Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 26 juni 1943 - Ny miljö, av H N—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. i. Självhushållets strängt reglerade produktion och
den gamla bruksbefolkningens gemensamma livsföring i
en patriarkaliskt styrd "stor familj" var grunden för den
planmåssighet och arkitektoniska helhet hos de gamla
brukssamhällena, som nutiden ofta beundrar.
Härom framhåller länsarkitekt Jöran Curman
följande:
Industriföretagen ha ofta goda möjligheter att
med sina tekniska, organisatoriska och
ekonomiska resurser positivt medverka vid skapandet
av en lämplig bostadsmiljö. Det är inte något
nytt för svensk industri att använda sina
resurser på detta område. Man följer här en gammal
tradition. De gamla bruken utgöra exempel på
samhällen, där företagaren har skapat hela miljön
— bostäder, brukshandel, värdshus, kyrka osv.
Bruken voro ofta avsides belägna. För att över
huvud taget kunna få arbetskraft voro dessa
anordningar för arbetarnas försörjning och trivsel
även utanför själva arbetsplatsen nödvändiga.
Den koncentration av produktionen, som är
typisk för industrialismen, har lett till
uppkomsten av våra moderna industrisamhällen.
Här inriktade sig bostadsbyggandet till en början
på den typ av arbetsbaracker, som är alla
välbekant men som aldrig varit populär. Redan på
1910-talet började även reaktionen mot denna
byggnadstyp och man hävdade nödvändigheten
av en större omsorg om byggnadernas yttre
utformning samt lägenheternas och
bostadsområdenas planläggning. Dessa synpunkter ha sedan
dess ständigt ökat i aktualitet. Inte minst den
knapphet på arbetskraft, som den förändrade
befolkningssituationen kan förväntas medföra på
sina håll, har satt industriens intresse för
bostadsfrågan på helspänn.
Detta intresse tar sig praktiska uttryck på
mångahanda sätt. Främst synes man inrikta sig
på att på olika sätt uppmuntra
egnahemsbyggandet, men man stöder också — ekonomiskt såväl
som organisatoriskt -— arbetarnas byggande av
föreningshus i form av radhus eller
trevåningshus för flera familjer. Industriföretaget
organiserar och sätter i gång själva husbyggandet och
inbjuder samtidigt arbetarna att teckna andelar i
företaget, som de efter färdigställandet helt
Fig. 5. I de traditionslösa nya industrisamhällena, som
uppstodo från 1880-talet och framåt, avspeglar
arbetarbarackernas formlösa massa bristen av samordning i
produktionsformer och samhällsliv.
överta. Industriens åtgärder komplettera här
ofta de statliga åtgärderna till stöd för
bostadsproduktionen. Slutligen bygga ännu på många
håll företagen själva bostäder för att upplåta
till sina arbetare och tjänstemän, detta i
varierande hustyper från enfamiljshuset till
trevånings flerfamiljshus av stadstyp.
Man hör ofta frågan: Vilken hustyp är bäst?
Villan eller hyreshuset, eller någon annan typ
mellan dessa ytterlighetsformer? Skall man låta
enbart kostnadssynpunkten fälla avgörandet, så
är det ju ganska klart, att det med nuvarande
byggnadsteknik inom byggnadsindustrien blir
billigare ju mera koncentrerad bebyggelsen utföres.
Villan blir dyrast. Vid villabebyggelse går det åt
mera gator, tomtmark, ytterväggar, grund, tak
osv. Trevåningsbebyggelsen (jag diskuterar här
inte större hus) blir billigast. Att i dessa tider
nämna exakta siffror tjänar inte mycket till. Men
om man säger att den årliga bostadskostnaden för
en lägenhet i ett trevånings tegelhus är ca 1 000
kr., så torde den i en jämförlig lägenhet i en villa
av trä vara cirka 1 400 à 1 500 kr.
Valet av hustyp kan inte träffas enbart på
ekonomisk grundval. Många andra synpunkter måste
också få spela in. Den som t.ex. fordrar
fullständig service beträffande eldning, renhållning,
snöskottning, reparationer, underhåll av tomten o.d.
måste av ekonomiska skäl välja sin bostad i ett
mera koncentrerat byggnadssätt, radhus eller
hyreshus. Den som är villig att själv utföra dessa
sysslor, han förbilligar driftkostnaderna för sin
bostad därhän, att han kan välja den annars
ganska dyra villan som bostadsform och tillgodogöra
sig de fördelar i övrigt en sådan har att bjuda.
Radhuset är en mellanform, som i många fall har
sitt berättigande.
Under årens lopp ha åsikterna om
bostadsplanens lämpliga utformning växlat beträffande
åtskilliga detaljer. Men på en punkt har sedan
länge enighet rått. Det är nödvändigt att upphäva
26 juni 1943
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
