sätt.
Jag vill ta ett exempel. Är det någon människa
som har glädje av att en tandkrämstub eller en
kaviartub kan se ut på några hundra olika sätt,
där höjden och bredden på själva tuben kan
variera på ett otal sätt, godstjockleken, vinkeln på
182
10 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
