Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 11 sept. 1943 - TNC: 16. Cement och betong, av J W - Böcker - Materiens omvandlingar, av J Tandberg - Gengas, ett ting på gott och ont, av E Hubendick - Technikgeschichte, av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
nåde blandningen av detta pulver, sand och vatten. Ingår
dessutom stenmaterial har produkten benämnts betong.
Mot denna terminologi har med rätta invänts, att en
övergång från produkt med endast sand till produkt med
stenmaterial — t.ex. i en storleksserie av rör, där man för de
grövre dimensionerna inblandar stenmaterial — ställer
krav på en besvärlig och strängt taget onödig åtskillnad
i fråga om materialnamnet.
Inom ledande kretsar i landet har man därför enats
om att reservera namnet cement för bindemedlet, t.ex.
portlandscement. Den hårdnade blandningen av cement,
sand och vatten med eller utan stenmaterial skall kallas
betong; om förtydligande behövs, kan man säga
cementbetong, eftersom namnet betong fått användning även för
material med andra bindemedel, t.ex. asfaltbetong,
tjärbetong.
Härav följer att man inte bör säga cementrör,
cementbrunnar, cementgolv, utan i stället betongrör,
betongbrunnar, betonggolv, även om stenmaterial ej ingår i
massan. Detta överensstämmer med de statliga cement- och
betongbestämmelserna av år 1934. Skillnaden mellan en
cementfabrik och en betongfabrik eller mellan en
cementsilo (för cement) och en betongsilo (av betong) blir efter
genomförande av denna terminologi fullt klar.
J W
Böcker
DK 539.1(048)
Materiens omvandlingar, av Hans Joachim
Flecht-ner och Bror Gustaver. Natur och Kultur, Stockholm
1943. 149 s. 3 kr.
Denna lilla välkomponerade orientering i modern
atomfysik är en bearbetning och komplettering av den ene
författarens tyska original "Atomzertrümmerung". Boken
skildrar utan matematiska formler vår nuvarande
uppfattning av atomens struktur, elektronbanorna (enligt Bohr),
energikvanta, ljusvågorna, ett linjespektrums ursprung,
atomhöljets struktur, kärnans sönderfall och den
naturliga radioaktiviteten. De senaste årens framsteg omfatta
bl.a. kärnans sprängning och kärnreaktionerna. Vidare
behandlas de tekniska hjälpmedel, som erfordras för arbete
på området, den konstgjorda radioaktiviteten och de
märkliga klyvningsprocesserna med hjälp av neutroner.
Bildmaterialet är väl valt. Framställningen är sakligt
korrekt, formen ledig och klar. Det är ett nöje att läsa
boken, likaså att rekommendera den.
J Tandberg
DK 622.765.1(048)
Gengas, ett ting på gott och ont. Socialmedicinsk
tidskrift, Stockholm 1943, 47 s. 0,50 kr.
Det är i flera avseenden ett litet märkligt häfte, som
utgivits, behandlande gengasen: "din vän om du sköter den
rätt, din fiende om du sköter den fel". Broschyren är
utgiven av Arbetarnas Samaritförbunds och Sveriges
Läkareförbunds samarbetskommitté för medicinsk
folkupplysning i samarbete med Gengaskliniken,
Bränslekommissionens Gengasbyrå, Yrkesinspektionen och Fackförbundens
Gengaskommitté, i sanning en kombination som bör
tillförsäkra häftet både auktoritet och spridning.
Inledningsvis omtalas att från 1940 äro kända 60 akuta
förgiftningsfall, varav 7 dödsfall genom gengasförgiftning,
men från 1942 icke mindre än 1 135 förgiftningsfall, varav
11 dödsfall. Kroniska förgiftningsfall äro 1940 kända blott
några få, men 1942 ha dessa ökat till 2 598.
