Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18b. 1 maj 1943 - Segelflygning, av Grels Næslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10. Lufttemperaturens avtagande med höjden(inversion). Fig. 11. Instrumentbräda i ett segelflygplan.
svängar, och en speciell teknik kräves för att man
skall kunna hålla sig kvar i kaminen.
På lägre höjd — under 400 m — är blåsans
diameter mycket liten. Vid stark vind trasas den
dessutom ofta sönder. På låg höjd måste därför
svängarna i blåsan göras mycket branta, om man
skall lyckas hålla sig kvar i den. Under vissa
förhållanden — främst vid stark vind — kan man
över huvud taget icke göra tillräckligt branta
svängar utan får nöja sig med att utnyttja blåsan
genom att så länge som möjligt hänga kvar i
upp-vinden på rakbana. I fall vinden efter blåsan är
i nedåtgående rörelse — nedvind — tryckes
flygplanet för att under så kort moment som möjligt
beröras av denna. Över 400 m vidgas blåsorna,
samtidigt som uppvinden ökar i styrka. Det blir
härigenom lättare för segelflygaren att hålla sig
kvar i den.
Ett lämpligt tillvägagångssätt lör alt lokalisera
blåsan är följande. Flyg rakt fram med den
hastighet, som medför den minsta sjunkhastigheten
lor flygplanet. Iaktta noga stig- och
sjunkhas-tighetsmätaren. Då detta instrument visar
stigning, bör man fortsätta på rakbana, så länge som
"god stigning" registreras. Så snart visaren
tenderar att gå nedåt göres en brant 180° sväng åt
endera hållet, vilken sväng därefter successivt
övergår till den lutning, som ger en flygtid av
15—20 s per varv.
De slag av termiska uppvindar, som vi nyss
berört, ha ett fel. De äro osynliga. Följaktligen
äro de svåra att finna, framförallt för en
oerfaren flygare. Under vissa förhållanden inträffar det
emellertid, att "uppvindsmoln" bildas, som visa
oss, var vi skola söka de önskvärda segelvindarna.
I luft finns alltid vatten i form av vattenånga.
Varm luft har större förmåga att innehålla
vattenånga än kall luft. Avkyles därför varm luft,
fälles vattenångan ut i form av små, fina
vattendroppar, vilka äro synliga för ögat. Moln bestå i
de flesta fall av utfällda vattendroppar. För att
bilda vattenånga behövs värme. Då vattenångan
återgår till vätskeform, frigöres däremot värme.
Då den varma luften i en kamin stiger mot
höjden, avkyles den successivt. På en viss höjd, som
är beroende av väderleksförhållandena i övrigt,
har kaminens avkylning gått så långt, att
vattendroppar börja utfällas. Moln bildas. Denna höjd
kallas för kondensationsbasen (se fig. 9). Då
vattendropparna i kaminen bildas, frigöres — som
jag förut omnämnt -— värme. Härigenom får
kaminen ett extra tillskott av värme, som ökar
temperaturskillnaden mellan luften i kaminen och
den omgivande — kalla — luftmassan. Inne i
molnet uppstår således en förstärkt uppvind, som
i jämförelse med de förut omnämnda
uppvindar-na har den stora fördelen, att den är synlig.
Moln, i vilka termiska uppvindar förekomma,
kallas för cumulusmoln. De utgöras av de stora
mäktiga molngubbar, som man kan se en vacker
sommardag.
Vi ha hittills berört hangvind och termiska
uppvindar. Ännu ett slag av uppvindar förekomma,
nämligen sådana som förorsakas av vägbildniny
i atmosfären. Vågsegelflygning kan förekomma
på läsidan av mäktiga, branta bergskedjor. Här
uppkomma nämligen vågor i atmosfären på det
sätt, som åskådliggöres på fig. 12.
Startmetoder
Bilstart
För bilstart måste man ha tillgång till ett
flygfält. En isbelagd sjö går naturligtvis också bra,
men snötäcket får ej vara för djupt, eftersom snön
bromsar bilen.
Vid bilstart, fig. 13, fordras minst 600—700 m
körsträcka, under vilken bilen skall kunna
framföras med en hastighet av 60—80 km/h. Härunder
hinner det bogserade flygplanet att stiga till en
sådan höjd över marken, att sedan flygplanet
kopplats loss, detta kan svänga 360° och därpå
landa på flygfältet i startriktningen.
x/im d
246
Fig. 12. Vågbildning bakom branta berg.
1 maj 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
