Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18b. 1 maj 1943 - Segelflygning, av Grels Næslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vindar under dagen? kommer det att bildas
cumulusmoln? på vilken höjd kommer molnbasen
att ligga? hur blåser höjdvinden, dess styrka och
riktning på olika höjder?
Erhåller han gynnsamma svar på dessa frågor,
övergår han till de navigatoriska beräkningarna.
Dessa omfatta främst ett kartstudium för att
fastställa, dels målet för vår flygning, dels vägen dit.
Under de första försöken till sträckflygning nöjer
man sig med att fastställa en viss flygriktning.
Målet måste väljas med hänsyn till höjdvindens
riktning. Är höjdvinden stark måste man flyga
i medvind eller i en riktning, som avviker högst
45° från vindriktningen. Färdvinkeln från
startplatsen till målet fastställer man på kartan med
hjälp av en gradskiva. Vid val av flygväg bör
beaktas att ur termisk synpunkt ogynnsamma
områden undvikas. Sådana områden äro större
sjöar samt skogsområden, vilka även ur
uteland-ningssynpunkt böra kringgås.
Till sist kan endast rekommenderas ett
noggrant studium av den avsedda flygvägen. Föraren
bör känna till terrängen och kunna orientera utan
att behöva använda kartan. Att se på stig- och
sjunkhastighetsmätaren tar nästan helt förarens
tid i anspråk, varför han som regel får nöja sig
med att kontrollera huvudriktningen.
En sträckflygning Ålleberg—Örebro
Fågelvägen mellan Ålleberg och Örebro går
över de stora sjöarna Viken och Unden, se fig. 17.
Vidare genomkorsas skogsbältet vid Tiveden, där
detta är som bredast. Som förut framhållits är en
sådan flygväg icke lämplig. I detta fall är det
avgjort bättre att i stort sett följa stambanan mot
Laxå. Från nyssnämnda plats gena vi direkt in
mot Närkesslätten och Örebro. Den genom
kartstudiet inlärda flygvägen blir således: väster
Plantaberget, öster Billingen, väster sjön Viken,
Fig. 17. Flygväg vid sträckflygning Ålleberg—Örebro.
som är lätt att fastställa genom sin
karakteristiska form (ett omvänt V), mellan sjöarna
Skagern och Unden, före Tivedenskogarna kontroll
av höjden (minst 1 000 m), över Laxå, varifrån
vi sätta kurs direkt mot Närkesslättens markerade
sydvästra hörn, väl ute på Närkesslätten gäller
det bara att fastställa var Hjälmaren ligger och
sedan flyga mot dess västspets. Där ligger målet
— Örebro flygfält.
Till förberedelsearbetet hör även omsorgen om
förarens bekvämlighet under flygningen.
Fallskärmsselen måste vara väl tillpassad, så att den
inte trycker efter en stunds flygning. Föraren bör
vidare sitta på något mjukt underlag, bäst en
uppblåst gummidyna. Föraren skall vara varmt
klädd. Temperaturen avtar även den varmaste
solskensdag med höjden. Många flygningar ha
måst avbrytas på grund av att föraren icke stått
ut med den oväntade kylan utan i förtid tvingats
gå ned.
Landning
Då sträckflygaren märker att
uppvindsområ-dena börja ta slut, skall han planlägga sin
utelandning. Denna bör påbörjas så snart höjden
understiger 600 m över marken.
Ett område utväljes, som dels utgöres av
slättland, dels ligger nära järnväg eller större
landsväg. Innan man bestämmer sig för själva
landningsfältet måste vindriktningen fastställas.
Genom termiksvängarna har man i viss mån
förlorat känslan för denna. Med kompassens hjälp
fastställer man först vindens huvudriktning.
Finbestämningen av vindriktningen sker genom att
observera vissa företeelser på marken. Dessa äro
bl.a. skumstrimmor och vågrörelser på vatten,
rökens riktning, flaggor, böljande sädesfält etc.
Sedan vindriktningen fastställts utväljes ett fält,
som har lång utsträckning i denna riktning.
Härvid får man komma ihåg att man når längre i
medvind än i motvind. Läsidan av det fält man
valt — inflygningssidan — bör helst vara fri från
hinder. Fältytan bör vara jämn utan synbara
stenar och diken. Har man att välja mellan ett
stenigt gärde och ett sädesfält, välj sädesfältet.
Det blir betydligt billigare att ersätta skadorna i
sädesfältet än reparationskostnaderna i händelse
av en intryckt flygplanbotten.
Medger höjden vid ankomsten till det tilltänkta
landningsfältet bör detta detaljrekognosceras från
luften, innan flygningen på baslinjen påbörjas.
Man flyger runt fältet — utanför detta. Det
gäller att fastställa var flygplanet skall "sättas" för
att rutschsträckan skall bli den bästa och ur
haverisynpunkt mest riskfria. Om man tvingas
landa i växande säd eller högt gräs måste man
vara noga med att flygplanet i
sättningsögonblicket ligger rätt på vingarna. I annat fall
händer det att den nedsänkta vingen bromsas upp
så kraftigt att vingstället förstöres. Landning i
t maj 1943
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
