Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 14 aug. 1943 - Metallernas hållfasthet, av Lawrence Bragg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Detta inträffar varje gång rörelsen hos flottens
kant blir lika stor som bubblans diameter eller,
med andra ord, för varje gång rörelsen uppgår
till s, det interatomära avståndet, just som vi
förutsatt i den ovan skisserade teorien.
Denna bubbelmodell kan ge en föreställning
även om andra egenskaper hos metaller. Fig. 7
visar tre "kristaller" i kontakt med varandra,
och de interkristalliniska gränserna äro här av
intresse. Fig. 8 visar vilken vidsträckt störande
inverkan en "förorenande" atom har. En enstaka
bubbla av orätt storlek har införts med avsikt.
Den har rubbat strukturens fulländning över
ett stort område och antyder därmed orsaken till
den relativt stora inverkan av små spår av
förorening i en metall.
Teoriens vidare utformning
Det är klart, att detta resonemang som leder till
formeln nslt för gränshållfastheten, endast är ett
trevande första steg mot en teori för metallernas
hållfasthet. Vi måste veta mycket mer om det
verkliga deformationstillståndet hos den
kallbear-betade metallen. Brytes den sönder i små
områden, som vart och ett har en välutbildad
struktur, eller äro dess skikt krusade och veckade som
lagren i en geologisk formation, som deformerats?
Till vilken grad beror röntgenlinjernas breddning
på att partiklarna äro små och till vilken grad
på spänningar, som komma gitterkonstanten att
variera från ett skikt till ett annat? Vilken roll
spela gränserna mellan områden, som ha olika
orientering? Av experiment som utförts av Wood
rörande gitterkonstantens förändring hos ett prov,
som utsatts för spänningar, kan förmodas, att
sådana gränser spela en betydande roll, både när
det gäller motstånd mot skjuvning, och när det
gäller uppkomsten av inre spänningar, i de fall
då den yttre kraften avslägsnats. Alla dessa frågor
måste utredas ytterligare, innan en
tillfredsställande teori kan utformas. Icke förty har
föreställningen, att kvoten mellan s
(elementarför-skjutningen) och t (det fullt utbildade områdets
lineära utsträckning) är den viktiga parameter,
som bestämmer gränspåkänningen, så mycket
Fig. 7. Interkristalliniska gränser, illustrerade av
bubblorna.
som talar för sig, att det uppslag, som härigenom
skapats, är väl värt att fullföljas.
"En metalls styrka beror på dess svaghet"
För att återgå till metallens väsentliga natur,
skisserad i inledningen, kan det, paradoxalt nog,
förefalla, som om en metall vore stark, därför
att den är svag. En kropp, som medger varken
glidning eller plastisk deformation, är skör.
Uppstår en spricka, förorsakar
spänningskoncentrationen vid den skarpa kanten av sprickan, att
denna sprider sig och leder till brott. I en metall
däremot minskas spänningen genom plastisk
deformation, och sprickan blir ofarlig. Metallen
flyter tillräckligt för att de lokala påkänningarna
skola minskas, och efter flytningen är den lika
stark som förut. Symboliskt uttryckt, en metall
är hård och stark och på samma gång seg,
emedan den kan ge efter, när så är nödvändigt.
Fig. 6. Spänningskurva för en flotte av
bubblor. Spänningen minskad efter varje glidning.
Den övre kurvan förlöper frän vänster till
höger. Den undre kurvan erhålles vid
omkastning av rörelsen.
-
Fig. 8. Omfattande oordning, förorsakad av en
"förorenande" atom.
21 aug. 1943
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
