Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 22 maj 1943 - Vidgad yrkeskunskap genom brevkurser, av Yngve Kämpe - Tidskriftsnytt: Svetsning, av Frithiof Holmgren - TNC: 10. Lånord, ett kapitel på gott och ont, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Dessa tekniker satte utan vidare till sin lediga
tid för att arbetet skulle bli givande. En ingenjör
föreslog, att cirkeln skulle fortsätta för att
ytterligare fördjupa sig i de tekniska frågorna och
erbjöd sig t.o.m. att tjänstgöra som föreläsare. Det
är en sak, som förmodligen kommer att tas upp
till hösten.
Tidskriftsnytt
Svetsning DK 621.791
För all höja produktionshastigheten har man i tyska
järnvägsverksläder infört anläggningar för automatisk
på-svetsning av hjulringar med tre svetshuvuden. Även
hjulringar med en hållfasthet av 80—92 kg/mm2 kunna
därmed påsvetsas utan förvärmning med gaslåga, som
tidigare varit nödvändigt vid dylik automatisk påsvetsning.
Hjulparet placeras på lagerbockar och drives av en
elektromotor för frammatningen mot de stillastående
elektroderna. Axelns lutning är inställbar för att få påsvetsningen
utförd vinkelrät! mol arbetsstyckets yta, vilket är
förmånligast för processen. Produktionen har med denna
apparat stigit från 10 hjulringar per skift med de äldre
anläggningarna med två svetshuvuden till 22 à 25 per skift
med denna anläggning. (Org. Fortschr. Eisenbahnw., 1942,
h. 19, s. 290.)
Sedan man funnit det svårt att sy i tyger av
ersättningsmaterial liksom även klistring och varmpressning visat sig
otillfredsställande ha sömsvetsmaskiner konstruerats som
"lackar" (svetsar) samman folier av konstharts. Denna
metod har införts av en symaskinsfabrik sedan man
konstaterat att synålsstygnen förorsaka sprickbildning i
konst-hartstygen. Maskinen är i stort sett konstruerad efter
samma principer som en symaskin, med två tygbanor
som röra sig förbi en sammanfogningsmekanism, som i
detta fall består av en kilformig kropp, som förenar de
bägge tygstyckena genom sammansmältning av kanterna.
Maskinen liknar även en symaskin och är försedd med en
apparat för rakstyrning av de bägge tygstyckena, som i
fogen överskjuta varandra, samt med en elektriskt uppvärmd
kropp, som rör sig upp och ned mellan de båda
tyg-kanlerna, och den kilformiga öppningen mellan två rullar,
där sömmen glider fram och i varmt tillstånd pressas
samman som en sömsvets. Efter rullarna svalnar tyget genast
och sömmen blir starkare än tyget självt. Maskinen står
på ett stativ likt en vanlig industrisymaskin. Under bordet
sitter en motor, som över en enkel utväxling driver
söm-svetsmaskinens framdrivningsrullar. Mekanismen är
reglerbar för olika tygtjocklekar och olika kemisk
sammansättning hos materialet för att efter behov utsätta tyget under
längre eller kortare tid för värmen från det elektriska
elementet. Av samma orsak är även temperaturen hos
detta element reglerbar inom vissa gränser. Många
problem rörande sömnaden av sådana tyger med denna
maskin ha kunnat lösas först efter ingående försök, men
i sitt nuvarande utvecklingsstadium förmår den lösa de
flesta uppgifter på hithörande område. Materialet spelar
därvid en avgörande roll och det beror på den kemiska
industrien i vad mån metodens användning skall kunna
utsträckas över alla tygslag av konstharts. (Rdsch. Dtsch.
Techn., 1942, h. 21/22, s. 4.)
Bågsvetsning under vatten har lämnat försöksstadiet.
Lyckade reparationer ha med denna metod utförts under
vatten. Endast belagda elektroder ge en jämn ljusbåge.
