Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 1 maj 1943 - Jordbruket och folkhushållningen, av Einar Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
år 1960, allt under förutsättning av att
flyttningsförhållandena förbli desamma som under
perioden 1936—1940. För de yngre arbetsåldrarna,
20—30 år, bli siffrorna för
jordbrukskommunerna åren 1940, 1950 och 1960 resp. 125 000, 107 000
och 91 500. Nu vet man givetvis inte exakt, hur
stor utflyttningen från jordbrukskommunerna
kommer att bli i en framtid, men även i det
hypotetiska fallet att ingen flyttning skulle förekomma,
komma inom jordbrukskommunerna de yngre
arbetsåldrarna, 20—30 år, att minska med mer
än 10 % under 1950-talet.
.Jordbrukets rationalisering
Om man således av förut anförda skäl vill
upprätthålla jordbruksproduktionen i ungefär
hittillsvarande omfattning, alltså ett jordbruk, som i
huvudsak räcker till för landets självförsörjning
med de viktigaste livsmedlen, framtvingas med
nödvändighet en alltmera genomförd
rationalisering, som ej blott tar sikte på produktionens
förbilligande utan minst lika mycket på besparing av
mänsklig arbetskraft. Det ligger nära till hands
att hoppas, att ett samarbete mellan industri och
jordbruk just på denna punkt skall kunna ge ett
fruktbringande resultat, eftersom ingenjörerna så
länge sysslat med dessa problem och även kommit
så långt i sitt arbete därmed, men det skall ej
fördöljas, att problemen otvivelaktigt äro svårare
att komma till rätta med inom jordbruket, och
att lösningarna nog ej kunna tänkas ge så stora
utslag i ekonomiskt hänseende som inom
industrien.
Orsakerna härtill äro flera. Först möta de
många brukningsdelarnas problem med den stora
arbetskraftsåtgången vid de mindre jordbruken.
Slå ihop dem till större enheter, säger
rationalis-ten! Javäl, men där sitta olika ägare på sina
fäderneärvda hemman, och även om
lagstiftningen kan ändras och personligt motstånd kan
övervinnas, så har man att räkna med den mycket
höga engångskostnad, som kräves för
byggnadsbeståndets anpassning till en ny situation.
Dessutom ligga gårdarna ofta spridda, särskilt i
skogstrakterna, där transportavstånden omöjliggöra
sammanslagning. Sammanslagningen är således
ingen kungsväg, även om den givetvis bör
beträdas, där förhållandena så möjliggöra. Vid
sidan därav går en annan väg, som nog blir
nödvändig att vandra, om och när kvinnorna
definitivt försvinna från landet, och den heter
nedläggning av ensamt belägna mindre jordbruk. Här
hjälper ej aldrig så höga priser på sedvanliga
jordbruksprodukter. På den ena eller andra vägen
har man att räkna med färre antal
brukningsdelar, men det är anledning att anta, att
arealminskningen kan uppvägas av ökad avkastning
från den kvarvarande arealen. Att denna form för
rationalisering måste bli en fråga på ganska lång
sikt torde knappast behöva framhållas.
Fig. 2. Över tre fjärdedelar av det svenska jordbruket
utgöres av småbruk och familjebruk.
Snabbare resultat borde man kunna vänta på
arbetsstudiefronten. En hel del har redan gjorts
på detta område, och särskilt kan omnämnas
de undersökningar, som tidigare utförts inom
Jordbrukstekniska Föreningen på Ultuna.
Systematiska arbetsstudier ha vidare under förra året
igångsatts av Svenska Lantarbetsgivareföreningen
i samförstånd med Svenska
Lantarbetareförbundet, som till fullo insett, att en effektivisering av
jordbrukets arbetskraft är en förutsättning för
stegrade lönevillkor. Lantarbetsgivareföreningens
arbetsstudieavdelning ledes av en vetenskaplig
fackman, professor R Kristensson, och vid
särskilda kurser utbildas nu arbetsstudiemän. Under
förra hösten genomfördes en undersökning av
ar-betseffekten vid upptagning av sockerbetor. Man
har emellertid insett, att de förändringar och
förbättringar i arbetskraftens utnyttjande, som
erfordras, måste genomföras planmässigt och
målmedvetet. Det räcker ej, att man förbättrar en
detalj här och en detalj där, att man mekaniserar
vissa arbetsmoment och förenklar andra. Det
fordras, att man går till grunden med problemen
och söker lösa de enskilda frågorna under
hänsynstagande till jordbruksdriften i dess helhet.
Man har emellertid rätt att vänta resultat av
dessa arbetsstudier såväl med hänsyn till
minskning i arbetareantalet som för förenkling av
redskap och handgrepp och därmed lättnad i det
många gånger tunga jordbruksarbetet.
Här är det också anledning att påkalla
ingenjörernas uppmärksamhet för att konstruera
maskiner även för det mindre jordbruket. Vi måste
helt enkelt skaffa mekaniska hjälpmedel för
våra många småbrukare och ej minst för deras
hustrur. Därvid möta givetvis sådana svårigheter,
som att dylika maskiner av naturliga skäl bli
utnyttjade så kort tid under året, att användningen
blir oekonomisk. Men i många fall kan en maskin
206
1 maj 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