Gengasförgiftningen har därmed blivit vårt lands vanligaste
yrkessjukdom. Detta är så mycket märkligare som gengas och
den i allt väsentligt likadana masugnsgasen inom
järnindustrien och vid stationära förbränningsmotoranläggningar
varit i användning sedan mer än ett århundrade och
såväl gasgeneratorer som masugnsgasledningar varit pla-
cerade under tak och inom väggar och gasen ofta stått
under övertryck, utan att gengasförgiftningar i nämnvärd
grad förekommit. Man har väl en och annan gång hört
talas om tillfälliga, snart övergående förgiftningar vid
sot-ning av masugnsgasledningar och även enstaka dödsfall
vid särskild oförsiktighet, t.ex. när någon krupit in i
ledningar. Men någon yrkessjukdom hos masugnspersonalen
eller generatorgaspersonalen har man ej känt till. Men nu,
sedan gengasen börjat användas utomhus, där faran borde
vara mindre, har koloxidförgiftningen genom gengas blivit
en verklig farsot. Man har svårt att fatta orsaken. Var den
gamla personalen sakkunnig och försiktig och saknar den
nya erfarenhet och kunskap och är den särskilt
lättsinnig? Man har svårt att tro detta. Faktum är emellertid,
att koloxidförgiftningen är vår f.n. största yrkessjukdom.
Det kan därför ej göras nog för upplysning för dess
motarbetande, varför häftet är att hälsa med tillfredsställelse.
Broschyren innehåller fyra små uppsatser:
"Gengasförgiftning", av docent E Salén och dr Signy Almgren,
"Gengasteknik", av dr Nils Gustafsson, "Yrkeshygieniska
synpunkter", av yrkesinspektör J Welin-Berger samt
"Gengasförarens 25 budord", av direktör G Lindmark.
Författarna äro sålunda våra främsta kännare av det
behandlade ämnet.
Den första uppsatsen behandlar på ett lättförståeligt
sätt hur koloxiden verkar på organismen, huru den
kroniska förgiftningen yppar sig och huru man skall förfara
vid akut förgiftning och huru den kroniska behandlas.
Uppsatsen avslutas med några tänkvärda ord, som må
citeras: "All erfarenhet visar, att koloxidförgiftningen är en
’farsot’, som härjar särskilt under den kalla årstiden. Man
snålar på vädringen, stänger inne värmenl Men också
koloxiden! Kylan har blivit koloxidens främsta bundsförvant.
Vetskapen härom bör vara tillfyllest för att spränga
alliansen gengasförgiftning—kylal"
Andra uppsatsen om gengasteknik börjar med orden:
"Gengasfaran är stor — förgiftningsfallen många. Vad
är orsaken, vad är botemedlet? Först som sist må då
fastslås: tekniska bristfälligheter hos gengasverket bära
ofta skulden, ett åsidosättande av gällande föreskrifter
lika ofta. Båda dessa orsaksmoment tillsammans betinga
flertalet förgiftningsolyckor." I det följande behandlas
gengasverkets funktion och de fel, som ofta förekomma
på gasverket.
I den följande uppsatsen behandlas på ett enkelt och
underhållande sätt de yrkeshygieniska frågorna jämte
föreskrifter. Författaren påminner om att då 0,03 %
koloxid i en atmosfär är uppenbart giftig, kommer 1 m3
gengas, vilken innehåller ungefär 30 % koloxid, att
förgifta 1 000 m3 luft samt att gengasverket under en tid
efter det motorn stannats fortsätter att utveckla koloxid
under tryck. Därpå behandlas garageföreskrifter,
ventilation av garage, gengasfordonets införande i garage samt
föreskrifter för start, straffbestämmelser samt råd till
arbetare, som kör eller sköter gengasfordon.
"Gengasförarens 25 budord" är en kortfattad
visdomsbok, som man allvarligen bör studera i lugn och ensamhet
i sin kammare.
Boken måste studeras av var och en, som har med
gengas att göra, och bör läsas såsom nödvändig
allmänbildning av varje annan.
E Hubendick
DK 62(091) (048)
Technikgeschichte, Beiträge zur Geschichte der Technik
und Industrie, 30 (1941), utgiven av Verein Deutscher
In-genieure, Berlin 1943, 190 s., 34 s. fig. 10 RM.
Då det trettionde bandet av Technikgeschichte, vars
närmaste föregångare blivit omnämnda i dess spalter, nu
kommit, är det åtskilligt försenat. Det är tillägnat den
teknisk-historiska forskningens nestor, professor Conrad
Matschoss, på hans 70-årsdag, och han fick även ett
exemplar med några i juni 1941 dagtecknade, inledande ord
11 sept. 1943
441
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
