- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Allmänna avdelningen /
355

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 24 juli 1943 - Industriell formgivning, av Ralph Lysell - Notiser - Museet som kom bort, av Torsten Lenk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

närsdröm, utan något sammanhang med
fabrikationsprogrammet och med vad kunden verkligen
vill ha.

En formgivares uppgift är att översätta
nyttosakers funktion till ögonfägnad och skapa ett
begär efter att äga varan. För att fylla den
uppgiften behövs det inte bara begåvning — det
fordras också tekniskt kunnande.

Den som vill ägna sig åt industriell
formgivning måste först lära sig
användningsmöjligheterna hos alla slags maskiner inom industrien,
deras begränsning och materialets, lära sig hur
man kan spara utrymme och material, vad
toleranser innebära och vad giggar och fixturer vilja
säga. Han måste bli förtrogen med den finish
materialet kan få och lära sig de olika materialens
olika förutsättningar att var för sig eller
tillsammans åstadkomma enhetlighet i utformningen.

Med det hastiga tempo, i vilket nya
metallege-ringar och plastiska material komma på
marknaden, måste formgivaren kunna hålla sig a jour
med utvecklingen på dessa områden. Han skall
kunna tillgodogöra sig de artiklar om
erfarenheter och experiment, gjorda i andra länder, vilka
publiceras i tekniska och andra tidskrifter, för att
kunna dra nytta av denna kunskap i sitt eget
arbete och kunna ta vara på nya, billigare
material och deras möjligheter.

För att kunna åstadkomma det bästa
resultatet måste formgivaren vara helt inne i den
speciella industri han har för avsikt att ägna sina
tjänster åt. Icke minst måste formgivaren lämpa
produktens form efter fabrikens möjligheter. Han
får aldrig sätta sina egna och industriens
möjligheter på spel genom att försöka gå fram alltför
hastigt. Först så småningom böra sådana
förbättringar av produktens form göras, vilka kräva
en ny maskinell utrustning eller att
fabriksanläggningen måste utvidgas.

För att vi i Sverige skola kunna få fram ett
tillräckligt antal goda formgivare, måste vi kunna
erbjuda hugade elever följande:
en kort utbildningskurs i mekanik,
undervisning i materialkännedom,
ungefär ett års verkstadspraktik, varvid
eleverna beredas tillfälle studera och framför allt
arbeta vid alla slags verktygsmaskiner, som
användas för de arbeten, på vilka de senare skulle
specialisera sig,

undervisning i målning och skulptur jämte
konsthistoria, med särskild vikt lagd vid stilleben,
akvarellteknik och studier av olika material, från
trä till plastiska,

undervisning i maskinritning.
Vad som emellertid åstadkommes med detta är
dock bara ett embryo, som sitter inne med några
av de kunskaper, som äro väsentliga för en
formgivare, men detta till trots inte äro av något
verkligt värde för industrien, förrän han skaffat sig
större erfarenhet och funnit sitt speciella område.

Industriell formgivning — det äldsta, nyaste
och mest intressanta av alla yrken — är värd att
få ett stort tillämpningsområde här i Sverige. Låt
de tekniska läroanstalterna och konstskolorna ge
en lämplig undervisning för detta kall och låt oss
visa, att den svenska smaken och den svenska
konsten — så väl känd och uppskattad över hela
världen — även kan få ett uttryck i våra
massproducerade produkter.

Varje produkt, som vi för närvarande göra på
hemmamarknaden, är, om den ges den rätta
formen, en produkt med exportmöjligheter (när
kriget tar slut). Låt oss upphöra med att göra
provisorier — saker, som vi bara nöja oss med, tills
vi kunna börja importera igen. Vi kunna själva
göra bättre konstruerade varor — som se bättre
ut — av svenska råvaror, än vad någon import
kan ge oss.

Notiser

DK 061.4

Museet som kom bort. Är 1923 var ett märkesår i den
svenska teknisk-historiska forskningens historia. Då hade
Sverige under några korta månader ett eller två — hur
man nu vill ta det -— nyskapade och nyöppnade tekniska
museer i de hantverkshistoriska och industrihistoriska
avdelningarna på Jubileumsutställningen i Göteborg, vars
tjugoårsminne vi just nu kunna fira. Den minnesgode kan
erinra sig professor Hubendicks anmälan av den
industri-historiska avdelningen i Tekn. T. 1923 h. 31 och Sigurd
Erixons i h. 34 av den hantverkshistoriska. Båda äro jämte
övriga i utställningen ingående kulturhistoriska
avdelningar kortfattat skildrade och värdesatta av Anders Billow
och Sigurd Wallin i Rig samma år. År 1930 skrev Sigurd
Erixon, vilken år 1918 uppgjorde de ursprungliga
planerna för de båda avdelningarna, en kortfattad
redogörelse för dessa planer, för arbetet och resultatet i
Nordiska Museets tidskrift Fataburen. Industrimannens
januarinummer år 1941 innehåller en av signaturen G
skriven artikel med titel "Museet, som kom bort". Om man
sedan nämner avdelningarnas i ett gemensamt häfte
tryckta vägledning och artiklarna i dagspressen under ut-

Fig. 1. Gruppen svarvning pd hantverksavdelningen av
Jubileumsutställningen i Göteborg 1923.

31 juli 1943

355

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943a/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free