- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Allmänna avdelningen /
252

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18b. 1 maj 1943 - Flygplanproduktionens problem, av Bkn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

läggningen. Verktygsarbetare, maskinarbetare,
ni-tare, alla måste lägga om sitt arbete. De ständiga
kraven på ändringar äro icke utslag av
kritiklusta från den militära sidan. Ändringarna
uppställa nya svårigheter för konstruktion och
produktion, men de äro nödvändiga av militära skäl,
som framkomma i stridens farofyllda
laboratorium. De äro även nödvändiga av aerodynamiska
skäl. Industrien arbetar på möjligheternas
yttersta gräns, och allteftersom hastighet och
vingbe-lastning nå upp till värden, av vilka vetenskapen
ännu icke har några erfarenheter, blir det allt
mer och mer omöjligt att säga vad ett flygplan
duger till, förrän icke ett, utan ett dussin eller
ännu flera av dem varit i luften. Genom
vindtun-nelprov kunna flygplanens viktigaste egenskaper
fastställas, men dessa prov kunna icke till fullo
lösa exempelvis alla de nya vibrationsproblem,
som ideligen dyka upp. Det finns ingen metod
att utan flygprov med visshet avgöra, om
bomb-dörrar kunna stängas och öppnas som de skola i
en luftström med en fart av 500 km/h. Går det
icke, måste man konstruera en ny och större
hydraulisk manövercylinder, som klarar
uppgiften. Detta skulle vara enkelt, om det föranledde
enbart en omkonstruktion av manövercylindern.
Men det ligger i själva flygplanets natur, att en
ändring drar med sig ett dussin eller ett
hundratal andra. En ändring av radioinstallationen i ett
plan leder direkt till ändringar på 125 större eller
mindre, angränsande delar, och indirekt
föranleder den förändringar av ett tusental andra.

Allt detta ger en god illustration av industriens
produktionsproblem. Under detta liksom under
föregående krig visa flygplankonstruktionerna en
tendens att bli alltmera komplicerade och
varierande i stället för att bli enklare och mera
standardiserade. De tyska och de
amerikansk-brittiska erfarenheterna äro i det fallet identiska.
Tyskarna fortsätta emellertid något längre med
en och samma konstruktion — bygga och bygga,
även om de äro väl medvetna om att deras
flygplan hålla på att bli underlägsna. De sätta sålunda
sin lit till kvantiteten. Den brittiska metoden
däremot går ut på att snarast låta varje nytt rön
komma till användning. Endast krigets utgång
kommer att avgöra, vilken metod som är klokast.
Men talet om oföränderliga flygplantyper är lika
litet berättigat i Tyskland som hos de allierade —
där de av den ständigt fortlöpande utvecklingen
framkallade, oundvikliga produktionsproblemen
ytterligare accentuera dårskapen i att tala om
massproduktion av flygplan.

Innan ett flygplan av Mustangs format kan
komma till produktion, måste
konstruktionsavdelningen tillbringa 250 000 à 500 000
arbetstimmar vid ritborden och därvid åstadkomma
ungefär 3500 separata ritningar. Av var och en av dessa
skola sedan femton blåkopior göras. (Lägg märke
till att Mustang är ett jaktplan; för en större ma-

252

skin, exempelvis bombplanet North American
B-25, springer ritningarnas antal upp till 10 000.)
Långt innan denna massa blåkopior har
distribuerats ut till varje man, maskin- och
hopsättningsavdelning, har inköps- och materialavdelningen
gjort sitt yttersta för att säkra den ständiga
tillförseln av material till fabriken. Här möter man
en av flygplantillverkningens besvärligaste
uppgifter, ty den stora gren av affärsverksamheten, som
heter inköp (för vilken det inte finns några
handböcker, i motsats till vad fallet är i fråga om
försäljning), har inom denna industri plötsligt blivit
lika invecklad som att spela flera blindpartier i
schack samtidigt. Icke minst knappheten på
alu-miniumsmiden, gjutgods och specialdelar, som
flygindustrien ej själv kan tillverka, gör, att
svårigheterna för flygplanproduktionen för
närvarande bero på omständigheter, som ligga utom
flygfabrikerna; den som tror, att införande av
löpande monteringsband är lösningen på
fabrikernas problem, förbiser problemets verkliga
kärna.

North American måste hos utomstående placera
order till ett värde av 15 000 000 kr. i
månaden — och av detta massinköpsarbete har
fabriken, liksom varje annan flygfabrik i landet,
tämligen obetydlig erfarenhet. Det räcker inte att bara
ånge önskemål, bestämma pris och placera
ordern; man måste också helt naturligt kräva att
få materialet i rimlig tid. Ofta är leverantören en
småföretagare, och ofta förkastar han det faktum,
att hans eget företag dignar under bördan av
order, som han tror sig kunna, men inte kan,
effektuera. Denna situation kräver ett utbildnings- och
kontrollsystem, liknande det som bilindustrien
upprättat — och flygindustrien kommer att dra
en djup suck av lättnad, när bilfolket övertar hela
arbetet med att förse den med delar enligt samma
effektiva metoder, som de utvecklat och använt
gentemot sina egna leverantörer. Problemet är,
att det är blott alltför lätt att få fram 95 %
av-delarna till ett flygplan — och sedan bli sittande
fast på de sista 5 %. När bilindustrien icke blott
börjar ställa sitt väldiga, vittutgrenade
kontrollsystem på småleverantörerna till förfogande utan
även börjar gjuta och smida aluminium i egna
verkstäder och leverera monteringsfärdiga delar
till flygfabrikerna, kommer detta problem att till
största delen försvinna. Till dess måste emellertid
alla flygfabriker hålla stora lager av
aluminiumplåt; uppstår ett allvarligare avbrott i
leveranserna av någon viktig del, kunna de då själva
forma ut den ur plåt med en profileringsmaskin
— en dyrbar och vidlyftig procedur, givetvis, men
i varje fall bättre än att en rad till 95 %
färdigbyggda flygplan skola stå där till ingen nytta utan
att kunna färdigställas på grund av en
leveransförsening, som icke kan kringgås.

Konstruerandet av ett flygplan börjar, som
ovan nämnts, på ritbordet och produktionsförbe-

1 maj 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943a/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free