Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 14 aug. 1943 - Metallernas hållfasthet, av Lawrence Bragg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
xgare: svenska teknologföreningen
ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: SVEN A HANSSON
Häfte 33
o
Arg. 73
Metallernas hållfasthet • Sambandet mellan grundläggande och tillämpad forskning •
Böcker • Sammanträden
14 aug.
1943
Metallernas hållfasthet
SIR LAWRENCE BRAGG, CAMBRIDGE
Metallerna utmärka sig genom en säregen
kombination av egenskaper och spela just därför en
avgörande roll i modern teknik. En del fasta
ämnen äro både hårda och starka men likväl så
spröda, att de ej kunna deformeras utan att gå
sönder. Andra äro sega och kunna formas utan
att förstöras, men dessa ämnen sakna fasthet.
Metallerna äro i regel på en gång utomordentligt
hårda, sega och starka. Mekanisk bearbetning
behöver ej minska deras styrka. Denna kan tvärtom
ytterligare ökas genom så hårdhänt behandling
som smidning eller valsning. Det är således ej
underligt, att metallerna voro bland de ämnen,
som civilisationen först tog i sin tjänst, ämnen
som kunde ges varje önskad form, och på vilkas
hållfasthet man kunde lita. Man kan då göra sig
den frågan: vad är det som gör, att en metall
har denna värdefulla kombination av egenskaper?
Olika slag av atombindningar
Atomerna, som uppbygga den fasta materien,
kunna, om vi se saken rent schematiskt, vara
bundna vid varandra på tre olika sätt. Först vilja
vi klargöra skillnaden mellan elektropositiva och
elektronegativa atomer. Elektropositiv kallar man
en atom, som kan berövas en eller flera
elektroner med en relativt liten energiförbrukning.
Sådana atomer ha sin plats omedelbart efter
ädel-gaserna i det periodiska systemet. En eller flera
av den neutrala atomens elektroner få ej rum i de
inre slutna skalen. Dessa elektroner avlägsnas
Föredrag i Svenska Teknologföreningen den 28 april 1943.
14 aug. 1943
DK 539.4 : 546.3
lätt, och atomen uppträder som en positiv jon.
En negativ atom däremot har ett ofullständigt
skal, som kompletteras genom upptagande av en
eller flera elektroner, varvid den övergår till att
bli en negativ jon. Atomer av detta slag uppträda
i det periodiska systemet närmast före
ädelgaser-na. Dessa två stora grupper av atomer kunna
liknas vid baisse- och haussespekulanterna på
fondbörsen, den ena gruppen är angelägen att
sälja, den andra att köpa elektroner.
Se vi alltjämt förhållandena i stort, kunna vi
på följande sätt karakterisera de tre
huvudgrupperna av kemiska föreningar, vilka gett upphov
till kemiens trenne huvudområden, som urskilts
redan innan deras betydelse ur atomstrukturen
synpunkt klart insetts.
Den oorganiska kemien är huvudsakligen läran
om de positiva och negativa atomernas eller
atomgruppernas föreningar. Den
sammanhållande kraften är här elektrostatisk attraktion. Ett
exempel på en sådan bindning i dess enklaste
form ha vi i koksalt, NaCl, där de positiva och
negativa jonerna på ett regelbundet sätt växla i
gittret likt rutorna på ett schackbräde.
Den organiska kemien åter är läran om
föreningar av negativa element, som komplettera
sina ofullständigt uppbyggda elektronskal genom
att sinsemellan fördela elektroner. I stället för en
allsidigt riktad elektrostatisk attraktion ha vi här
bestämda, riktade valenser mellan atomerna. Vida
mer komplicerade molekyler kunna bildas på
detta sätt, då dessa bindningar äro stela och
atom efter atom kan tillfogas, så att molekyler av
bestämd struktur och storlek uppstå. Av perio-
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
