Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18b. 1 maj 1943 - Flygvapnens utveckling och verksamhet — växelverkan mellan taktik och teknik, av John Stenbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
£ G A R E: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: SVEN A HANSSON
Flygvapnens utveckling och verksamhet —- växelverkan mellan taktik och teknik •
Större flyghastighet • Segelflygning • Flygplanproduktionens problem •
Underhållstjänst och konstruktion
Flygvapnens utveckling och verksamhet
— växelverkan mellan taktik och teknik
ÖVERSTE JOHN STENBECK, STOCKHOLM
Någon dag hösten 1911 under Tripoliskriget
nedkastades en artilleriprojektil från ett italienskt
långsamt framglidande flygplan mot ett turkiskt
truppläger. Verkan blev visserligen minimal, men
händelsen har gått till historien, ty därmed gjorde
flygplanet sin entré på krigets blodiga arena.
Under första världskriget växte snabbt insikten
om flygplanets lämplighet såsom krigsredskap.
Från att ar 1914 ha inslutit ett fåtal långsamma,
obeväpnade flygplan utan större militärt värde
utökades under världskrigets gång de deltagande
stormakternas flygvapen med en enorm snabbhet,
så att de år 1918 utgjorde kvantitativt
omfattande organisationer, mäktiga en ganska betydande
kraftinsats och oumbärliga för krigföringen.
Första världskriget borde då ha betecknat
genombrottet för luftstridsmedlen, men så blev
knappast fallet. Tiden mellan första och andra
världskriget karakteriserades till en början av
krigströtthet och nedrustningssträvanden. Flyget
var i flertalet stater inlemmat i de äldre
försvarsgrenarna, hade inga högsta målsmän och kunde
icke göra sig hört. Arméernas generaler och
flottornas amiraler tycktes anse att ingenting hänt,
att luftkrigföringen såsom sådan saknade
betydelse, att den militära uppgörelsen mellan stater
framdeles liksom tillförne skulle komma att ske
Föredrag vid Svenska Teknologföreningens årsmöte den
23 mars 1943.
t maj 1943
DK 623.746
i form av arméers strid mot arméer, flottors mot
flottor och att flygstridskrafterna — egna liksom
fientliga — icke borde ta annan del i dessa
vapenskiften än att utgöra organ för spaning m.m.
Starkast förmärktes i alla länder meningsbrytningen
mellan flygets och flottans talesmän. Flottans
målsmän gjorde gällande först att flygvapnet icke
kunde träffa några fartyg med bomber, därefter att
bomberna icke skulle få någon verkan och slutligen
att inga flygplan skulle komma fram till
bomb-fällningsläge genom fartygens luftvärnsspärrar.
Diktaturstaterna uppvisade betydligt mindre
konservatism i sitt militära tänkande och
handlande än de stora demokratierna. Italiens,
Rysslands och Tysklands flygvapen uppbyggdes också
till väsentligt annan kvantitet och kvalitet än i
övriga länder. Redan före andra världskrigets
utbrott framträdde också dessa staters flygvapen
såsom den avgörande faktorn vid vissa
världspolitiska avgöranden. Här må blott erinras om
Englands passiva hållning under
italiensk—abessinska konflikten samt Frankrikes och Englands
passivitet gentemot Hitler-Tysklands
expansionssträvanden (Rhenlandsremilitariseringen,
Österrikes Anschluss 1938, Sudetkrisen med München
1938, Tjeckoslovakiens slutliga ockupation 1939).
I samtliga dessa fall torde främsta, måhända
huvudsakliga, anledningen till eftergifterna ha varit
svaga flygstridskrafter i demokratierna.
229
HäitelS b
Årg. 73
1 maj
t943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
