Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 10 juli 1943 - Militära förvaltningen. Diskussion, av H Söderbom, H Örtengren, C Murray, P Eg. Gummeson, R Liljeblad, K von Heland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Järnvägar för sig, Telegrafverket och Postverket för sig,
Fångvårdsstyrelsen, Sjukvårdsstyrelsen, länsstyrelserna och
de kommunala myndigheterna etc. likaså för sig. Varför
inte slå ihop alltsammans i upphandlingshänseende och så
vitt möjligt standardisera tillverkningen över hela linjen.
Mycket skulle säkert kunna vinnas genom en dylik
ratio-rationalisering.
Tänk bara på en sådan sak som cyklarna! Där har
armén en typ och flera andra verk ha vart och ett sina
typer av cyklar. Varför inte ha en standardcykel, som har
alla delar lika, men som skiljs åt genom olika färg. Del
finns massor med andra artiklar, verktyg, borstar, lådor
m.m., som skulle kunna standardiseras.
Enligt min mening borde den nuvarande industribyrån
få kvarstå i orört skick, så länge kriget varar.
Byråchef C Murray: Staten behöver ha vissa
ammunitionsfabriker m.m. för att bygga ut kapaciteten för
krigsbehov. Det är mot denna statliga tillverkning, som
så stark kritik alltid riktas från industriens folk.
Vid diskussion om dessa frågor bortser man ofta från
vad man avser att vinna med de statliga verkstäderna ocli
betrakta frågan om rationalisering såsom ett ensidigt
verkstadsproblem utan alt ta hänsyn till dess karaktär av
organ för att upprätthålla en militär beredskap. Om man
förvandlar de militära hjälpverkstäderna till statliga
bolag eller ger dem möjlighet att i en eller annan form
arbeta självständigt, innebär det, att staten kan uppträda
på den enskilda marknaden med egna arbetare och med
betydligt större tillverkningskapacitet till följd av statens
större kapitaltillgång och stora konkurrenskraft. Man kan
då skapa ett läge, som privatindustrien i längden inte har
någon nytta av.
Under de utredningar, som ha gjorts, är det egentligen
kontrollsynpunkterna och den statliga
krigsmaterieltill-verkningens karaktär av militär beredskap, som ha varit
avgörande. Vad man siktar till är att nå en effektiv form
för att åstadkomma industriell och militär beredskap.
När det gäller ordnandet av den statliga
krigsmateriel-tillverkningen, stöter man på frågan, hur långt den
statliga kontrollen över den privata industrien kan drivas.
Ä ena sidan får man inte bortse från det totala krigets
starka krav på en absolut enhetlig statlig kontroll och en
statlig ledning. Å andra sidan får man inte nå fram till
ett organ för en statskontroll över industrien utan till ett
organ för åstadkommande av en topprestation under kriget.
Direktör Gummeson: Alla dessa organisationer böra
uteslutande ta sikte på krigsförhållanden. Hela den
nuvarande uppläggningen är sådan, att den har varit bra
under fredliga förhållanden, under nu rådande
beredskaps-tid, men hur skulle det ha sett ut, om det hade varit
krigstillstånd? Det är det, som är det avgörande.
Under krigsförhållanden bör industrien, således den
fjärde försvarsgrenen, skötas av en stab, som vet vad
industri är och som kan ha kraft och vara kapabel och
kunnig att kasta industrien från det ena problemet till
det andra, precis som militären kastar en militärtrupp
från den ena fronten till den andra, ty sådant blir
problemet med industrien under krig.
Militärledningen kommer med skilda krav från dag till
dag, och industriens produktionsproblem komma att skifta
från den ena dagen och den ena veckan till den andra.
En industri, som har gjort en viss sak, blir t.ex. bombad
och måste få sin tillverkning ersatt på något sätt. Sådana
problem måste industriens folk ta hand om, men det
måste göras centralt. Syftemålet med krigsmaterielverket
är just, att industrikunnigt folk skall skjutsa erforderliga
arbetskrafter från den ena industrien till den andra. Detta
vill jag understryka. Industriens folk kommer att kunna
klara industrien, men jag tror aldrig, att militärledningen
kan göra det, ty den förstår inte industriens problem. Det
är inte någon människa, som lastar militären för detta.
