Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 26 juni 1943 - Ny miljö, av H N—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
den rådande trångboddheten i ett-rum-och-kök
lägenheterna, som nu är den vanligaste
lägenhetstypen bland arbetarfamiljerna. Som familjebostad
är en sådan lägenhet alldeles för trång och
olämplig. En familjebostad bör ha åtminstone
två rum och kök.
Vid landsortsindustrierna är vanligen en
ett-rum-och-kök lägenhet ofta lika stor till ytan som
en två- à tre-rum-och-kök lägenhet i staden, dvs.
60 nr. Här är det alltså inte själva utrymmet som
fattas.
Det är utrymmets lämpliga uppdelning i rum
som är otillfredsställande. Det är bostadens
funktion som sovplats som bestämmer rumsantalet.
Önskemålet är att kunna anordna sovplatserna
för de olika familjemedlemmarna lämpligt
uppdelade i avskilda sovrum. Särskilt vid industrier
med skiftarbete är det nödvändigt att sovplats på
dagen kan beredas i ett avskilt utrymme.
Av hygieniska skäl vill man inte anordna
sovplats i köket. Två à tre rum och kök blir då nöd
vändiga för att kunna fördela sovplatserna på
lämpligt sätt. Den nu pågående nyproduktionen
av bostäder på industriorterna är även i stort sett
inriktad på dessa lägenhetstyper. Man bygger två
rum och kök i flerfamiljshus, tre rum och kök i
enfamiljsvillor.
Rummens inbördes placering och deras
komplettering med biutrymmen som garderober,
toalettrum o.d. skall vara sådan, att de
underlätta bostadens användning under dagen. Det är
främst husmoderns arbete i hemmet, som därvid
skall vara bestämmande. En mängd praktiska
inredningsanordningar saknas icke sällan, t.ex.
plats för småtvätt, för förvaring av smutskläder
och arbetskläder, skidor, cyklar o.d. En
ändamålsenlig arbetsplats är lika nödvändig för
husmodern i hemmet som för arbetaren i fabriken.
Även om en bostad är aldrig så ändamålsenligt
inredd kan den givetvis ändå användas felaktigt.
Det är inte säkert att en familj, som har tillägnat
sig de bostadsvanor en primitiv en-rum-och-kök
Fig. 6. De moderna egnahemssamhällena i industriorterna
präglas av en viss planmässig enhetlighet men sakna
nästan alltid något mera utvecklat gemensamhetsliv samt
former och anordningar härför.
lägenhet tvingar till, riktigt förstår att använda
en modern två-rum-och-kök lägenhet. Här måste
upplysningsverksamheten hjälpa till. Man måste
söka motarbeta det irrationella användandet av
bostaden, som brukar karakteriseras med ordet
"finrumssystemet". Man måste också motarbeta
användande av dyra och opraktiska möbler.
Enligt en nyligen utförd undersökning har det
konstaterats, att av olika orsaker närmare hälften av
alla bäddsoffor, som stå i finrummen eller
annorstädes, aldrig användas, med påföljd att varje
familjemedlem icke har en egen sängplats.
Bostadsfrågans lösning kan emellertid inte
begränsas till dessa interna planlösningsproblem.
Kravet på en högre levnadsstandard har gjort att
en mängd husgeråd, kläder och matvaror, som
tidigare tillreddes inom hemmets väggar, nu
utföres av speciella personer eller inrättningar där
utanför. Man får därför vid bostadsbyggandet
inte glömma bort, att det är lika viktigt att förse
varje bostadsområde med lämpliga butiker o.d.,
som det är att förse varje kök med lämplig
köksinredning. Också bostadsområdet tillhör
hemmiljön.
Bostadsområdet måste även vara försett med
en hel del andra gemensamhetsanordningar. Ofta
äro dessa avsedda att avlasta husmödrarna tungt
eller ansträngande arbete, exempelvis
maskintvättstugor och daghem för barn. Eller utgöra de
ett värdefullt och nödvändigt komplement till
hemmets vardagsrum, exempelvis
ungdomsgårdar med klubb- och slöjdrum, samlingslokaler
med sammanträdes- och studierum, kafferum
osv. Som nyss har framhållits, är majoriteten av
nuvarande arbetarbostäder trånga. Då det med
nödvändighet måste dröja ganska länge, innan vi
ha hunnit upphäva denna trångboddhet, är det
ett utomordentligt snabbt verkande och dessutom
bestående medel att förbättra hemmiljön just
att bygga sådana gemensamhetsanordningar.
Särskilt vid industrier med kvinnlig arbetskraft
är det nödvändigt att dessa
gemensamhetsbygg-nader komma till stånd och då särskilt sådana
för barnens omhändertagande.
Industrien har redan länge insett betydelsen av
dylika gemensamhetsbyggnader. Byggandet av
samlingslokaler har ganska länge understötts av
olika industrier. Maskintvättstugor ha under
senare år tillkommit i allt större omfattning. Vid
textil-, konfektions-, porslins-,
livsmedelsindustrierna och liknande ha barnkrubbor och daghem
länge varit i bruk.
Dessa komplement till bostaden utgöra en
mycket betydelsefull del av miljön kring individens
privata liv. Viktigt är emellertid att de placeras
på rätt plats i bostadsområdet. Större
samhällsbildningar böra uppdelas i lämpligt stora
bostadsområden, som grupperas kring sina
gemensamhetsbyggnader, vilka ju äro uttryck för den
ge-mensamhetsanda som skall genomsyra samhället.
320
24 juli 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
