Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 8 maj 1943 - Cementindustrien — ett exempel på en industribranschs rationella utbyggnad, av Ernst Wehtje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tecknas som stora och fullt moderna. I regel har
de fabriker blivit bestående, som har de
gynnsammaste förutsättningarna med hänsyn till
råvaruförsörjning, tillgång till elektrisk kraft och
belägenhet för tillförsel av kol och för distribution
av cementen. Den tekniska rationaliseringen av
cementfabrikerna har siktat mot större
produktionsenheter. Medan en svensk cementfabrik förut
såsom regel hade en årskapacitet av 50 000 à
60 000 t, har de moderna fabrikerna numera
en fem gånger så stor kapacitet.
Cementfabrikernas planläggning har givetvis efter dylika
utvidgningar helt ändrat utseende. Av de
viktigaste förändringar, som rationaliseringen till
stordrift medfört, må nämnas en fullständig
mekanisering av kalkbrytningen. Cementet
består som bekant till cirka 80 % av kalksten.
Denna bröts förut till största delen för hand och
hundratals man hade ett tungt arbete att få fram
de stora mängder, varom det rör sig. Efter
införande av grävmaskiner, moderna
transportanordningar och krossverk kan ett fåtal arbetare
med lätthet åstadkomma samma eller större
prestationer. Inom fabrikerna har de större
kvarnarna, som numera förbrukar omkring 1 000 hk
vardera, de längre roterugnarna, med en produktion
per dygn av bortåt 500 t, samt de högeffektiva
packningsmaskinerna, som med en mans
betjäning spottar ut 12 000 till 14 000 säckar, dvs. 6- à
700 t på åtta timmar, medfört revolutionerande
omläggningar.
En följd av den tekniska utvecklingen och
rationaliseringen har blivit avsevärda besparingar
främst ifråga om bränsle och arbetskraft. Medan
de gamla 30 m långa roterugnarna från tiden
före förra världskriget hade en
bränsleförbrukning motsvarande 3 500 kcal/kg cement, så kräver
de nya 145 m långa roterugnarna mindre än
halva denna värmemängd. I en fullt modern
cementfabrik utgör antalet arbetstimmar per t
cement 1,4, medan samma siffra på 1920-talet var
9. I den första svenska cementfabriken i Lomma
HH
Fig. 1. Det brutna berget lastas med stora grävmaskiner
i specialbyggda vagnar för transport till krosshus och
sorterverk.
åtgick före sekelskiftet 90 arbetstimmar por t
cement. Trots den långt drivna mekaniseringen har
de stora maskinenheterna gjort en reduktion av
kraftbehovet möjlig.
Många andra slående uppgifter skulle kunna
anföras om gjorda besparingar tack vare
rationaliseringen av driften vid cementfabrikerna. Men då
denna i princip och till sina verkningar i stort sett
ej avviker från rationaliseringen av andra
industrier, får den bild jag nu gett vara tillfyllest, och
i stället vill jag söka belysa vad som varit
särskilt utmärkande för den rationella utbyggnaden
av cementindustrien: det sammanförande till ett
fåtal enheter, som ägt rum jämsides med den reni
tekniska rationaliseringen av de enstaka
fabrikerna.
För femton år sedan var elva cementfabriker i
drift. Av dessa har fem nedlagts och en ny har
tillkommit. Medan den svenska cementindustriens
tyngdpunkt tidigare låg i Skåne, där ej mindre än
fem cementfabriker uppförts under tidernas lopp,
har efter hand en förskjutning skett norrut och
samtidigt en med hänsyn till avsättningen
fördelaktigare utspridning ägt rum. Sålunda har
samtliga skånska fabriker blivit nedlagda utom
Lim-hamnsfabriken. Denna har i stället utvidgats och
moderniserats. Fabrikerna i Västergötland har
erhållit en ökad tillverkningskapacitet. På Gotland
har två fabriker nedlagts och den kvarvarande i
Slite har utbyggts. I Köping har de senaste åren
en ny modern fabrik tillkommit.
Nedläggandet av de gamla cementfabrikerna
har givetvis medfört bekymmer, främst för de
anställda, men också för de samhällen, som berörts.
De sociala frågorna har oftast varit de svåraste
att lägga till rätta. När den första tidens oro lagt
sig har dock förhållandena kunnat ordnas ganska
väl. De fall har varit lättast överkomliga, då man
kunnat bereda de anställda arbete inom annan
rörélse på platsen, så som varit fallet vid
Iföverken i Skåne och viel Rute på Gotland. Svårare
har det varit, då arbete endast kunnat erbjudas
på annan plats. Detta var fallet, då fabriken i
Visby för några år sedan nedlades. De yngre
arbetarna bereddes möjlighet till anställning i den
nya cementfabriken i Köping. De äldre erhöll
pensioner, och för dem, som förvärvat egna hem,
vidtogs särskilda stödåtgärder. Senare yppade sig
den möjligheten, att fabriksanläggningen i Visby
på billiga villkor kunde överlåtas till en nystartad
hampberedningsanstalt, vilken i sin tur skapade
nya arbetstillfällen på platsen. Särskilt svårlösta
har givetvis de sociala avvecklingsproblemen
varit, då cementfabriken varit den enda industrien
på platsen. Så var förhållandet i Maltesholm och
i Klagshamn i Skåne, men även här har utvägar
liknande de nyss angivna yppats. Man kan
fastslå, att den befarade bestående arbetslösheten
kunnat undgås. Såren efter den oundgängliga
operationen har läkts ganska väl.
262
17 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
