- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Allmänna avdelningen /
286

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1943 - Från Falu gruva till Boliden — den svenska linbanans utveckling, av Erik Widén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

Fig. 2. Spiralslagen
kabel.

Fig. 3. Helsluten
kabel.

briken byggdes 1836 av bruksägare C P Bergsten
i Falun. Tidigare gjordes alla linor av hampa och
detta fastän ståltråd tillverkats i 1 500 år i
Europa. Ståltråden är en produkt av
rustningsindustrien och var känd redan av romarna. På
300-talet började man dra ståltråd till ringbrynjor i
den romerska provinsen Gallien, och då man på
1300-talet övergav ringbrynjorna för helpansar
av-plåt hade ståltråden redan stor användning i den
tidens hantverk, vilket för övrigt den svenska
os-mundsjärnexporten i lång tid skulle bära
vittnesbörd om. Trots att ståltråden fanns, var det ingen
som gjorde linor av denna tråd före år 1834. De
första stållinorna voro givetvis ganska primitiva
och detta är kanske förklaringen till att det dröjde
så länge, innan den Husbergska
linbaneuppfinningen fick efterföljare. Man lärde sig visserligen
så småningom att göra bärkablar i
spiralkonstruktion, fig. 2, och redan så tidigt som 1884
uppfann Latch & Batchelor den helslutna kabeln,
fig. 3, men hållfastheten på bärkablarna var ända
till sekelskiftet högst 60 kg/mm2. Genom
införandet av seghärdningsförfarandet har hållfastheten
höjts till 120 kg/mm2 för slutna kablar och 135
kg/mm2 för spiralkablar och 180 kg/mm2 för
linor. Genom den ökade hållfastheten har man

Fig. i. Linbana vid Skromberga, ohärdade kablar, korta
bockavstånd.

286

även kunnat öka spännvidderna från 75 m
standardavstånd, fig. 4, till 1 200—1 400 m på nyare
banor, fig. 5. Den helslutna konstruktionen
användes numera för alla större linbanor och
tillverkas i Sverige.

Intet nytt under solen är ju en sliten glosa och
man kan även före uppfinningen av stållinan
finna avbildningar av linbaneliknande
anordningar, men med hamplina. Vi veta att en nutida
stållina har tio gånger större brottbelastning än en
hamplina av samma diameter, men för 100 år
sedan var inte skillnaden så stor. Den senaste
forskningen på textilfiberområdet har ånyo riktat
uppmärksamheten på den organiska fibern. Man har
erinrat sig, att en hamplina kan nå upp till samma
avslitningslängd som en prima stållina, 160
kg/mm2 hållfasthet och en avslitningslängd av
20 000 m, samt att den enskilda hampfibern kan
ha ända till 150 kg/mm2 hållfasthet och en
teoretisk avslitningslängd på upp till 115 000 m eller
2Va ggr större än den hårdaste pianotråd. Det är
inte otänkbart, att den nu ivrigt arbetande
jätte-molekylforskningen kan hitta på en
kalkkolmolekyl e.d. som är så lång och stark, att det blir en
ny revolution i lintillverkningen.

Den. svenska insatsen

Trots att Husberg år 1845 byggde den första
linbanan och därmed även införde
tvålinesyste-met letar man i facklitteraturen förgäves efter
något omnämnande av Husberg och av det
pionjärarbete på linbaneområdet som gjorts i Sverige.
Man får vanligen läsa att engelsmannen Hogdson
uppfann linbanan 1867 enligt det s.k.
enlinesyste-met och att Bleichert i Tyskland erhöll rikspatent
1877 på tvålinesystemet, och ändå är
linbaneområdet en gren av tekniken, där svensk teknik icke
endast brutit mark utan fortfarande gör det. Det
är icke någon överdriven nationalism att tala om
det svenska linbanesystemet, utan en gärd av
rättvisa att dra fram ur glömskans djup de svenska
insatserna på linbaneområdet. En dylik gjordes
av ingenjören A F Westerlund, som år 1873, dvs.
28 år efter Husbergs linbanebygge, fick patent på

Fig. 5. Linbana på Cypern med 1 150 m fritt spann.

29 ma i 1943

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943a/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free