Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 22 maj 1943 - Vidgad yrkeskunskap genom brevkurser, av Yngve Kämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
48 timmar varje vecka har de ett underordnat och
ofta okvalificerat arbete. Livet blir inte gladare för
dem, om de ser ned på arbetet och tycker, att det
är mindervärdigt och ett nödvändigt ont. Deras
situation blir inte bättre genom dagdrömmar om
befordran, inte heller om de börjar tro om sig
själva, att de är odugliga, därför att de inte
kommit framåt.
Den nyttoinriktning, som inte så sällan präglat
yrkesstudierna på fritiden, är väl en anledning
till att man på fackföreningshåll inte uppmuntrat
dem. Man har i stället sökt intressera
medlemmarna för de speciella fackliga frågorna och för
samhällsfrågorna i övrigt.
Nu har emellertid ett initiativ tagits, som är ett
nytt uppslag inom den fackliga
studieverksamheten. Inom Svenska
Pappersindustriarbetareförbundet har man sagt sig, att fabriken och
fackföreningen är de faktorer, som dominerar
industriarbetarens liv. Därför bör man inrikta
studieverksamheten på båda dessa ämnesområden och
inte bara på det ena av dem. Som ett resultat av
dessa överväganden föreligger Papperskursen,
som Kooperativa Förbundets Brevskola utarbetat
på uppdrag av fackförbundet.
Papperskursen har en teknisk och en facklig
avdelning. Den tekniska avdelningen avser just
att skänka den allmänbildning i facket, som jag
nyss talade om. Författare är verkställande
direktören i Finpappersbrukens
Försäljningsaktiebolag, bergsingenjör Otto Eneroth.
Framställningen förutsätter inga andra förkunskaper än dem,
som folkskolan och den dagliga erfarenheten
ger.
Det är knappast en tillfällighet, att uppslaget
kom från massa- och pappersindustrien med
dess i hög grad mekaniserade arbetsprocess.
Särskilt inom massafabrikerna är arbetet föga
omväxlande. Det är inte mycket att se. Det mesta
sker inne i aggregaten, och för arbetarna blir
arbetet mest maskinpassning. På detta förhållande
har vi tagit fasta. Vi har förutsatt, att
tillverkningens yttre förlopp är känt, så att större
uppmärksamhet kan ägnas de kemiska processerna.
Många arbetare känner nämligen inte till, vad
som sker, då veden omvandlas. Därför har vi lagt
ned mycket arbete på att populärt skildra denna
del av processen. Liknande synpunkter har också
väglett författaren, då han utarbetade
redogörelsen för papperstillverkningen.
Genom att på detta sätt öka arbetarens
yrkeskunskaper kan man åtminstone bidra till att
arbetaren finner sitt arbete intressantare. Han blir
då också en skickligare arbetare.
Papperskursens andra avsnitt redogör för
fackföreningsrörelsen i Sverige. Det är bilder från de
senaste femtio årens utveckling och en
framställning av de dagsaktuella problemen. Praktiskt
taget alla industriarbetare är fackligt
organiserade, varför deras löner och anställningsvillkor i
övrigt regleras genom kollektivavtal. I en kurs
för industriarbetare bör man därför behandla
den folkrörelse, som intimast av alla ingriper i
deras liv. Därjämte tillkommer en annan
synpunkt. Den yngre generationen inom
fackföreningsrörelsen känner inte rörelsen annat än som
en stor och av alla samhällsgrupper respekterad
organisation med väldiga medlemsmassor och
resurser. Genombrottsårens strider och svårigheter
har i stort sett glömts bort. De stora konflikterna
på arbetsmarknaden ligger också flera år tillbaka
i tiden. Sedan dess har meningsmotsättningarna
utjämnats och tekniken vid avtalsrörelserna har
blivit en annan. De stora arbetskonflikterna
väckte visserligen andarna till liv och bjöd på
många dramatiska moment, men de var
uppslitande och kostsamma.
Dessa synpunkter har väglett författarna av
det fackliga avsnittet. De har velat ge
ungdomarna en känsla av fackföreningen som ett levande
och aktivt organ.
Papperskursen är en vanlig korrespondenskurs,
som kan studeras både av enskilda och i
studiecirklar. Man räknar med att arbetsgivarna i allt
större utsträckning kommer att intressera sig för
denna speciella form av studier. Det är nämligen
lika mycket ett arbetsgivarnas intresse som ett
arbetarnas, att dessas yrkesstandard höjes.
Om ingenjörer och andra tekniker ute på
arbetsplatserna dessutom ställer sin sakkunskap till
förfogande, blir studierna ännu mera givande. En
vinst därutöver är att överordnad och
underordnad träffas under okonventionella former. Det är
säkert nyttigt för båda parter att träffas utom
arbetet och lära känna varandra som
privatpersoner, vilket man annars inte alltid gör.
Pappersindustriarbetareförbundets initiativ har
fått till följd, att också andra fackförbund
beslutat tillämpa samma studieform. Sålunda har
Brevskolan fått i uppdrag att utarbeta liknande
kurser åt Skogs- och Flottningsarbetareförbundet
och åt Metallindustriarbetareförbundet. Dessutom
underhandlar skolan med ett antal andra förbund
i samma fråga. Troligen får vi inom närmaste
tiden en serie kurser av detta slag.
Så har t.ex. skett vid Marmaverken, där
cirkeldeltagarna i regel träffas en gång i veckan. De
förbereder sig till sammanträdena genom att läsa
vissa avsnitt i studiebreven och för sig själva
besvara uppgifterna i dem. På det sättet kommer
ofta livliga diskussioner till stånd, då lösningarna
skall utarbetas, innan de sändes in till Brevskolan
för granskning. När massa- och papperstekniken
behandlades, fick cirkeln hjälp av fabrikens
kemist, som kom och förklarade de saker, som hörde
samman med hans fack. För att redogöra för
tillverkningen i övrigt ställde sig en av fabrikens
ingenjörer till förfogande. Tack vare dem kunde
på de punkter, som särskilt intresserade
deltagarna. framställningen kompletteras i studiebreven.
282
17 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