En undervattenselektrod bör vara användbar både för
skärning och svetsning och bör således kunna överbelastas
avsevärt. Den är försedd med tre lager: den metalliska
kärnan, den reducerande beläggningen och ett skyddshölje
av lack. Det sistnämnda skyddar mot elektrolys i vattnet
och hindrar avledning av strömmen genom beläggningen
till vattnet. Vid svetsning med pluspol till elektroden
uppkommer i vattnet klorjoner vid arbetsstycket, vilket är
mindre skadligt än vid elektroden. Vid skärning ernås
bättre effekt med elektroden till minuspolen, så alt
skärhastigheten då är 20 % större. Tunnare elektroder än
5 mm äro ej lämpliga, enär den utvecklade värmemängden
då ej är tillräcklig. Energiåtgången är ca 25 % större än
i luft och vid skärning kan elektroden överbelastas .10 à
50 % mer. Endast likström användes och 900 à 1 000 A
bör kunna tas ut vid 50 % inkop|jlingstid.
Tomgångsspän-ningen bör ej överstiga 65 à 70 V. (Eleklroschweissg,
h. 1, s. 7.)
Konservburkar svetsas numera med fördel.
Längs-fogarna svetsas med ohmsvetsning med en hastighet av
100 mm/s vid 0,3 à 0,5 mm plåttjocklek. 1 italienska
maskiner når man en produktion av 1 200 per timme med
en energiåtgång av 3,5 kWh per 1 000 vid en längd av
100 mm och 0,3 mm plåttjocklek. Svetsmaskinen lör
bottnarna arbetar kontinuerligt med likformig rolation i en
riktning, varigenom tid och energi sparas.
Koilsluts-strömmen är blott 20 % av svetsslrömmen, varför
arbetsstycket uppvärmes endast obetydligt. (Elcktroschweissg,
1942, h. 12, s. 179.) Frithiof Holmijren
TNC
10. Lånord, ett kapitel pä gott och ont
Den radikala språkrensningssträvan som förkastar alla
ord av utländsk prägel har väl inte så många anhängare
i vårt land; den ligger inte för svenskarna. Och detta med
rätta, såsom TNC ser saken. Lånord som fått
internationell användning, t.ex. teknik, telefon, motor, underlätta
den internationella förståelsen, och om de därtill kunnat
anpassas efter svenska stavnings- och böjningsmönster
finns ingen anledning att missakta dem.
Tyvärr förhåller det sig helt annorlunda med ett stort
antal lånord, som användas inom tekniken. De ha ingen
större betydelse för internationell förståelse — de kanske
blott användas inom ett enda av de tekniskt viktiga
kulturspråken — men av slöhet eller brist på språkliga insikter
eller av svaghet för utländska ord har man infört dem i
svenskan oöversatta, ofta med bibehållande av den
utländska stavningen och det främmande uttalet. Ibland
sakna de varje möjlighet till anpassning efter svenskt
språkskick. Sådana lånord äro avgjort förkastliga, och
TNC försummar inget tillfälle att föreslå ersättningsord
för dem. Som exempel kunna nämnas substantiven på
-age, t.ex. emballage, slitage. Ibland äro ord med
främmande ändelse tydligt hemmagjorda, antingen här eller i
annat germanskt land, t.ex. det nyssnämnda slitage;
detsamma gäller byggnation, seglation m.fl. Andra ganska
skrämmande exempel på vad som förekommer — och
ibland av hävd måste tolereras — äro termerna:
economiser, kompound, plywood, shunt, wire. TNC-spalten skall
inom kort återkomma till sådana föga önskvärda förvärv
och skall då också föreslå eventuella ersättningsord.
I vissa fall komma de tekniska lånorden till så flitig
användning, även bland den stora allmänheten, att de
längre av dessa ord röna en bestämd tendens till
förkortning av ett eller annat slag. Bland kortformer som slagit
mycket väl ut kunna nämnas bil för automobil, lok för
lokomotiv, och el- i sammansättningar för
elektricitets-och elektrisk. I dessa fall får den uppnådda förenklingen
anses ha uppvägt att den internationella likheten gått
förlorad. Åtgärden är emellertid icke allmänt tillrådlig. Det
har föreslagits att korta av bl.a. temperatur till temp,
transformator till trafo, men TNC har ej ansett sig kunna
tillstyrka. Det rör sig här om en mycket ömtålig form av
ordbildning, som i varje enskilt fall måste mycket noga
övervägas, och diskuteras av alla berörda parter, innan
den kan bestämt förordas. J W
15 maj 1943
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
