Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 31 juli 1943 - Allmänna principer för avfuktning och ventilation av bergskyddsrum, av Gustaf Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
redningsarbete och en systematisk
försöksverksamhet igångsattes. För en rationell lösning
av-problemen var det nödvändigt att skaffa en
överblick över de metoder, som kunde ifrågakomma,
samt utreda, vilka av dessa, som lämpligen borde
användas i olika fall. Man saknade även
möjlighet att förutberäkna effektiviteten av de
metoder, som kunde ifrågakomma, ty vissa
grundläggande fysikaliska förlopp voro ofullständigt
kända och erforderliga materialkonstanter
saknades.
Det var rena forskningsuppgifter, som här
förelågo, och på uppdrag av
Fortifikationsstyrelsen och i samråd med denna organiserades
detta forskningsarbete av Försvarsväsendets
Kemiska Anstalt och utfördes i samarbete med olika
experter och myndigheter.
Problemen underkastades en rent teoretisk
behandling, nya principer deducerades lram, och
parallellt härmed utfördes försök både i
laboratorieskala och i full skala i för ändamålet inredda
försöksskyddsrum.
Genom Kommendantens i Vaxholms fästning
försorg kunde försök utföras vid olika
militärförläggningar, inrymda i bergskyddstunnlar. De
hygieniska frågorna behandlades av
fästningsläkaren i Vaxholm dr G Ekman och professor
T Teorell. Här ha en hel serie försök med
praktiska förläggningsövningar utförts, och nya
riktlinjer ha uppdragits för skötseln av
uppvärmnings- och ventilationsanordningar i dylika
bergskyddstunnlar.
Att det verkligen förelåg svårigheter framgår
av fig. 1 och 2, som visa interiörer från ett
skyddsrum, som inreddes år 1940 med avfukt-
ningsaggregat, och alla de moderna finesser, som
då stodo till buds. Efter kort tid uppstod
mögelbildning på väggarna, materielen började rosta
och den elektriska installationen förstöras.
Skyddsrummen i det civila luftskyddet byggdes
från början ofta med tanke på att endast bereda
ett kort, tillfälligt skydd. Krigserfarenheterna
lärde emellertid, att de måste kunna tjäna som
uppehållsplatser även under längre tid. De
provisoriska anordningarna medförde, att den
inredning och den materiel, som där förvarades, ofta
snabbt förstördes genom fuktens inverkan.
Fig. 3 visar, att även om man klär in ett
skyddsrum helt, blir det trots allt icke befriat från
skadlig fukt, som tränger in genom väggar och
tak. Fig. 3 och 4 äro hämtade från samma
skyddsrum i Stockholm och skillnaden dem
emellan är påfallande.
I och med att man lyckats lösa
avfuktnings-problemet, har en rad fördelar vunnits. Man kan
för det första garantera, att den utrustning, som
finnes i skyddsrummen, icke förstöres, och redan
därigenom sparas stora värden. Men det är
dessutom möjligt att ge dessa skyddsrum en sådan
inredning, att folk, som kommer dit, icke bara
kan ta skydd utan också vila ut och få
avspänning. Det höjer arbetsförmågan och därmed
krigspotentialen, att människorna kunna komma
ut ur skyddsrummen med friska krafter och utan
att vara uttröttade.
Det finns också en annan sak att beakta.
Kostnaderna för skyddsrummen behöva icke bli ett
dött kapital som endast gör nytta under krig.
Skyddsrummen kunna få en mångsidig
användning. De kunna brukas som förrådslokaler, expe-
Fig. 1. Den elektriska materielen angripen av fukt. Fig. 2. Luftreningsaggregat förstört av rost.
364
31 juli 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
