Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18b. 1 maj 1943 - Flygvapnens utveckling och verksamhet — växelverkan mellan taktik och teknik, av John Stenbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
lunda befunnit oss i före och efter andra
världskrigets utbrott.
Fig. 3 visar den totala flygviktens utveckling
och torde tala för sig själv. Sak samma gäller fig.
4, som visar ökningen av den nyttiga lasten.
Vad innebär nu denna tekniska utveckling?
Den ökade hastigheten skapar möjligheten att
snabbt överflyga stora områden, ökar möjligheten
för den anfallande till överraskning, så att
luft-bevakning och luftvärn ej komma till effektiv
funktion samt att undandra sig den fientliga
jakten. Men härmed följer blott en kapprustning
mellan för anfall avsett bombflyg och för försvar
avsett jaktflyg. Utvecklingen av bomb- och
jaktflygets relativa hastighet har härvid hållit
ungefär jämna steg. Ur denna synpunkt har sålunda
icke utvecklingen beträffande hastigheten
medfört någon taktisk fördel. Snarare tvärtom, enär
uppträdandet i många avseenden försvåras genom
den ökade farten.
Ökningen av den nyttiga lasten är däremot den
faktor, som indirekt medfört den största
omvälvningen. Därmed har vikt och utrymme erhållits
för mera drivmedel, mera försvars- eller
anfallsvapen, flera och större bomber, bättre
bombsikten, oerhört utvecklad materiel för
radioförbindelser och pejling, för kompassutrustning,
blind-flygutrustning m.m. Flygplankonstruktörerna ha
genom sina flygplansskapelser bl.a. åstadkommit
att andra teknikens män kunnat inbjudas att söka
frambringa nya eller förbättrade konstruktioner
av all den slags utrustning, genom vars tillkomst
flygplanets taktiska användbarhet helt förändrats.
Sammanfattningsvis vill jag säga, att den
kvalitativa utvecklingen hos flygmaterielen medfört
följande taktisk-strategiska fördelar. Det
anfallande bombflyget når längre bort belägna mål än
tidigare. Det kommer snabbare och mer
överraskande än förr till målet och tillbaka igen.
Bombflyget kommer vidare säkrare samt även i dåligt
väder och i mörker fram till rätt punkt och
tillbaka igen. Bombflygets betydelse har också ökats
genom att planet medför flera bomber och bättre
sådana än förr. Dessa bomber fällas med betydligt
större precision (störtbombfällning, bättre sikten)
än förr.
Kg
40000 —––-—
Fig. 3. Total
flygvikt. -tungt
bombflygplan, - medel-
tungt bombflygplan.
,––-jaktflygplan.
Fig. 4. Nyttig last.
- tungt
bombflygplan, - medeltungt
bombflygplan,––-
jaktflygplan.
Jaktflyget har numera ökad möjlighet få tag i
fienden i luften genom dirigering från marken per
radio; stridsledningen i luften är också
underlättad genom ordergivning inom förbandet i luften
per radio. Jaktflyget har också genom den ökade
flygvikten erhållit betydligt effektivare beväpning.
Av vad ovan anförts framgår att en
växelverkan förefinnes mellan taktik och teknik. Jag
vill ytterligare med ett par exempel belysa denna
växelverkan. Taktiken kräver alltmer ökad fart
och flygvikt. Teknikerna lösa problemet på olika
vägar. Alla lösningar resultera dock hitintills i
ökade krav på flygfältens storlek och kvalitet för
starten och landningen. Det är emellertid
sannolikt icke möjligt att utöka flygfälten i det
oändliga. För 10 år sedan ansågs 600 m längd lagom,
för 4—5 år sedan var 1 000 m tillräckligt, i dag
eftersträva vi 1 500 m. Om en del år bli kraven
säkerligen 2 000 m samt permanentbanor, om
inga åtgärder vidtas. Därför ställes ett nytt
militärt och samhälleligt krav på teknikerna: öka
flygplanets fart ocli vikt men öka icke utan
minska om möjligt dess start- och
landningspretentioner. Hur lösningen av detta problem kan
tänkas skall jag här icke närmare beröra.
Katapultstart och bromsande propeller äro emellertid
åtminstone teoretiskt möjliga lösningar.
Taktikens krav är en hastighet överlägsen
fiendens. På vilken höjd skall den maximala effekten
kunna utnyttjas? fråga teknikerna, som skola
lösa problemet. Den militära parten ställs då i sin
tur inför ett nytt bedömande. Skall man slåss
på låg, medelhög eller hög höjd? För vårt
vidkommande är svaret vad angår bombflyget
sannolikt relativt lätt. Vi skola anfalla, när vädret är
dåligt (molnigt), då ha vi de bästa utsikterna att
undandra oss fiendens överlägsna jakt. När
himlen är blå och molnfri, böra vi vila oss ocli
reparera vår materiel. Slutsatsen blir sålunda att
högsta fart önskas på låg höjd. Vad angår
jaktflyget är saken mera svårbedömbar. Våra
jaktförband måste ju ingripa på de höjder fiendens
bombflyg för sin del behagar utvälja.
’232
1 maj 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
