Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 14 aug. 1943 - Sambandet mellan grundläggande och tillämpad forskning, av Lawrence Bragg, sammandrag av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te km sk Ti ds kri ft
Bragg förordar vidare kurser vid universiteten
för de i industrien arbetande, där de nyaste
framstegen inom den grundläggande forskningen
framläggas. Framstegen göras nu så snabbt, och
litteraturen är så omfattande, att en upptagen
industritekniker har svårt att följa med. Det är
där hans universitetskolleger borde kunna hjälpa
honom, såvida de vilja göra skäl för sin lön. De
kunna skilja agnarna från vetet och förse honom
med ett kunskapsförråd, som han kan använda,
då han skall lösa de många uppgifterna i sin
industri. Industrifysikern å sin sida har något
som universitetsfysikern saknar, nämligen stor
fackmannaerfarenhet av sin industris många
problem och förmåga att avgöra vad som är viktigt
för denna. Det tillkommer honom att se till på
vad sätt dessa nya kunskaper kunna bli till
nytta.
Beträffande de institut för "scientific-industrial
research", som infördes i England efter förra
kriget, ställer sig Bragg en smula skeptisk till
frågan huruvida de ha motsvarat
förväntningarna. De inta i vissa avseenden en
mellanställning mellan universiteten och industrien.
Utan att underskatta dessa institutioners arbete
och med allt erkännande för att de representera
ett nytt försök i organisation av vetenskapliga
strävanden och i planläggning för framtiden, kan
man inte betrakta dem som sista ordet, då man
skall fixera omfattningen av deras verksamhet.
De ha sina egna svårigheter att dras med.
Universitetsforskaren hålles på sin vakt av jaktens
spänning. Han har frihet att följa vilken lockande
väg som helst som öppnar sig, oavsett om den är
praktiskt användbar eller inte. Industrifysikern
hålles på spänn av sin industris fordringar. Vad
han gör kan medverka till framgång eller
misslyckande i en dyrbar procedur eller föra fram till
en ny produkt, som kan komma att röna stor
efterfrågan. Faran med de ovannämnda
forskningsinstituten är, att deras folk lätt kan komma
att arbeta i ett vakuum, där de sakna den
stimulans, som eggar den frie forskaren liksom
hans kollega i industrien. Bragg vill inte
bagatellisera vad denna industriella
gemensamhetsforsk-ning har åstadkommit men betonar de
svårigheter, under vilka den arbetar, och understryker, att
man rätt allmänt anser att den icke har lyckats
förmedla den rena forskningens resultat till [-industriel]-] {+indu-
striel]+} användning i den omfattning och i den
takt som man hade förväntat. (Härtill anmärker
referenten i IVA, att det sannolikt är den
engelska industrien, som icke har varit den villiga
"mottagare", som hade behövts för att uppta de
från "sändarna" utgångna impulserna.)
Den idealiska forskningsenheten bör bestå av
sex till tolv vetenskapsmän och några assistenter,
som till sitt förfogande ha en eller flera
förstklassiga hantverkare och en verkstad, där hela
serier av apparater kunna iordningställas. Där
skall finnas inte bara ett bra förråd av nytt
material, utan även av uttjänt sådant, som kan
användas, då man hastigt vill sätta ihop en enkel
apparat för att pröva en ny idé. En berömd
vetenskapsman med mycket praktisk läggning
framhöll en gång, att han betraktade förrådet
av det förut använda materialet som en av de
värdefullaste tillgångarna i sitt laboratorium. Det
är väl få som så exakt kunna föreställa sig hur
den apparat, som de ha tänkt sig, kommer att
arbeta, att de utan vidare kunna göra en ritning
till den. Apparaten växer fram genom intimt
samarbete mellan forskaren och hantverkaren, vilka
böra arbeta sida vid sida. Det är inte slösaktigt
att ge varje forskningsenhet en verkstad med
egna svarvar och andra maskiner. Forskarens
tid är mycket dyrbarare än maskiner. Då man
vill att forskaren skall få tillfälle att utan
dröjsmål pröva sina idéer, bör han själv få avgöra,
vilka slags apparater som böra inköpas, frånsett
de dyrbarare. Han bör ha ett anslag till apparater,
som han kan använda efter eget gottfinnande.
Det viktiga är att forskaren får vad han behöver,
just när han är mitt uppe i fullföljandet av en
tankegång.
Man kan göra den invändningen att denna
frihet från kontroll skulle komma att missbrukas.
Braggs svar blir: Jag anser att utgifterna skola
kontrolleras i stort och inte i smått.
I slutet av sitt föredrag återkommer Bragg till
instituten för teknisk-vetenskaplig forskning. Han
menar, att så som de hittills ha arbetat i
England, ha deras framgångar varit att beteckna
mera såsom taktiska än strategiska erövringar. De
förutsättningar, under vilka instituten arbeta,
göra det svårt för dem att förverkliga de bärande’
idéerna. Det har ofta betonats, att det första
villkoret för att instituten skola lyckas är, att
firmorna äro villiga att dela med sig av sin
sakkunskap och att de samtycka till att de problem,
som de veta äro verkligt betydande, överlåtas till
en central organisation. Intet system kan lyckas,
om inte detta göres. F.n. ligger den största faran
i att det uppstår en stationär kår av forskare,
som saknar kännedom om industriens verkliga
behov. Om institutionen kunde upplåta
laboratorier, dit var och en som har ett gott uppslag fick
komma för att utarbeta detta, skulle institutionen
bli ett allmänt forskningscentrum, som
passerades av en ständig ström av forskare. Från detta
centrum skulle forskare återvända till industrien
med fördjupade kunskaper om dess problem.
Endast under sådana omständigheter kunna
verkligt betydande framsteg göras.
Dessa synpunkter, som ha framställts av en
erfaren och framstående experimentator, förtjäna
det allra största beaktande, när det nu gäller att
organisera nya forskningsinstitut i Sverige, heter
det som avslutning i IVA:s recension av
föredraget. r
14 aug. 1943
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
