Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 8 maj 1943 - AB Cellull — ett exempel på samverkan mellan olika industrier, av Albin Johansson - Teknologföreningens inre organisation, av Rolf Steenhoff, Nils Danielsen och David Anger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ej mer än vanlig bankränta på sitt kapital. Kan
företaget ge större fördel, föredrar köparna att
erhålla denna i form av ett lägre pris på cellull.
Denna textilindustriens ställning till ekonomien
i AB Cellull är rent kooperativ. Det är därför icke
svårt att samarbeta. Som representanter för
konsumenternas företag och övervakare av
konsumenternas intresse måste KF:s representanter i
bolaget övervaka att konsumenterna genom
textilindustrien erhålla råvaran till lägsta möjliga pris
och att spararna — kapitalet — få en skälig
ränta. Förhållandet mellan de anställda och
företaget regleras genom överenskommelse mellan
detta och de anställdas fackorganisation. Det är
alltså tre intressegrupper, som mötas i AB Cellull:
textilindustrien, som vill erhålla lägsta tänkbara
pris på råvaran, spararna, som vill ha skälig
ränta på kapitalet, och de anställda, som önskar
en god och trygg inkomst. Mellan dessa tre
intressegrupper måste en avvägning äga rum, och
man har all anledning motse att denna skall
kunna ske utan söndring.
Man frågar sig ovillkorligen om icke detta
system ifråga om äganderätten kunde passa flera
industrier. Bättre kontroll på prisbildningen kan
aldrig samhället tänka sig. Här är ej fråga om
en monopolistisk uppbyggnad, ty det står ju envar
fritt att själv tillverka cellull. Men om företaget
skötes väl bör det icke finnas möjlighet för någon
att tillverka cellull billigare än alla textilfabriker
kunna göra i samarbete med KF.
AB Cellull måste lita på sin egen skapande
kraft och ej på en monopolställning. Det
förefaller mig som om vårt land gjorde klokt i att vid
diskussion om näringslivets organisation
allvarligt beakta exemplet från AB Cellull. För
samhällets sunda och fria utveckling vore den
ordning vi tillämpa i AB Cellull att föredra framför
en statlig socialisering. Jag säger med avsikt
statlig, ty den samverkan, som sker inom AB
Cellull, är väl också en form av socialisering. Den
skiljer sig från den statliga däri att det råder en
boskillnad mellan politik och näringsliv, även om
bolaget i viss mån i likhet med andra företag, som
tillkommit under kriget, erhållit statligt stöd. Den
ekonomiska friheten säkerställes genom den
till-lämpade äganderätts- och organisationsformen.
Och jag vill göra gällande att AB Cellull är
uppbyggt efter de tankebanor den statliga
socialiseringsnämnden var inne på. Tyvärr nu ringa
beaktade. De borde dock kunna vara vägledande
när staten ingriper inom näringslivet.
Till sist vill jag framhålla att tillkomsten av
AB Cellull och det storartade bevis på
samarbetsvilja, som därigenom dokumenterats, är disponent
Christian von Sydows förtjänst. Det var disponent
von Sydow, som lyckades ena de 170
textilföretagen att acceptera Kooperativa Förbundets
erbjudande till samarbete i AB Cellull. Disponent
von Sydow förtjänar ett tack av oss alla för sin
stora och avgörande insats vid tillkomsten av
AB Cellull.
Teknologföreningens inre organisation
Med anledning av den för närvarande inom STF:s
organisationskommitté pågående förnyade utredningen om
ett ingenjörernas riksförbund m.m. har Svenska
Teknologföreningens presidium till föreningens styrelse ingivit
en skrivelse med vissa förslag till omorganisation av
föreningens ledning samt väckt frågan om en omläggning
av Teknisk Tidskrift. Skrivelsen, som publiceras här
nedan, har remitterats till organisationskommittén.
Denna har för övrigt den 20 april under ordförandeskap
av direktör Sten Westerberg hållit ett sammanträde med
de olika förslagsställarna i riksförbundsfrågan och andra
intresserade, däribland presidiet och representanter för
några av de korresponderande föreningarna i
landsorten, varvid alla parter fingo tillfälle att framlägga
sina synpunkter. Så länge utredningen pågår, kommer
Teknisk Tidskrift därför icke att publicera inlägg i
riksförbundsfrågan, utan hänvisar eventuella
förslagsställare till organisationskommittén.
Utan att närmare redogöra för de olika
initiativ, som under senare år tagits i avsikt att
bringa frågan om ett hela landet omfattande
ingenjörsförbund under debatt och till en positiv
lösning, torde man kunna konstatera, att ett
mycket stort intresse härför föreligger på många håll.
Även om detta intresse kanske övervägande är
till finnandes inom yngre ingenjörskretsar inom
och utom Svenska Teknologföreningen, så är det
dock åtskilliga äldre och till tryggad ställning i
livet komna ingenjörer, som omfatta eller
omfattat tanken på ett riksförbund. Ett försök att
analysera motiven bakom de olika förslagen leder
till följande sammanställning, som dock ej gör
anspråk på att vara uttömmande.
1. Ett ingenjörernas riksförbund antas inom
yngre och företrädesvis lägre kvalificerade
ingenjörskretsar kunna komma att utöva ett visst
inflytande på den allmänna nivå, efter vilken
ingenjörernas arbete betalas. Röster ha ej saknats, som
i första hand vilja göra ett dylikt riksförbund till
en intresseförening.
2. Nutidens starka utveckling inom tekniken
har medfört, att frågor av teknisk och teknisk-
’266
15 maj 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
