Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 11 sept. 1943 - Tekniskt och kulturellt framåtskridande, av Erik Hj. Linder - TNC: 16. Cement och betong, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ligga utbredd för oss som en åker, färdig att tas
i bruk och ge rika skördar. Så är det, som vi vet,
inte alls. Aptiten på tid och aptiten på upplevelser
har växt medan vi ätit, och nu gapar vi efter mer
och mer; men någon verklig tidsvinst i meningen
att vi har mer tid för själsodling, vila och
produktiva fritidssysselsättningar än vi hade förr, därom
kan inte vara tal. En professor i våra dagar är
säkert långt mera jäktad än han var på Geijers
och Berzelius’ tid. Och de resultat lian vinner
kan kvalitativt sett knappast sägas vara bättre,
även om de på vissa områden kan betecknas som
mera inträngande.
När österlänningen ser allt detta, betraktar vår
västerländska teknik och våra storartade
tidsvinster, grips han av stor förundran och av lust
att ställa frågor. Och han frågar, vad vi
egentligen vunnit. Vore det inte bättre att offra all
denna västerländska verksamhetslust, allt detta
organiserande och bela den tekniska erövringen
och i stället ägna tiden åt meditation? Att leva
djupt är väl i alla fall viktigare än att göra många
upplevelser. Och han är inte ensam om att fråga
så. Det är inte mer än något år sedan en svensk
författare, Harry Martinson, ställde ungefär
samma frågor på fullt allvar i en av sina böcker.
Han hade blivit skrämd av film- och
reklamtekniken, han tyckte sig se att ytligheten och
schablontänkandet växte i kapp med de tekniska
landvinningar, som hjälper oss att sprida
bildningen till massan; han såg i hela vår moderna
teknokrati endast en stor fördumningsanstalt och
yrkade på återgång till naturen.
Även Harry Martinson var emellertid en öster
-länning den gången. Vi andra håller nog på vårt
Västerland och dess aktivitet, dess
verksamhetsbegär. Det är dock i handling moralen skall yttra
sig, inte i brist på handling. Detta är också en
filosofi, och den är vår. Vi måste medge att
utvecklingen varit sned, besynnerlig och sorglig i många
stycken, men vi vägrar att tro, att hela planen,
bela grundtanken, är felaktig. Även om tekniken
inte givit mera fritid åt professorer och gelikar,
så har den i alla fall givit fritid åt hela
folkgrupper, som förr inte visste vad fritid var, och
dit kan räknas både arbetare och bodbiträden.
Ättatimmarslagen och folksemestern är dock en
frukt av industrialismen. Det är sant, att inte
alla använder fritiden att odla sin själ eller stärka
sin kropp, eller ens att vila, men många gör det,
och det är inte illa.
Specialist — och människa
Vi får snällt medge, att det inte rått tillbörlig
balans mellan teknik, själsodling och moral i vårt
västerländska samhälle. De har inte samverkat,
inte erkänt sitt ömsesidiga beroende. De sista
100 åren har inneburit en teknikens
högkonjunktur, som ställt de andra framstegsformerna i
skuggan. Vi har varit så upptagna med framåtskri-
dande verksamhet, att vi inte hunnit göra oss reda
för vad framåtskridande är; var och en har rusat
fram på sin privata kapplöpningsbana utan att
ta hänsyn till de andra. Här och där har man
till och med kunnat se fiendskap etableras mellan
intressen som borde hålla samman. I en
framställning som denna kan man väl uttala fromma
önskningar? Jag skulle önska, att den meningen
sloge igenom, att ordet framåtskridande över
huvud inte är på sin plats, om inte de tre nämnda
storheterna harmoniskt samarbetar; men den
uppfattningen vilar i sin tur på insikt om att
västerländskt tänkesätt, rätt förstått, inte enbart
består av teknik och verksamhetsbegär och högt
drivna former av konst och annan själsodling
utan framförallt av en viss syn på
människovärdet. Det är den som skiljer oss från hinduisk och
kinesisk kultur i minst lika hög grad som
tekniken. Först när teknik och själsodling rör sig
utefter humanitetens linjer, tjänar
sammanlevnaden och tjänar människan, erhåller de sin fulla
storhet, sin fulla mening; kastar de loss från
denna riktlinje kan båda bli djävulska,
destruktiva krafter.
Jag skulle vilja, att varje tekniker, varje
kulturarbetare, varje "moralist" — han må nu vara
präst eller författare eller privatman — skulle
arbeta under medvetandet att han är bärare av
en specialuppgift och att han är beroende av de
andras insatser. Utan en elementär teknik ingen
själsodling, utan själsodling ingen teknik, utan
humanitet ingen riktlinje, ingen styrsel för de
båda andra. Men utan högre själsodling kan inte
vare sig moral eller humanitet genomtänkas, göras
konsekventa, vinna tillämpning i stort, det vill
säga i lag och samhället; och utan teknik kan
inte kulturen föras ut till massorna, lika litet som
humanitetens krav på politiskt eller ekonomiskt
erkänt människovärde kan bli ens tillnärmelsevis
praktiskt förverkligat.
Vi är specialister i vår tid, det är sant. Men
just därför behöver vi varandra. Insikten om det
större sammanhang, i vilket vår lilla insats skall
passas in, och insikten om det samspel, som är
nödvändigt mellan teknik, själsodling och moral,
skall rädda oss från specialistraseriet. Ingendera
av de tre kan ersätta någon av de andra. Denna
insikt är nyckeln till en stor konst, som är ganska
sällsynt och ganska eftersträvansvärd. Jag menar
konsten att vara människa fast man är specialist.
TNC
16. Cement och betong
Innebörden av materialnamnen cement och betong
håller för närvarande på att undergå en förskjutning, som
emellertid än så länge inte ingått i det allmänna
medvetandet, och som TNC därför vill fästa uppmärksamheten
på. Tidigare har med cement förståtts såväl den
pulverformiga handelsvaran, alltså bindemedlet, som den hård-
440
11 sept. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
