Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 7 aug. 1943 - Centralisering eller decentralisering inom industrien, av Ove Hoff, sammandrag av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Vi veta ju hur hela folk genomsyras av en mani
att sätta rubriker på allting i tillvaron. Man kallar
det ordningssinne, men i verkligheten är det ofta
en benägenhet att fästa sig vid småsaker. Det är
denna inställning, som så lätt skapar ett stelt och
dött system, byråkratism osv. Det är också denna
inställning som gynnar centraliseringen men som
dödar livet och initiativet.
Sammanfattningsvis kan man påstå, att de
psykologiska orsakerna till att önska en
centralisering äro av sådan art, att de absolut icke kunna
medräknas, när det gäller att väga
centraliseringens fördelar mot dess nackdelar.
Ekonomiska orsaker
Om de ekonomiska orsakerna kan man säga,
att de fördelar, som centraliseringen medför, i allt
väsentligt endast komma firman eller rättare sagt
dess ägare och ledning till godo men icke hela
landet. Mången gång är rent av motsatsen fallet,
i synnerhet då centraliseringssträvandena anta
karaktären av monopolbildningar. Den enda
verkliga ekonomiska fördel, som en centralisering
möjligen kan bjuda samhället, är minskningen av
de egentliga produktionskostnaderna, men den
förtjänst, som därigenom uppstår, stannar
vanligen hos firman eller monopolet självt.
Tekniska orsaker
Även de tekniska orsakerna äro diskutabla. En
sammanslagning av bestående företag till färre
och större fabriker kan medföra en ökning av
produktionskapaciteten, men frågan är, om inte
en sådan ökning också kan uppnås på andra sätt
än genom att skapa stora företag.
Jag tänker då inte på de nackdelar, som en
centralisering kan medföra för produktionen, för
ekonomien osv., utan i stället på något som i
verkligheten är det viktigaste, men som vi ingenjörer
i allmänhet ha benägenhet att bortse ifrån: Vad
betyder centralisering eller decentralisering för de
människor, som äro sysselsatta i företagen?
Mindre företag — större arbetsglädje
För dem som ha haft tillfälle att se sig omkring
inom industrien är det ganska märkvärdigt att se
hur mycket bättre arbetarna finna sig till rätta
vid de mindre företagen än vid de större. Jag
skall nämna ett exempel. För en tid sedan
anordnades en utflykt till ett litet landsortsgjuteri för
en del arbetslösa gjuteriarbetare. De flesta
deltagarna kommo från några av landets största
företag inom gjuteribranschen, och för dem var
det en säregen erfarenhet att se detta gjuteri, som
sysselsatte ungefär ett halvt hundratal man. På
hemresan kommo nästan alla deltagarna i färden
med uttalanden som dessa: "Vad det måtte vara
trevligt att arbeta i ett så litet företag." — "Ett
så gott förhållande det var mellan arbetare och
tjänstemän där borta." — "Tänk, att i den där
fabriken kunde man få se vad den del, som man
hade format, blev som färdig vara." Kort sagt:
efter detta flyktiga besök voro alla som en man
eniga om att det i alla fall var något helt annat
och mycket bättre att arbeta i en sådan där liten
firma än i ett stort företag.
Gemenskapskänsla — arbetsglädjens källa
Enligt min uppfattning är detta ett exempel,
som rymmer en mycket betydelsefull sanning.
För att man skall kunna skapa den rätta
arbetsglädjen, är det väsentligt, att arbetarna kunna
vara så mycket i kontakt med företaget och
ledningen, att de verkligen känna, att de höra hemma
i firman, och att de känna, att deras insats
betyder något för företaget i dess helhet, att de
känna, att de ha ett ansvar och inte bara
betraktas som eller äro ett nummer. Det är möjligt, att
man också kan skapa något motsvarande vid de
stora centraliserade företagen, skapa en känsla
av gemenskap, eller vad man skall kalla det, men
det är i varje fall svårare att göra något sådant
i det stora eller centraliserade företaget än i det
lilla eller decentraliserade företaget. Tänker man
på allt det som i utlandet vid de mest berömda
mönsterföretagen göres för arbetarna i fråga om
klubbar, sportplatser, vilorum osv., så får man
trots allt en känsla av, att allt detta är surrogat
för något, som man saknar, därför att det stora
företaget mera har blivit en maskin än en
levande organism. Vi få också komma ihåg, att det
är en himmelsvid skillnad mellan arbetarna i de
olika länderna: skillnad på deras mentalitet, på
deras uppfostran och bildning, på deras kulturella
nivå. Det är därför möjligt, att man i vissa
länder och med vissa slags arbetarbefolkningar kan
skapa en känsla av solidaritet och all den
arbetsglädje, som dessa människor över huvud taget
äro mäktiga, genom att inrätta sportplatser och
genom att ta hand om dem under fritiden och
för övrigt låta dem vara nummer, små
kugghjul i det stora hela utan någon känsla av,
att det spelar en roll för en arbetare, om just
han eller någon annan vilken som helst står vid
den maskin som han har blivit satt att sköta. Men
i Danmark tror jag inte, att man någonsin skall
kunna nå ett verkligt tillfredsställande resultat på
detta sätt. Ja, jag går så långt, att jag hoppas, att
det aldrig skall lyckas här, ty det skulle betyda, att
våra arbetare deklasseras från att vara fria,
självständigt tänkande och handlande människor till
att bli "maskinelement".
Tjänstemännens ställning
Även för tjänstemännen är förhållandet
ungefär detsamma. Många kontorister och ingenjörer
bli alltför lätt endast nummer i det
centraliserade företaget, och vad som är det allra värsta:
man anförtror dem inte ett så stort ansvar, att
det kan till fullo tillfredsställa dem. Eftersom det
21 aug. 1943
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
