Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18b. 1 maj 1943 - Segelflygning, av Grels Næslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 16. Noggranna instruktioner måste ges åt eleven, som
sitter ensam i flygplanet.
manövreras från motorflygplanets förarplats. En
stig- och sjunkhastighetsmätare i
motorflygplanet underlättar letandet efter uppvindskaminer
och är således i hög grad önskvärd. Bogserlinan
bör vara omkring 50 m lång.
Utbildning
Utbildningen till segelflygare börjar med
glidflygning, vilken innefattar utbildning till A- ocli
B-diplom. Det flygplan, som mest användes i
Sverige härför, är Schulgleiter S. G. 38.
De flesta flygklubbarna ha liksom vi inom
flygvapnet byggt dessa glidflygplan själva. Det är
utomordentligt viktigt att eleverna själva få pröva
på byggandet. De lära sig då hur flygplanet är
konstruerat, vad det tål ifråga om ovarsam
behandling m.m. Dessutom lär eleven sig tålamod
— något som den blivande segelflygaren i hög
grad måste vara utrustad med.
Under utbildningen till A-diplom lär eleven sig
endast flyga rakt fram och landa. Eftersom eleven
sitter ensam i flygplanet under bela utbildningen
måste man gå mycket varligt och metodiskt
tillväga, fig. 16. Först utföras balansövningar med
flygplanet stående på marken i motvind; 6—7 m/s
motvind är nämligen tillräcklig för att
skevnings-rodren skola erhålla tillräcklig verkan. Härefter
följa rutschar, lämpligen med användande av
bilstart. Snart följer lättning till några meters
höjd med neutralt höjdroder. Flyginstruktören
kan reglera flygplanets höjd över marken genom
att ändra bilens hastighet. Det fordras härvid stor
påpasslighet av instruktören. Om eleven plötsligt
stegrar flygplanet eller håller på att sjunka
igenom, skall instruktören kunna klara av det.
Övningarnas svårighetsgrad ökas successivt. Till
slut har eleven lärt sig att efter losskoppling flyga
rakt fram under 20—30 s ocli därpå landa inom
ett i sidled begränsat utrymme. Under
B-utbild-ningen inläras svängar och mållandningar,
varefter den egentliga segelflygutbildningen börjar.
Det första steget till denna utbildning är
avläggande av C-diplom. Fordringarna för detta
diplom äro en segelflygning av minst 5 min.
varaktighet med höjdvinst över urkopplingsplatsen
eller utan höjdförlust. C-diplom avlägges
lämpligast över ett hang. Det är emellertid ytterst få
flygfält, som ha hang i närheten. Vid fält, som
sakna hang, måste nian med hjälp av termiska
uppvindar bibehålla eller öka höjden under
5 min., och det är naturligtvis svårare än att ligga
över ett hang. Utbildningen till C-diplom innebär
en övergång från glid- till segelflygplan. I vårt
land användes huvudsakligen Grunau Baby, ett
lättfluget övningssegelflygplan.
Nästa steg under segelflygutbildningen är
avläggande av prov för segelflygcertifikat. Eleven
skall härvid utföra fem segelflygningar, var och
en av minst 5 min. varaktighet med liöjdvinst över
urkopplingsplatsen eller utan höjdförlust. Den
sammanlagda flygtiden för dessa fem flygningar
skall uppgå till minst en timme. Samtliga
landningar skola vara felfria, och vid varje landning
skall flygplanet stanna högst 50 m från ett på
landningsplatsen utlagt märke.
Läkarundersökning samt teoretisk examen
erfordras slutligen för att få segelflygcertifikat.
Den fortsatta segelflygutbildningen tar för
närvarande främst sikte på avläggandet av proven för
de internationella segelflygmärkena "Silvcr-C"
och "Guld-C".
Proven för Silver-C omfatta en
uthållighetsflygning om minst 5 h varaktighet, en
höjdflyg-ning med minst 1 000 m höjdvinst och en
distansflygning om minst 50 km längd. Höjdflygningcn
må utföras i samband med uthållighets- eller
distansflygningen.
Proven för Guld-C omfatta en höjdflygning
med minst 3 000 m höjdvinst och en
distansflygning om minst 300 km längd. Höjdflygningen må
utföras i samband med distansflygningen.
Sträckflygning
Den termiska segelflygningens tjusning ligger i
sträckflygningen — att utan andra hjälpmedel än
uppvindar, den egna skickligheten och
framåtandan flygledes förflytta sig från en plats till en
annan.
Den erfarne segelflygaren tar dock inte varje
chans att "gå på sträcka". Innan han lämnar
startplatsen och följer med den första
uppvinds-kaminen, studerar han noggrant dels de
meteorologiska betingelserna för att kunna genomföra en
sträckflygning, dels gör ha navigatoriska
beräkningar och undersökningar över den väg han skall
tillryggalägga.
Vid bedömandet av de meteorologiska
förutsättningarna för att genomföra en sträckflygning
bör segelflygaren tala med experten på detta
område — flygmeteorologen. Denne kan ge honom
svar på följande frågor: finns det utsikt till upp-
’248
1 maj 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
