Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 31 juli 1943 - Inbyggnads- och ventilationsproblem i bergskyddsrum, av F Hansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
I regel liar man nog, åtminstone vid större
anläggningar, löst uppvärmningen genom en
central värmeanläggning med varmvattenpanna, då
man varit rädd lör kraftavbrott vid krig;
givetvis ha också kostnaderna för eluppvärmning
avskräckt.
Emellertid torde åtminstone för
expeditionslokaler och skyddsrum för folk faran för
kraftavbrott vid krig vara relativt liten, då vid dessa
tillfällen lokalerna i regel äro belagda, och
sålunda folket kommer att avge mer än
tillräcklig värme för att hålla temperaturen vid
behaglig nivå. Kan man sålunda få elkraften till ett
hyggligt pris, kan eluppvärmning bli införd i
större utsträckning än vad som hittills skett.
Anläggningen blir då lättare att sköta, och dessutom
vinnes den fördelen, att den inte markeras genom
den rök, som en skorsten avger. En
varmvattenpanna medför också rätt besvärliga problem med
hänsyn till rökgasernas avledning, plats för
bränsle osv., vilket ökar kostnaden för
anläggning och skötsel.
Om elkraften skulle mankera, måste man köra
i gång reservkraftaggregatet för att få den
elektriska belysningen och fläktarna att fungera, och
man kan då använda avgaserna från
explosions-motorn för uppvärmning, om man har
varmvattensystem.
Varmvattenanläggning och eluppvärmning
kunna lämpligen kombineras så, att man med ett
elektriskt element värmer varmvattnet, när
skyddsrummet går i tomgång. Lämpligen kan då
elkraften regleras genom ett tidur. så att man kör
på nattaxa. Härigenom vinnes att man kan hålla
en viss uppvärmning, tillräcklig för att få
luftcirkulation mellan det inbyggda utrymmet och
bergrummet, utan alt man håller en eldstad i
gång med ty åtföljande utgifter och besvär för
skötseln.
Uppvärmning
genom i berget magasinerad värme
1 icke inbyggda skyddsrum för folk. i torrt berg,
där en permanent värmekälla för andra ändamål
finnes, kan uppvärmningen delvis ordnas genom
att värme vid tomgång tillföres berget, som
sålunda ackumulerar värme till kommande behov.
Problemet blir härvid att hålla temperaturen
nere på en hygglig nivå under fullbeläggning.
Exempel på en sådan anläggning är
Södersjukhuset i Stockholm, där värme matas in från
sjukhusets permanenta värmecentral, och där
bergväggarna på så sätt hålla en temperatur av
15,5° i själva kontaktytan och 14,7° på 0,1 m
djup.
Avkylning genom kylbatterier
Detta system bör användas vid vissa slag av
förråd, förträdesvis livsmedelsförråd, och vid
verkstäder med maskiner (ugnar), som alstra
mycket värme, men endast undantagsvis vid
högklassiga skyddsrum för expeditioner o.d. med tät
beläggning för att få en hygglig temperatur under
heta sommardagar.
Avkylning
genom kyla från berget eller läckvatten
Om inbyggnad saknas, som t.ex. vid
Södersjukhuset, avges givetvis värme till berget, då
lufttemperaturen stiger över bergets temperatur.
Hur snabbt berget kan konsumera denna värme
måste emellertid ännu sägas vara ett outrett
problem.
Vid inbyggnad — och speciellt vid fuktigt berg
— erhålles en avkylning av den cirkulationsluft,
som hämtas från bergrummet. Avfuktning och
avkylning gå härvid hand i hand.
Man måste emellertid tänka på att inte dra
alltför stora växlar på bergets kylande egenskaper,
då berget så småningom uppvärmes vid
kontinuerlig körning och fullbeläggning, vilket kan
resultera i att man ej kan utnyttja dess
avfuktande egenskap efter långvarig körning och
sålunda går miste om möjligheten att använda
berget för avfuktning vid tomgångskörning.
Speciellt är detta fallet vid torra berg. Kallt
grundvatten i berget höjer dess avkylande förmåga.
Principlösningar för olika skyddsrumstyper
När man skall fastställa principlösningen för
det ventilationstekniska utförandet av olika
skyddsrumstyper, måste man först fastställa vilka
data för temperatur, relativ fuktighet och
ventilationsbehov man har att utgå ifrån.
De värden, som visas i tabell 1, äro siffror,
som en kommitté, tillsatt på
Fortifikationsstyrelsens initiativ, bestående av professor T Teorell,
civilingenjör E Jonsson, docent C H Johansson,
civilingenjör H Gille och undertecknad, kommit
fram till såsom lämpliga.
Vi ha därvid utgått ifrån, att i expeditionerna
skola de ventilationstekniska anordningarna vara
förstklassiga, då det där spelar en mycket stor
roll, att folk kan arbeta på toppen av sin
intellektuella kapacitet. En felaktig order från en
militärstab, ett felaktigt skott på order från en
eld-ledningscentral eller ett felaktigt bedömande i
en luftbevakningscentral kan medföra sådana
katastrofala kostnader och oerhörda förluster för
det egna försvaret, att man här inte bör snåla på
anläggningskostnaderna för ventilationen,
speciellt som denna spelar relativt liten roll i de
totala kostnaderna för anläggningen.
För skyddsrum för folk ha vi däremot dragit
ner siffrorna till ett erforderligt minimum för
aktiv resp. passiv personal.
Den kolsyrehalt, som inställer sig vid
fortvarighetstillstånd och stillasittande personal,
framgår av tabell 2. Som synes behövs 2
m3/h/person för att "behaglighetsgränsen" icke
31 juli 1943
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