Ingen inom industrien skulle säga: "Låt oss ta befälet
över Edra förband vid fronten!" Det är inte detsamma att
sköta industrien under fred som under krig, då de stora
problemen uppstå.
All klädanskaffning liar centraliserats till
Arméförvaltningens Intendenturdepartement. Varför skulle man då
inte ta steget fullt ut och centralisera hela anskaffningen
till försvarets eget centrala anskaffningsorgan?
Dr R Liljeblad: När det framhålles, att all
anskaffning skall flyttas till krigsmaterielverket ocli att
konstruktionsbyrån på den tekniska byrån skall få hand om
alla nykonstruktioner för försvarets räkning, kan jag ej
vara med.
Enligt min erfarenhet är det ingen fördel alt slå ihop
konstruktions-, forsknings- och nydaningsverksamheten i
en enda stor centralanstalt, den blir för tungrodd och
förkväver initiativet. En helt annan sak är det med den
mycket omdebatterade forskningsanstalten, som från
början föreslogs ligga inom krigsmaterielverket. Den frågan
har visserligen inte debatterats här i kväll, men den anser
jag vara av så stor betydelse, att den ej får glömmas bort.
Ty det finns många tekniska problem, som äro
gemensamma för alla vapenslag, men de skola behandlas som
en fråga för sig. Utan denna gemensamma
forskningsanstalt för hela försvarsväsendet blir det en mycket stor
lucka i organisationen.
Det har talats om att själva försvarsförvaltningen icke
skall ha något annat kvar än förvaltningen av materielen.
Kan detta vara riktigt? Chefen för respektive vapenslag bör
också förestå förvaltningen. Därigenom blir han ansvarig
såväl för utbildningen av personalen som för materielen.
Enligt förslaget skola nykonstruktioner och
utvecklingsarbetet gå via industrimaterielverket, som har den
närmaste kontakten med industrien. När det gäller
nydaningsarbetet, bör industrien ha kontakt med det militära
befälet, som har ansvaret för hur materielen skall
användas. Så länge materielen står på utvecklingsstadiet, bör
alltså samarbetet ske direkt med militärerna ute i staber
och förvaltningar.
Vi måste vara beredda på att ta upp tekniska nyheter
undan för undan alltefter som sådana framkomma, och
gången för dessas behandling är via försvarsgrenarna till
industrien och icke genom krigsmaterielverket.
Riksdagsman K von Heland: Äro alla de, som förfäkta
krigsmaterielverkets organisation, på det klara med, att,
när freden kommer, det måste bli en väsentlig
nedskrivning i krigsmaterielverkets omfattning och organisation?
Direktör Gummeson: På denna fråga vill jag svara, att
krigsmaterielverket är avsett för kriget, liksom vår armé,
vår flotta och vårt llyg äro avsedda för kriget. Under fred
fortsätta dessa vapenslag sina övningar för att vara
skickade att när som helst fylla sitt värv under kriget. Precis
på samma sätt bör vilken militär organisation som helst,
som vi eventuellt ha under fredstid, bereda sig på kriget.
Det skall krigsmaterielverket göra genom att ständigt
hålla sin översyn över industrien levande och genom att
eventuellt skaffa beställningar för att öva industrien i den
mån det blir nya saker, som måste anskaffas för
försvarets försörjande med materiel. I fråga om nyheter, som
erfordras för vårt försvar, skall krigsmaterielverket ta
initiativ till att skaffa fram en kapacitet för tillverkning
av denna sak, för att skaffa verktyg för tillverkningen
osv. Det blir krigsmaterielverkets fredsuppgift.
Meningen är emellertid, att endast nyckelposterna skola
besättas, och att de andra skola kunna tillsättas med kort
varsel. Tanken att den organisation, som skall vara
erforderlig under krig, skall slaktas, när det blir fred, och
ersättas med en annan organisation, som i sin tur skall
slaktas, när det blir krig, anser jag vara en synnerligen
olycklig lösning av problemet. Jag tror inte, att någon
17 juli 1943
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
