Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 1 maj 1943 - Jordbrukets maskinproblem, av Nils Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskri ft
av en hopsamlingsapparat på slåttermaskinen.
Flera andra sätt ha dock prövats av
Jordbrukstekniska Föreningen. Dessutom började för ett
par år sedan experiment med en
gräslastnings-maskin (Hasselbergs konstruktion), och denna
har nu ett känt industriföretag för avsikt att börja
tillverka.
Det andra mycket arbetskrävande momentet
vid ensilering är gräsets utbredning i silon, så att
klumpar undvikas. Även här kan mekanisering
säkerligen komma till stånd, i detta fall med hjälp
av elektrisk motordrift. Det arbetas på saken, men
arbetet är ännu i sin begynnelse, så varje gott
uppslag är välkommet.
Även höbärgningen behöver mekaniseras. Den
utgör nämligen på en mängd gårdar, inte minst
i Mälarprovinserna, den besvärligaste
arbetstop-pen. Det är också stora kvantiteter, som skola
lyftas för hand. Först upplägges den halvtorra eller
ännu gröna klövern på hässjor. Efter torkning på
fältet nedtages höet från hässjorna och lastas på
vagn, därefter langas det på skullen, sedan det
lagts av med hissens hjälp. Dessutom åtgår
arbetskraft för uppsättning av hässjestören, för
körning av hästräfsa och släpräfsa m.m.
Höbärgningens mekanisering stöter på den
svårigheten i Sverige, att man under
torkningstiden måste räkna med regndagar, och för att
skydda klövern för skadegörelse genom regnet
sättes den upp i hässja eller volm. I länder med
torrare klimat än vårt har man börjat praktisera
att pressa höet på fältet direkt från sträng, medan
det ännu befinner sig i torrt eller halvtorrt
tillstånd. Vilket värde denna metod har för svenska
förhållanden återstår att se. Säkert är, att ett eller
annat sätt för höbärgningens mekanisering blir
nödvändigt i framtiden, och eftersom
vallgrödorna utgöra en mycket betydande del av de svenska
åkrarnas avkastning, ha svenska uppfinnare och
svensk industri även på detta område en stor
uppgift.
Potatis och rotfrukter äro också arbetskrävande
grödor. Att man inte heller för dem kommit
längre i mekanisering sammanhänger med flera
omständigheter. En av de viktigaste är, att redskapen
skola arbeta i jord och jorden är så olika till sin
beskaffenhet allt efter dess lerhalt och
fuktighetsgrad.
Se vi först på betor och liknande rotfrukter,
förhåller det sig så, att fuktig lerjord har stor
benägenhet att klibba fast vid rotfrukten och vid
alla dess smårötter. Jorden är då svår att få bort
genom skrapning för hand, men den är ännu
mycket svårare att avlägsna på maskinell väg.
Det är därför inte så underligt, att trots stora
ansträngningar och dyrbara experiment det ännu
inte lyckats någon att konstruera en automatisk
betupptagningsmaskin, som rensar
tillfredsställande i fuktig jord. Experiment pågå emellertid
alltfort, bl.a. med att på halvautomatisk väg ta
upp betorna. Dessutom söker växtförädlaren gå
ingenjören till mötes på halva vägen genom att
göra betorna mera grundväxande. (Jämför hur
jordbrukarna övergått från rovor och foderbetor
till kålrötter, därför att de senare växa ytligt och
gå lätt att ta upp!)
I detta sammanhang vill jag erinra om, att man
även för andra maskiner söker sig fram genom
ändring av produkten. Så är fallet med
konstgödsel. Ett konstgödselslag är mjölliknande, ett annat
är ofta klumpigt, ett tredje är hygroskopiskt osv.
Icke underligt då, att ännu efter flera årtiondens
enträget konstruktionsarbete ingen lyckats få
fram den för alla gödselslag lämpade
spridningsmaskinen. För att lösa problemet har man i
stället börjat ändra själva konstgödseln, genom att
granulera den vid tillverkningen. Består den av
små korn, går den lätt att sprida. Spridningen blir
då jämnare och kan utföras med relativt billiga
och enkla maskiner.
Potatisodlingen intar redan nu en stor plats i
växtodlingen men kommer väl i framtiden att få
en ännu större (för fabriks- och foderpotatis).
För detta behövs effektivare redskap för
sättningen och potatisfältens skötsel under växttiden,
och framför allt för upptagningen.
För sättningen och skötseln har det i år efter
ingående undersökningar av Lantbruksakademien
i samverkan med Jordbrukstekniska Föreningen
framkommit ett universalredskap, fig. 3, som kan
begagnas dels för hålupptagning vid sättningen,
dels för kupning, dels ock för liackrensning av
fältet. Det är sålunda här fråga om ett och sam-
Fig. 3. Det för året nya universalredskapet för potatisodling
utgör exempel på hur olika arbetsorgan kunna monteras
på samma redskap, överst är redskapet monterat med
hdlupptagare för potatisens sättning; därunder visas till
vänster kupbillar för fårornas täckning och för potatisens
kupning samt till höger knivar för ogräsrensning och
luckring av potatisfältet under försommaren.
1 maj 1943
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
