Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 3 juli 1943 - Människan, hemmet och den tekniska forskningen, av John Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
nalisera hemarbetet. Bostadens förnämsta uppgift
är emellertid icke att vara en arbetsplats för dem,
som sköta hemarbetet, utan att vara en
samlingsplats och ett hem för samtliga familjemedlemmar,
som där skola ha möjlighet att sköta sina
personliga angelägenheter, äta, vila, sova osv.
Eftersom de flesta människor tillbringa större delen
av sin tid i hemmet, är det icke oberättigat att
ställa det kravet på bostaden, att den skall vara
sund och i varje fall icke medföra några direkta
hygieniska olägenheter. Härmed är det icke i allo
så väl ställt. Tvärtom, det ingår rent av i det
allmänna medvetandet, att det inte alls är bra att
sitta inne; vill man leva hälsosamt, skall man
söka sig ut i det fria.
Om man betänker, att en av bostadens
ursprungliga och viktigaste uppgifter är att
åstadkomma ett klimat, som bättre lämpar sig för
människan än det i vissa stycken olämpliga ytter
-klimatet, så är det ganska förvånande, hur liten
omsorg man offrat på att åstadkomma ett
inner-klimat, som är i alla avseenden lämpligt. Och
ändå vet man, att klimatet har så stor betydelse,
att enbart i vårt land hundratals miljoner gå
förlorade varje år på grund av sjukdomar, som sam
manhöra med de klimatiska förhållandena. Man
möter här en parallell till vad som ovan sagts
om klädedräkten; det ursprungliga syftet har
skjutits åt sidan till förmån för estetiska och
andra mera ovidkommande synpunkter.
För att bostaden skall bli sådan, att den
motsvarar de krav man ur hygienisk synpunkt har
anledning ställa på den, är det nödvändigt, att
större hänsyn tas till de tekniska och
naturvetenskapliga faktorer, som härvid äro av betydelse.
Förutom byggnadens utformning är det främst
uppvärmnings- och ventilationsförhållandena
samt den sanitära utrustningen, som i dessa
avseenden bli avgörande. Värme-, ventilations- och
sanitetstekniken tillsammans med de delar av den
rena byggnadstekniken, som sammanhöra
härmed, rymma mängder av ouppklarade problem,
som äro av vital betydelse ur såväl hygienisk som
ekonomisk synpunkt. Redan de fysiologiska
förutsättningarna för tekniken på detta område äro
höljda i dunkel. Det är fråga om en växelverkan
mellan fysiologiska reaktioner,
beklädnadstekniska, uppvärmningstekniska,
ventilationstekniska och byggnadstekniska faktorer, och detta
tycks ha gjort, att hela problemkomplexet blivit
betraktat som ett gränsområde, som ingen velat
ta itu med på allvar. De minimikrav man ur
hygienisk synpunkt måste ställa på innerklimatet
äro sålunda fortfarande okända. Man vet för
övrigt inte om det över huvud taget är möjligt att
uppställa några sådana minimikrav. Vi befinna
oss än i denna dag på den ståndpunkten, att vi
icke ha mätinstrument, som medge ens en
någorlunda riktig bedömning av klimatförhållandena i
ett rum. Den vanliga glastermometern anger en
temperatur, som kan avvika med 3 à 4° från den
"temperaturkänsla" en människa erfar. Så fort
man stöter på den mänskliga faktorn, brister det
allvarligt i kunskapsstoffet, både när det gäller
uppvärmningstekniska och ventilationstekniska
problem. Hithörande frågor ha dock sannolikt
större betydelse för folkhälsan än man i
allmänhet gör sig en föreställning om. Försummelserna
på detta område böra därför icke få fortgå.
Även de rent tekniska problemen på detta
område äro genom de ekonomiska återverkningar
de få mycket viktiga. För byggnadsuppvärmning
användes i vårt land redan under fredstid bränsle
för mellan 300 och 400 miljoner kronor per år,
och för närvarande är denna summa mer än
fördubblad. Det bränsle, som går åt för
uppvärmningsändamål, kostar alltså även i normala tider
en summa, som närmar sig hälften av vad hela
vår byggnadsproduktion går till. Inom
uppvärmningstekniken och den därmed sammahörande
ventilationstekniken möter en lång rad
isolations-tekniska, materialtekniska, strömningstekniska,
värmeöverföringstekniska, anläggningstekniska,
regleringstekniska, mättekniska,
förbränningstekniska och klimatiska m.fl. problem. Innevarande
kristid har gett särskild aktualitet åt det viktiga
bränsleproblemet. För att dra fram ett exempel,
som sammanhör härmed, kan nämnas, att
problemet att konstruera värmepannor, som lämpa sig
för vårt inhemska vedbränsle, har visat sig vara
mycket svårlöst. Om centralvärmeanläggningarna
med alla deras fördelar skola på allvar kunna
vinna insteg på landsbygden, där veden i de flesta
fall är det naturliga och billigaste bränslet, är det
emellertid nödvändigt, att detta problem får en
tillfredsställande lösning. Även i andra avseenden
är uppvärmningsfrågan särskilt aktuell, när det
gäller landsbygden.
Det kan tyckas som om bostadens sanitära
utrustning, vatten, avlopp, bad etc., inte borde
medföra några egentliga tekniska problem, utan att
det här mest borde vara fråga om att söka
åstadkomma en kvantitativ utvidgning. Även detta
område rymmer emellertid avsevärda mängder
av ouppklarade problem, som till på köpet äro
mycket viktiga. Man behöver bara tänka på
landsbygdens vatten- och avloppsfråga för att inse
att allt icke är bra som det är. Hit hör även tvätt-,
disknings- och andra rengöringsfrågors tekniska
sida. Teknisk utrustning för storkök,
tvättinrättningar, badanläggningar, sjukhus m.m. faller
även inom denna bransch. Inom det sanitära
området spela även materialfrågorna en stor roll.
Badfrågan och olika badformers hygieniska
betydelse är mycket ofullständigt utredd. Liksom
när det var fråga om bostadsuppvärmningen
gäller det även för de sanitära frågorna, att det
är särskilt angeläget att bearbeta de problem, som
röra den mest eftersatta bebyggelsen, nämligen
landsbygdens.
328
10 juli 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
