Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 2 okt. 1943 - En bild av gränsen för vårt naturvetande, av E Hubendick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ligen nödvändigt och förefintligt någonting,
varom man intet vet, endast med den motiveringen
att det måste finnas.
Det kunde synas som om dessa fyra
åskådningssätt vore vitt skilda från varandra, ja helt
väsensskilda. I själva verket är det nog ej så
De äro, synes det mig, endast olika
gränsdragningar för vårt ögonblickliga naturvetande, olika
sätt att arbeta. Släktskapen mellan de fyra
åskådningssätten är, tror jag, mycket stor. Det är väl
även så, att ju mera forskningen på ett område
fördjupas, ju mer vi lyckas "veta", desto mera
flyta dessa gränser samman, till dess vi nå en
gräns, som vi kanske aldrig kunna överskrida.
Jag skall försöka ge en åskådlig bild av vårt
sätt att arbeta.
Under sitt rundblickande i universum vänder
"Gubben i månen" ofta sitt lysande ansikte även
mot oss. Ofta har människan tillskrivit honom
mänskliga eller övermänskliga egenskaper. Låt
oss ännu en gång göra detta och antaga, att
"Gubben i månen" är en intelligent naturforskare,
som råkat fatta intresse för planeten Tellus och
därför beslutat utforska denna och vad som sker
på den.
En rent geografisk utforskning i stora drag är
här ej så svår för honom. Den finnes på ett
strålande sätt skildrad av Sven Hedin i boken "Från
pol till pol". Men månens forskningsbegär
sträcker sig längre.
Med hjälp av skärpta syninstrument
observerar månen, att på jordens yta röra sig små,
långsträckta föremål såväl på de gröna och bruna
områdena som på de blåa eller kanske svarta.
Ett systematiskt observerande av dessa föremål
ger vid handen, att de röra sig på samma
sträckor, i samma riktningar och mellan samma
punkter vid samma tider på dagen. Ett registrerande
av dem ger som tabellresultat utdrag ur våra
kommunikationstabeller och kommer att te sig
ungefär som de stjärnregister vi bruka uppsätta
över himlakropparna. Månen kommer väl med
all sannolikhet att grubbla över hur den
komplicerade naturlag skall formuleras, efter vilken
dessa lagbundna rörelser för de små långsträckta
föremålen försiggår. Att det är en lagbunden
naturföreteelse kan väl ej betvivlas av Månen.
Med detta skulle Månen kunna anse sitt arbete
slutfört. Den har konstaterat ett faktum,
registrerat detta och fastställt, som det vill synas, en
naturlag. Vad naturföreteelsen är och hur den
skall förklaras är ej alls nödvändigt att söka
utreda. Är Månen en nykter och försiktig
vetenskapsman, anser han kanske rent av farligt att
gå längre än till registrerande av naturfenomenet.
Registret är exakt vetenskap. Varje steg därutöver
innebär möjligheten till misstag.
Om däremot Månen, liksom människan, är en
fantasivarelse, vilken sedan urminnes tider varit
skrämd av de oförklarliga händelserna i den om-
givande naturen men slutligen genom exakta
iakttagelser över naturen kunnat börja ersätta
vidskepelse med insikt, kommer han även att
eftersöka en förklaring. För att finna en förklaring
fordras fortsatt förfinad iakttagelse.
Måhända har Månen redan registrerat
resultaten av en dylik fortsatt iakttagelse och funnit,
att tabellen över de små långsträckta föremålens
tider blir olika för sommar- och vinterhalvåret.
Detta är ju märkligt. Kunna tiderna bestämmas
av kosmiska förhållanden, jordaxelns lutning eller
vad kan vara orsaken?
"Gubben i månen" är rätt gammal och har
kanske börjat sina iakttagelser redan för länge
sedan. Då måste Månen ha iakttagit, att före 1830
finnas inga sådana långsträckta, rörliga
föremål på jorden, som sedan i växande antal
uppstått på företrädesvis norra halvklotet, särskilt i
Europa och Nordamerika.
Kan här föreligga en organisk utveckling, ett
växande från ett embrionalt stadium? Kan
planeten Tellus vara en organism? Denna
utveckling skulle ju kunna tala därför. Och betraktas
särskilt den lilla gröna fläck, som blivit kallad
Storbritannien i registret, finner Månen något,
som styrker denna hypotes. Där röra sig de små
långsträckta föremålen tabellenligt under sex
dagar. Men under den sjunde inträder ett uppehåll,
en förlamning, en viloperiod. Efter sjunde dagens
viloperiod börjar rörelsen på nytt i
överensstämmelse med observationstabellen. Detta verkar ju
som ett slags pulserande hjärta eller åtminstone
som verkningarna av ett någonstädes i närheten
beläget, pulserande hjärta. Och kanske äro de
små långsträckta, rörliga föremålen något organ
för distribution av hjärtverkningarna till
viktigare delar av kroppen. Det vore kanske ej
underligt, 0111 Månen ställde upp som en förklaring,
en arbetshypotes: ’Planeten Tellus är en
organisk varelse, vars funktioner följa bestämda, noga
registrerbara lagar, vilka påverkas av
solstrålningens riktning mot planetens rotationsaxel på
sådant sätt, att två utpräglade perioder kunna
iakttas."
Det vore väl märkvärdigt, om Månen skulle
finna sig slutgiltigt tillfredsställd med denna
hypotes. Den skulle väl snarare locka till fortsatt
forskningsarbete i och för konstaterande av
hypotesens riktighet och dess upphöjande till en
teori. Månen förfinar därför ytterligare sina
syninstrument, så att deras upplösningsförmåga
mångfaldigas.
Han finner då mindre, något långsträckta
föremål, vilka röra sig på mindre bestämda banor
med mindre bestämda tider (bussar och
kustsjö-fartyg. Vi ha ju redan förstått, att de tidigare
nämnda långsträckta föremålen voro järnvägståg
och oceanångare). Han finner vidare ännu
mindre, långsträckta föremål, som röra sig högst
godtyckligt vad banor och tider beträffa, men dock
2 okt. 1943
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
