Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 11 sept. 1943 - Tekniskt och kulturellt framåtskridande, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
avgöras av andra skäl än de vetenskapliga. Det
beror på vilka sociala konsekvenser man anser
vara rimliga och rättvisa; och det är en
värdering. Den statistiska och sociologiska vetenskapen
kan klarlägga kyrkornas och dansbanornas roll
i samhällenas och människornas liv, men
huruvida man skall besöka kyrkorna eller
dansbanorna, eller bådadera, det är en annan fråga, som i
sin tur beror på liur man anser, att den goda
eller idealiska människan bör vara beskaffad,
levande i det goda eller idealiska samhällslivet.
I vilket fall som helst: då vetenskapen inte
längre blev både karta och vägledare, som man
förut trodde, utan enbart karta, föreföll det inte
längre så självklart, att mänskligheten var stadd
i framåtskridande. Vetenskapen gick framåt, det
var alldeles tydligt, och det i alla länder; den ena
landvinningen födde den andra; varje ny
generation måste starta sitt sökande något litet
framför den föregående. Men detta betydde bara, att
kartan blev allt tydligare och korrektare
utarbetad. Vägarna blev måhända också bättre
utprickade. Men frågan om vi skulle gå mot söder
eller norr, öster eller väster, och vilket som
därvid skulle kallas för framåtskridande, den krävde
ständigt nya överväganden, nya värderingar.
När man numera talar om framåtskridande,
är det inte alltid säkert, att man undgår
närgångna frågor: begreppet framåt är relativt, det
är beroende av vart näsan pekar, angiv i stället
godhetsfullt väderstreck!
Tekniskt, kulturellt, moraliskt
Minsta diskussionen behöver det tekniska
framåtskridandet vålla. Redan i
ingenjörsteknikens idé ligger inneslutet, vart dess riktning
bör peka. Om tekniken definieras som konsten
att använda redskap, så ligger naturligtvis dess
framåtskridande i konsten att frambringa allt
bättre, smidigare och mer förfinade redskap. Om
den definieras som konsten att behärska och
utnyttja naturkrafterna, vare sig tyngdkraften,
elektriciteten eller någon annan, så innebär
framåtskridandet självfallet att uppfinna alltmer
effektiva och sinnrika och samtidigt ofarliga och
billiga metoder att utöva denna makt. Hur pass
långt det tekniska framåtskridandet hunnit,
behöver jag inte i denna församling gå in på. Så
mycket kan endast anmärkas, att det inte finns
någon av oss känd historisk period, som haft så
mycken på experimentell grund fotad kunskap
om naturkrafternas art och om metoder att
utnyttja dem, inte heller någon som haft lika många
och lika systematiskt utnyttjade redskap för alla
slags uppgifter i det yttre livet. Det är
framförallt naturvetenskapen i Västerlandet under
1700-och 1800-talen, som röjt vägen för denna
utveckling.
Däremot brukar man ju knappast med
begreppet tekniskt framåtskridande avse något omdöme
om de avsikter, med vilka redskapen brukas. Om
man med nitroliten spränger berg för att hämta
upp stenkol i en gruva eller om man använder
den att fylla granater och bomber, som i sinom
tid skall förstöra samma gruva, det inverkar
givetvis inte på nitrolitens kvalitet, och det
förringar inte enligt gängse tänkesätt insatsen av
de två svenskar, som en gång i världen fann på
att använda ammoniumnitrat som sprängämne.
Just i ett fall som detta träder skillnaden
mellan vetenskap och värdering särdeles tydligt i
dagen. Tekniken skapar redskapet. Tekniken
hade redan skapat yxan, spettet och musköten,
varför skulle den inte skapa bajonetten och
kulsprutegeväret? Uppfinningen är eller anses vara
ett framsteg, därför att den formar ett smidigare,
lydigare, farligare redskap; sättet varpå man
använder detta redskap kan bedömas endast efter
en moralisk eller därmed jämställd värdering;
denna värdering hör i varje fall inte vetenskapen
till att göra.
Den som vill betrakta begreppet kulturellt
framåtskridande, finner sig strax ställd inför
svårare uppgifter. Men även här bör man kunna
leta sig fram genom att hålla sig till definitionen.
Kultur betyder odling. Vad som skall odlas är
— det får man förutsätta — det mänskliga
själslivet och det mänskliga samhället. Den enskilda
människan skall uppodla sina
själsförmögenheter och talanger, förfina sina sinnen, skärpa
sitt förstånd — kanske man till och med får ånge
ett så pass obestämt mål som att bli frisk till
kroppen och harmonisk till själen. Samhället
skall, det kan vi väl enas om, skrida framåt i
riktning mot bättre organisation, lyckligare
samliv, god lag och ordning. I samma mån som de
ledande andarna i samhället skrider framåt mot
större kunskap om livets villkor och om världens
beskaffenhet — till exempel geografiskt, fysiskt
och kemiskt men även historiskt och psykologiskt
— bör också ett annat mål så småningom
uppnås: större medvetenhet över huvud, bättre
planering, vare sig det gäller statsekonomi eller
barnuppfostran. Och i samma mån som dessa
mål blir mindre avlägsna, bör samhället erhålla
nya möjligheter i form av snabbare
kommunikationer, mera insiktsfulla lagar, smidigare
samarbete.
Allt det där förefaller ju vara ganska självklart.
Enighet bör kunna åvägabringas om det mesta.
Och ändå — absolut självfallet är inte
alltsammans. Det är inte vetenskapligt oantastligt. Där
ingår ju åtskilliga punkter av det känslomässiga
eller nedärvda ställningstagande, som vi kallar
värdering.
I samma ögonblick, som vi exempelvis tar
ordet "bättre organisation" eller "lyckligare
samliv" i vår mun och börjar tänka, finner vi att
innebörden inte är självklar. Vi har med bättre
organisation inte ens utsagt vad slags system som
436
11 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
